Sitter här med lite ångest. Jag är en kvinna som drivs väldigt mycket av mina impulser. om jag vill ha något, göra något så ska det ske på en gång, fort och utan eftertanke...

Så igår fick jag mig en snilleblixt... jag vill klippa av mig håret... vips så stod jag inne på salongen och bokade en tid till idag... till saken hör att jag inte klippt av mig håret på flera år... jag har äntligen sparat ut det, såsom jag alltid drömt om som liten flicka (alla med långt hår är ju så snygga) Men jag känner mig inte snygg, jag har aldrig håret utsläppt, jag tycker att det är i vägen. Så mitt resonemang är som så att eftersom jag alltid har håret i hästsvans utan någon styling alls, så kan jag lika gärna klippa av mig det till en fräck frisyr, typ á la Rihanna.... men eftersom jag inte fick klippa mig på en gång, när jag fick idén så hinner jag nu sitta här och få ångest... det tog ju så lång tid att få det så här långt, men jag trivs ju bättre i kort, men det är så roligt att göra fina håruppsättningar, det är bara ivägen osv osv fram och tillbaka.. springer fram till spegeln och glor på håret... ska jag avboka? eller är det bara att köra... den vettiga delen av mig själv säger mig att det växer ju faktiskt ut, jag behöver en förändring.. det är kul! det rädda sidan säger... tänk om jag inte blir nöjd!!!

Jag känner mig hur löjlig som helst som sitter och tänker på såna här fjuttiga saker.. snacka om I-lands problem.... utseendefixering, jag? haha....

äsch.. jag klipper av mig håret, thats it.... ni kanske får se en bild sen... om jag blir nöjd....  ha en underbar fredag, alla!!!

kram