I skolan drabbades jag av mens. De första timmarna är oftast värst, så när jag kom hem skyndade jag mig att skaffa fram choklad, alvedon och en flaska att fylla med varmt vatten (min platta vattenflaska från IKEA som inte rullar av magen är borta?) och lade mig i sängen och led. Jag kände mig stor, så stor och tänkte att det är ju tur att jag inte måste dela sängen med någon (även om den personen troligen inte skulle ligga i den mitt på dagen?) för jag vill verkligen kunna ta all plats i världen när jag har mens. Jag är öm överallt, beröring gör ont

och jag ligger där och tänker på mensrelaterade saker. Typ som tamponger. En sådan har jag aldrig testat, och kommer troligen inte att göra det heller. Om jag skulle vara tvungen att bli penetrerad någon gång så skulle jag inte välja att göra det under mensen. Jag tror min vagina skulle få eget liv och skrika åt mig, för den har ju också PMS. Sedan skulle vi båda vara arga och ledsna, och så skulle vi bråka med varandra. Det vore väldigt destruktivt.

Penetration fick mig att tänka på sex. Jag har läst att många människor blir extra upphetsade under mensen, och har gärna sex då. Jag förstår inte. Jag vill knappt kramas, jag vill ha allt utrymmer för mig själv. Rör inte min kropp! Kom inte nära! Det gör ont när du andas på mig! Jag får panik när du slänger en skugga över mig, det är för nära! Allt måste långt bort!

Jag såg någon skriva att hen blev kåt en gång i månaden, i samband med mensen, men liksom inte ville ha sex ändå. Det var en hormonell kåthet, en kroppslig lust, inte något hjärnan kände skulle vara trevligt. Hur hör det ihop med mitt inlägg? Inte vet jag, jag har ont och skall ta en alvedon snart. Kräv inte av mig att jag skall vara relevant och saklig när jag har mens! Kräv det inte av mig annars heller, ifall det gäller ett blogginlägg.