Jag tillhör delen av befolkningen som inte vill ha barn och det respekterar en del.
Men något som jag inte tycker respekteras är att jag inte har något behov av att umgås med barn.
Jag har full förståelse att man som förälder är stolt och glad över sitt barn.
Men det är inte samma sak som att jag vill hålla i ungen,leka med den eller något liknande.
Det är där det blir problem.
Om man säger att man inte vill hålla i ungen så är man helt plötsligt ond på något sätt.
Jag är inte ond men jag vill inte ha klängande skrikande små monster på mig eller nära mig. Om jag hade velat ha det så hade jag skaffat en själv.
Är det så att föräldrar har svårt att inse att världen inte snurrar runt deras barn?
