Ordet motivation är rätt spännande ändå. Det krävs ett visst mått av motivation när man försöker göra en livsstilsförändring för att t ex gå ner i vikt och få bättre hälsa. Ja, gå ner i vikt kan man ju göra om man är sjuk eller så också, men om man bortser från det. Man talar om motivation som om man har den eller inte har den... men jag tror nog att motivationen alltid finns där men att den påverkas positivt eller negativt av olika omkringliggande faktorer. Själva ordet betyder "grunden för en handling" och visst är det nu ändå så att för att man ska göra en större förändring så måste man känna ett visst mått av motivation. Det måste finnas någon vinst, något syfte med att göra förändringen. Sedan får man ställa det i relation till vilken uppoffring som krävs för att göra förändringen.
Jag och min arbetskamrat har tränat bodypump och spinning varje vecka nu i ca en månad. Min motivation till att köra igång med det var i början främst att det skulle vara ett sätt för mig att gå ner i vikt, få bättre kondition, bli starkare och piggare. Såhär efter en månad känner jag att jag faktiskt har blivit starkare och fått bättre kondition och ändå har min motivation börjat svikta. Jag tänker tankar som "egentligen är det ju inte så kul att träna", "jag har nog inte tid att träna" o s v. Det är lite intressant eftersom min arbetskamrat också börjar brottas med liknande tankar trots att även hon känner att hon fått resultat av träningen. Kanske är det så att efter ca 1 månad så börjar den initiala motivationen att tryta?
Brist på motivation är i högsta grad ett av mina hinder på vägen till målet och vad gör jag för att känna fortsatt motivation och komma förbi hindret? Tja, att träna tillsammans med någon är ju rätt effektivt, jag vill inte ge upp innan min träningskamrat ger upp och har därför bokat in två pass till nästa vecka också. Kan jag sätta upp delmål efter vägen som gör min träning mer intressant? Jag ska fundera på det och kanske finns det någon som har några bra tips att dela med sig av?