Lycklig över att ha skaffat en sån där liten internetdosa till min bärbara intog jag landstället. Jag skulle överleva! På samma landställe hade bonusbarnen redan vistats en vecka när vi kom, utan någon som helst uppkoppling. Inte ens deras mobiler hade täckning.
Jag kan meddela att det inte är några längre stunder den stackars datorn får vila. Som hökar smyger vi runt och vakar över varann. Jaha är du klar nu, kan jag då? Snart vill jag! Får jag bara kolla en sak...
Bonussonen tittar på roliga videosnuttar.
Bonusdottern chattar med kompisar (och pojkvänner?)
Maken kollar vädret och andra obskyra ting.
Och jag bloggar och porrsurfar efter jeans.
Beroende? Hm, typ, kanske lite.