I en annan del av Bromma är Martina Haags andra bok om Bella och nu har Bella en snygg man och två underbara barn. Hon får åka taxi till glittriga prisutdelningar och kindpussas och mingla runt bland kändisar. Det är bara det att det inte är hon som har slagit igenom utan det är hennes fantastiske man som är objektet. Bella är alltså precis samma Bella som i första boken, hon är allt de hon inte vill vara. Hon slits mellan vardagsbestyr och jobbet som receptionist på TV 4 och ska som vanligt ta tag i sitt liv. För när man är 42 år, gillar leopardmönstrat, inte vet hur Kent ser ut och tycker handtaget i taket på bilen har en funktion är man farligt nära tantstadiet. Så långt in i boken är allt sig likt, det är en rolig igenkännande lättsmält underhållning som plockar fram vardagens komiska fadäser. Ett koncept som Martina Haag behärskar och är bra på så varför försöka förändra och utveckla de i den andra delen av boken. Den här typen av litteratur bör dessutom passa sig för trassliga intriger och moraliska utläggningar då läsarna redan vet att könsrollsmönstret hör hemma i ett annat århundrade.
Att dessutom låta Lars Adaktusson dyka upp likt gubben i lådan är ett förbrukat trick. Det fungerad i Stieg Larssons milleniumtrilogi där Paolo Roberto hade en liknande roll men sedan dess känns det som kändisnamn börjat poppa upp i var och varannan bok. Det är helt enkelt tjatigt och tråkigt. Bellas moralpredikan om att man måste få vara som man är efter en invecklad intrig med en stalker som försöker ta livet av henne faller också bara platt ner till marken. Den är inte trovärdig, hela Bellas liv går ju ut på att anpassa sig för att få tillhöra den perfekta kändisvärlden. Det vet vi och det ser vi på omslaget där Martina Haag poserar i kort spetsklänning i finaste slottsmiljö, en riktig prinsessa. Mitt tips till Bella och Martina Haag är; försök inte göra Bella rumsren låt henne vara kändiskåt och misslyckad kändis. Det är då det är kul och det är då man kan svälja värderingar man aldrig skulle sympatisera med.
Sen undrar jag över hur Martina Haag tänkte när hon gav boken titeln I en annan del av Bromma. Den speglar sig ju uppenbart i den charmiga TV-serien I en annan del av Köping. Men vad i består speglingen? Att Bromma är ett område där många mediekändisar bor vet vi, men är dom speciella på något vis? Jag bara undrar?
Martina Haag har i slutet av boken cirka 700 namn, övervägande kvinnor som hon tackar. Men för vad får man aldrig reda på, så vad kan alla dessa personer ha gjort för att hamna på den tacklistan?
Vill man ha en bra lättläst bok i hängmattan kan man hoppa över den här och istället ta Tove Janssons Sommarboken.
Annika Marusarz
