Filmen ”Sweeney Todd” är snygg, originell har fantastiska scenografier och kostymer. Tim Burton har fullkomligen frossat loss i märkliga storslagna miljöer, udda personer och absurda detaljer. Han har också duktiga skådespelare som Johnny Depp i rollen som den massmördande barberaren Sweeney Todd och Helena Bonham Carter som Mrs Lovett, en pajbakerska som gör de värsta pajerna i hela London. Visuellt är alltså Burton på topp.  

Själva historien är enkel och berättar om hur Sweeney Todd kommer tillbaka till London för att hämnas hans fru som togs ifrån honom i ungdomen. Han är bitter och har tappat tron på det goda i livet så han låter sina rakknivar jobba så att blodet sprutar i klarröda kaskader runt om honom och hans kunder. Det är snyggt och Johnny Depp är lika skicklig med knivarna som han var med saxarna i filmen Edward Scissorhands. Mrs Lovett inser snabbt att man kan göra goda affärer på de stora mängder med råvaror som blir över efter Sweeney Todds rakningar och vips så har de en blomstrande rörelse.

Men trots alla snygga scener, teknisk precision och en berättelse som är bisarr och kul så känns filmen långtråkig. Den bara rullar på som ett ekorrhjul, det händer ingenting, man blir inte berörd på något plan och sångnumren tillför inte filmen någonting.