Måndag morgon.  Nu finns det ingen återvändo längre utan jag måste skrida till verket och börja organisera flyttningen.  Planerat och pratat har jag gjort ett bra tag, men nu är det dags att AGERA.  Inte det enklaste för mig som är en “procrastinator”.  Ett av ganska få engelska ord som det inte finns någon översättning till på svenska, men som beskriver en person som hellre skjuter upp (framförallt tråkiga) saker än att ta tag i dem med en gång.  Till exempel att sitta här och skriva istället för att ringa Jordbruksverket i Sverige och ta reda på hur det är med importregler för alpackor - typiskt drag av en procrastinator.

Igår var jag på möte med min regionala hundklubb.  Alltid lika trevligt, mycket goda vänner och härliga hundar som stortrivs ihop, leker och busar.  Själva mötet tar vi oftast ganska lätt på, däremot tar vi knytkalaset mycket seriöst.
Naturligtvis kom min flyttning upp flera gånger under dagen.  Jag blir lite rädd när alla frågar hur det ska gå:  Var ska du bo?  Har du något jobb?  Kan du verkligen ta alpackorna med, är inte det jättedyrt, hur skickar man dem, klarar de transporten?  Hur ska det gå att sälja huset, är det inte massor att fixa först?  Har du en tidsplan?  HAR DU RÅD?  Osv, osv.  De är inte negativa eller så, utan mest fascinerade av detta projekt som jag nu ska inleda.  Och själv måste jag erkänna att jag blir lite tveksam när jag tänker på allt som faktiskt måste ordnas.  Speciellt den sista frågan - “har du råd?” skrämmer mig litegrann.  Inte vet jag, det ordnar sig väl?  Allting har alltid ordnat sig...  Det enda jag vet säkert är att jag måste börja nu, denna vecka, idag, med att ta reda på en massa fakta om själva flyttningen, börja göra mig av med saker som inte är värda att flytta över Atlanten, fixa saker på huset som målning, lister osv...  Jag har flyttat över Atlanten förr, men då fanns exets företag där som bokade och betalade flytten, jag behövde bara packa och vänta med mina kappsäckar och hundburar.  Inte hade jag heller en flock boskap i bagaget och sen fanns själva exet i USA och fixade bostad och bokade biljetter.  Nu är det bara jag.  Men det ordnar sig nog, eller hur?