Jag har gått & grubblat över dehär i ett år. Seriöst, Så har jag faktiskt det.

Jag vet inte riktigt om ni kommer förstå vad jag egentligen menar, men det är faktiskt inte meningen. För jag vill inte säga för mycket, men jag vill bara få ihop detta med en text, inte en tanke som jag har lite då & då. Jag har två levande exempel.

Att ta någon för givet & sedan att inte ta någon för givet.
Det första, Att ta någon för givet. Det var inget jag själv tänkte på att jag ville göra det. Utan, Det kom automatiskt, För ett tag sen så visste jag inte ens hur man tog någon för givet. Man fick liksom allt, personen fanns där & det gick så runt & runt hela tiden. Sedan blev det vardagsmat för mig & det blev en vana. Låter det intressant för mig tro? Nej, Faktiskt inte. Konstigt nog, även fast jag hade allt så blev det inget tillslut. Jag ville inte ha det så. & det blev slut med det. Sedan kommer vi till det andra, att inte ta någon för givet.  Den meningen fick jag lära mig när det blev jag som var den personen som gav & som ville synas. Som vill förklara för andra att INTE ta någon för givet. Att kunna tacka & ge tillbaka är viktigt. Jag försöker få in det i min & andras skalle. För det är såå jävla viktigt. Så kom ihåg alla söta ord ni får ifrån vänner, pojk/flickvänner & familj. För det uppskattas & jag lovar er. När ni märker tillslut att det inte finns kvar, Då har ni gått för långt. Så ta föfan inget för givet. Ännu en gång, Tänk att små vackra ord betyder mycket för de andra!

Jag vet inte hur jag skulle få ihop min lilla tanke till en text på ett bra sett. Men nåt sånt är det!