Jaha, har varit ner till Uppsala idag. Akademiska för ? vilken gång i ordningen har jag tappat.
Jag och maken åkte 7 i morse, häftigt att prova nya GPS:en, som vi äntligen köpt och har behövt så länge. Jag hade tid 10.20 hos min kära ortoped, men innan dess så hade jag fått hem i brevlådan en lång lista på koder som skulle tas i provform på drop-in:et i hus 70 på Ackis.
Av alla gånger vi har åkt ner till Uppsala så var detta den rent ut sagt djävligaste! Ombyggnationer ÖVERALLT!!!
GPS:en hittade precis en bra väg...Om 100 meter tag vänster...och precis när vi är på väg att svänga så ser vi att en korsning fram står flera orangea gubbar...-AVSTÄNGT! ...vänster, vänster...GPS:en hickade till ...ny omräkning sker...tag vänster...nästa vänster...vänd om...vänd...
Gubben rattar som värsta Rally-Kalle genom kullerstensklädda gator...jag studsar, hoppas, kvider, luktar illa av AC-n och jag har ont i ryggen så jag mår illa. Svettpärlorna rullar i min panna...
...jag är grönare i synen än värsta marsian...
vänster...tag vänst...omräkn..omräkning av rutt sker...vänd om...Mer koner och fler gubbar, alla orangea...AVSTÄNGT...studs,studs, nästa tag höger vänd om vänster...ny omräkning sker...Plötsligt börjar taxibilar tuta och blinka, vi har på något sätt kommit in på en enkelriktad väg---från fel håll--suck...gubben håller på att få en hjärtinfarkt. "Förbannade GPS..." Jag är så DUM (jo, det ÄR sant) att jag säger "Det är inte GPS:en, du svänger ju inte när den säger utan kör förbi avtagsvägarna!" *BLICKEN* 
OJ, vad han var kär i sin fru just då...INTE! Min kära make TRODDE att en GPS varnade en stund i förväg då man kör som värsta ambulans mitt i stan med avtagsvägar överallt åt alla håll samtidigt! Finns ingen GPS som hinner med min make inte...GLÖM DET! Men efter 8 år borde jag då inte ha lärt mig vad man säger, eller snarare vad man INTE säger till sitt hjärtas kärlek...
Jag är så imponerad över att han inte stannade mitt i vägen och slängde ur mig! Tack, älskling...
Jo då, vi kom fram. Jag tackar min Gud att vi inte åkte Land Rover på kullerstenarna. Komforten av avsaknaden av stötdämpning hade varit alltför mycket för mig idag!
Jag RUSADE mer eller mindre in på Ackis, tog en nr-lapp i det TOMMA (!) väntrummet...Maken sa att han skulle på toaletten och jag pekade på dörren vart jag skulle försvinna när jag blev uppropad, OM jag var borta då han kom tillbaka. Pip. Jaha, min tur! Suck då kanske jag hinner i tid, bara en timme kvar tills min ortopedträff... Jag gick in till en URGULLIG sköterska som tog min långa lista "jaha, ok, varsågod och sitt där." Jag drog upp ärmen, hon satte en nål i min arm, räknade upp 6 mellanstora och stora rör och sedan skrammel, tjoff, färdig... Jaha...OK??? 4 minuter blankt...
Jag kom ut i väntrummet där maken precis tagit en tidning för att fördjupa sig i när jag kom ut. Han tittade på mig och väntade på att jag skulle förklara att det var något problem, vi hade ju kommit dit för typ 5 minuter sedan... När jag sa att jag var färdig så trodde han att jag skämtade...EFFEKTIVITET, gott folk, effektivitet!!!
Tyvärr sprack det sedan här, fick vänta ganska länge på att komma in till ortopeden, men vad gör det när man hade fått fika i lugn och ro före?
Såå, nu står jag uppskriven på operationslista. Inte den bästa prognosen men vad gör man? Har alldeles för mycket biverkningar av Metadonet, min smärtstillande medicin. Har inget riktigt liv. Så nu kommer en tid av GRUBBEL. Om operationen misslyckas, vad har man då kvar?? Som det är nu så har jag i alla fall full funktion även om jag har ont dygnet runt... Vill inte gärna hamna i rullstol 38 år gammal men klarar heller inte av all smärta och allt som följer med på köpet med medicinen...
Nåja, jag får grubbla och under tiden så ska jag ta med vår GPS ut på en tur där den ska hinna berätta i lugn och ro vart jag ska svänga hur jag ska köra för att komma fram dit jag ska om det inte står små orangea män i vägen och får både GPS:en och mig att stamma...