Vi såg en fin film igår. "En liten film om kärlek" hette den. Hyr den.

I en scen får man se en naken kvinnas rygg.

"Vilken fin rygg" säger Joachim.

"Har jag en fin rygg?" frågar jag men får inget svar.

Lite senare ligger vi i sängen och jag vänder min nakna baksida mot Joachim. Helt plötsligt börjar han klämma och knåda på ryggen.

"Så här var du inte förut"

"Förlåt?"

"Alltså du hade inte så här mycket att ta tag i förut, det är som på en hund"

"Jamen TACK så väldigt mycket. Inte konstigt att du inte vill säga att jag har en fin rygg om den är full med späck. HIMLA trevligt. Nu ser man ut som Quasimodo. Underbart"

Och så somnar vi.

Jag går snart in i vecka 29 och har gått upp sju kilo. Men jag ser tydligen ut som en säl på kortison.