jag gick på intervjun iallafall. det gick helt okej. jag tänkte banga, grät som ett as hela eftermiddagen igår för att jag var besviken på mig själv, men sen skrev en av cheferna ett mail där hon berättade lite mer exakt hur det skulle gå till, vilket ändrade min syn på det hela lite. great när folk har förståelse för att man har fobi för att prata inför folk. så nu är det avklarat, men om jag får det är ju en annan femma.

men när man är sådär ledsen så är det bra att ha en vän som kommer och plinkar på lite leksaksinstrument tills man får ont i huvet och tittar på pussycatdolls 2 med en.