Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Relationer

» Forum » Relationer

Hur mycket vardag tål en relation egentligen??

Mån 15 sep av zensuell | 17 svar | 175 visningar

Hur mycket vardag tål en relation egentligen?? 

 

Vad kan man egentligen förvänta sig av en relation i vardagen? Hur mycket vardag kan relationen tåla innan den blir platt och tråkig och bara……..ÄR? 

 

I början av en relation går de flesta igenom ”kaninfasen”, man kan helt enkelt inte med bästa vilja i världen hålla fingrarna ifrån varandra. Man lever, äter, andas och ÄR den andra personen. Han eller hon finns hela tiden i ens medvetande. Telefon, mail och sms kontakten är tät och fungerar ofta som rena rama förspelet.

 

 

 

Sen följer nästa fas då man vänder blicken lite mer utåt och man vill uppleva en hel massa andra saker tillsammans med sin kära. Utflykter, bio, träffa vänner, resa osv osv. Fortfarande finns det ett fokus på varandra och relationen men man försöker passa i den i ett sammanhang och ökar samhörigheten genom att skaffa sig en gemensam historia.

 

 

 

Tredje fasen blir lite mer inriktad på vardagen. Man behöver inte längre leka kaniner hela tiden, man behöver heller inte göra andra saker hela tiden. Man tycker helt enkelt att det är så skönt att göra allt det där vardagliga tillsammans. Laga mat, diska, handla, somna ihop och vakna tillsammans - ja ni vet själva…. 

 

 

Men sen då?

 

 

 

När vardagen smyger sig på…..när sex helt plötsligt inte tillhör varken prio 1, 2 eller 3. När alla vardagliga måsten, stress och trötthet går före både biobesök, vänner och samliv. När man faller ihop utmattade i vars en soffhörna efter arbetsdagen. När de tidigare många, långa och givande diskussionerna minimeras till prat om middag och vad som måste handlas hem……

 

 

 

När tankarna finns om vad man borde göra och kanske även vill göra men orken, lusten, viljan liksom bara inte vill infinna sig. När det är lättare och bekvämare att sitta kvar i soffhörnan med myskläderna på istället för att förföra sin partner eller göra något annat givande för relationen.

 

 

 

När närheten och intimiteten sakta men säkert manövreras ut genom bakdörren samtidigt med att samlivet har blivit mer och mer sällan förekommande och mindre passionerat och väldigt slentrianmässigt.

 

 

 

När små, små irritationsmoment börjar göra sig hörda. När man retar sig på än det ena än det andra hos sin partner……

 

 

 

Går det att undvika att vardagen blir allt för mycket vardag?

 

 

 

 

Är det att förvänta sig för mycket när man vill att det ska ”pirra” lite i magen varje dag så som det gjorde i början?

 

 

 

 

Ska man kanske bara acceptera att allting har sin tid och att det ena ersätts med något annat som vänskap, samhörighet osv.

 

 

Är det orealistiskt att vilja behålla alla bitarna intakta genom hela relationen?  

Tipsa en vänSkriv utAnmäl

Skriv svar

Klicka här för att skriva en kommentar.


Svar

tomtigumman
tomtigumman (inte medlem)   Fre 14 nov 09:12
Hej där Zensuell!! Gud vad jag känner igen mej i din berättelse,har precis skrivit på Amelia/damrummet(006/nollsex) där jag berättar om min situation med sex bara en gång/vecka , ibland varannan vecka, och då är han superkåt och hur man blir frustrerad när det inte funkar och mannen bara är trött för jämnan. Vi har dock bara varit tillsammans i ett år så jag tycker det är lite för tidigt med dessa problem. Samtidigt funderar jag mycket på min egen person och vad jag gör fel, lägger skulden på mej , att jag inte är tillräckligt bra för honom, inte nog sexig,attraktiv . Till saken hör att jag är tio år äldre än min sambo men har betydligt mer sexlust än honom och det gör att han inte får lust för han känner sej pressad till att ha sex. Börjar tro att han döljer nåt för mej, antingen älskar han mej inte längre, fast han säger han gör det,eller så har han någon annnan i tankarna. Inget vi gör tillsammans gör vi på mina villkor utan allt är i hans intressen, det mesta iaf. Hans respekt för mej är inte heller hundra, tex om jag ser på tv kan han komma och ta fjärren och byta kanal till det han vill se eller bara zappa runt. Som han säger ofta: du skämmer bort mej. och det kanske är mitt fel att jag är för snäll och medgörlig, har jag då skapat hans olust? Funderar mycket just nu om jag stanna eller gå . Jag har nämt det nån gång till honom och då säger han att han inte håller mej kvar här om jag inte vill vara här eller så säger han att om jag får det bättre nån annanstans så ska jag välja det , ett annat uttryck är att han inte tänker krusa någon......... Känns inte så kärleksfullt att höra direkt... Det gör ont att älska!!
snoff_84
snoff_84   Ons 5 nov 09:45
Ja det är klart. Värkligheten kommer alltid i fatt en. Det är bara så tråkugt att det jämt blir det vardagliga i ett förhållande
Mikusagi
Mikusagi   Tis 4 nov 23:36
Ja, men det finns ju faktiskt en vardag där du måste vara seriös, tänka klart och fokusera på det du håller på med.
snoff_84
snoff_84   Tis 4 nov 22:20
Jo visst kan det vara jobbigt. men den känsla är ju väldigt skönt att tycker i ala fall jag
Mikusagi
Mikusagi   Tis 4 nov 18:29
Vore inte det rätt jobbigt?
snoff_84
snoff_84   Tis 4 nov 07:59
Varför skall det vara så svårt? det bästa våre att man var nykär hela tiden och har pirret i magen jämt.
zensuell
zensuell   Ons 1 okt
Det tycker jag är en utmärkt lösning och kanske borde fler par prova på att ha det så under en tid istället för att skiljas eller separera med en gång. Var sak har sin tid och problemen kan vara övergående. Många har svårt att tänka i dom banorna och det blir lite antingen eller. Skönt att ni funnit denna lösning och att den fungerar *L*.
pampulina
pampulina   Tis 30 sep
Jag har svårt att se att man kan hålla liv i sin relation, framförallt idag med alla bonusbarn till höger o vänster. Det är svårt att tycka om och acceptera alla barn man får på köpet. Min man och bestämde oss för att gå skillda vägar för att kunna RÄDDA vårt äktenskap. Så i veckorna bor vi i varsitt boende och på helgerna bor han i regel hos mig. I vår relation är det vardagen som har slitit sönder oss. Jag tål mer ett vardagskaos än vad han gör och jag kan aklimatisera mig till en vardag med olika barn i olika åldrar och skrikighet. Vilket han inte kan. Än så länge har detta varit en super lösning för oss.
Mikusagi
Mikusagi   Tis 16 sep
Jag är ju inte riktigt som alla andra.
Bikerbaben
Bikerbaben   Tis 16 sep
Mikusagi.. Ja.. jag förstår inte hur man kan längta dit.. ??
Jeepinger
Jeepinger   Tis 16 sep
Det är klart att man måste anstränga sig. Det åligger båda parterna att se till att det inte går slentrian i relationen. En relation är ett arbete.
zensuell
zensuell   Tis 16 sep
Bikerbaben: Har svarat dig på mitt andra inlägg. Jeepinger: Det är bara att gratulera er. Låter helt fantastiskt. Jag hoppas ni får ha det så livet ut. Miss Dog: Jag tror också att man måste ansträga sig lite. Skönt att ni fortfarande är kära!! Alex: Att kunna prata är alltid viktigt, lika viktigt som att vilja! mikusagi: Tänk att någon längtar dit.......jag gör det inte iaf - nope!
Mikusagi
Mikusagi   Mån 15 sep
"När alla vardagliga måsten, stress och trötthet går före både biobesök, vänner och samliv. När man faller ihop utmattade i vars en soffhörna efter arbetsdagen. När de tidigare många, långa och givande diskussionerna minimeras till prat om middag och vad som måste handlas hem…" Jag började längta dit för ett år sedan :D
Alex74
Alex74   Mån 15 sep
Jag tror att det bygger på att man faktiskt VILL hålla lågan vid liv. För bara viljan finns så fungerar det mesta. Och att våga prata med varandra då det börjar kännas som om man tar varandra för givet..
MissDog
MissDog   Mån 15 sep
Jag tror det är svårt att behålla allt intakt hela tiden. Men man behöver ju inte släppa allt, man får anstränga sig lite, hitta på saker tillsammans, resa, pyssla om varann.Och även ge varann tid att bara få vara. Jag och maken har hållit ihop över 3 år, vi är fortfarande kära.
Jeepinger
Jeepinger   Mån 15 sep
En kommentar får jag ge dig. Jag har känt mannen min i tio år, och ännu är vi lika kära. Jag har svårt att peka på vad det är som gör att det känns likadant nu som förr. Vi är väldigt lekfulla av oss. Den ena dagen är aldrig den andra lik. Vi har roligt helt enkelt. När tristessen börjar smyga sig på så hittar vi på något. Små mysiga sms, telefonsamtal, komradio, och inte att förglömma dessa små lappar som vi gömmer lite här och var. Vad dessa innehåller är hemligstämplat:D Vi har många gemensamma intressen, vilket kan vara en bidragande orsak. Ömsesidig respekt är inte oviktigt heller. Vi brukar säga till varandra att måtte vi få behålla det så här livet ut.
Bikerbaben
Bikerbaben   Mån 15 sep
Jag tror att det är omöjligt att ha alla bitarna intakta & klart att vardagen kryper sig på.. Men lite pirr i magen då & då det tror jag är nödvändigt ... I alla fall för mig. Men det är med det som med hamburgare... En del vill ha allting på andra nöjer sig med bröd & hamburgare. Ha en skön kväll ;) Kramen