De senaste veckorna har jag hallucinerat om ett nytt sorts liv. Det har regnat här i Wisconsin. Regnat mer än jag trodde var möjligt. När det var som värst lär det ha kommit 6-7 tum regn i timmen. Det var då min tomt såg ut som en flod, vattnet fullkomligt forsade fram mot uppfartsvägen och steg med sådan fart att det inte hann rinna undan utan istället rann genom bakdörren rakt in i huset. Jag har ett stort hundrum i direkt anslutning till mitt kök. Där satt Lasse, min ettåriga bearded collie från Sverige, och slog med tassen på sin vattenskål. Det var så roligt att den flöt omkring och guppade som en liten båt på golvet. Han var fullkomligt fascinerad. Själv var jag inte fullt lika fascinerad, fast jag måste erkänna att åsynen av Lasse piggade upp mitt i eländet.
Ute i hagen, som nu var fullkomligt översvämmad med ungefär 30 cm vatten, gick tre högdräktiga alpackaston. Om en baby föddes just nu skulle den lätt kunna drunkna. Naturligtvis föddes också ett föl just under den värsta stormen, men som tur var hade hans mor vett nog att gå in i den lilla ladan och föda honom på den enda fläck som inte stod under vatten. Babyn som döptes till “Mo” tillbringade sina första tio dagar klafsande i lera men växte så det knakade och verkade nöjd i alla fall. Själv tillbringade jag dagarna med att rasta och duscha sju stycken bearded collies fyra gånger om dagen, samt att vada ut i hagarna, fodra mina stackars djur och försöka leda undan vattnet till de lika överfulla dikena.
“En olycka kommer sällan ensam” heter det, va? Under de två regn-, storm- och tornadoveckorna hade vi också en akut livmodersomvridning på en alpacka med dödfött föl som resultat, en akut operation för diskbråck på den lilla tibetanska spanieln, översvämning i källaren, TVn gick sönder och för att ytterligare krydda tillvaron med händelser såg jag också till att bli av med min plånbok, innehållande ett liv av kreditkort, bankkort, körkort, försäkringsinformation och annat smått och gott som får livet att gå runt i Amerikas Förenta Stater.
Jag undrar hur det är att bo en nybyggd lägenhet med mjuka mattor och en liten kanariefågel som sällskap... sitta inne i soffan med en kopp te och se på regnet genom fönstret? Just nu verkar det vara ett intressant alternativ.