Fast egentligen... jag var nog inte ful, bara som alla andra är i tonåren.

En fas i livet... och då vet jag ju att allt kan vara lite upp och ner...

Sen är barn hårda mot varandra, grymma mot varandra, rent utav elaka!.

Jag vet en kille jag ofta sprang på...

Gick i mellanstadiet då vill jag minnas.

Vet inte varför vi höll på som vi gjorde men han fann min svaga punkt.

Han kallade mig sneöga, just av den anledningen det låter som.

Jag är skelögd och det går inte att ta bort eller göra något åt.

Skulle jag operera det skulle jag nog skela utåt vilket är lättare att uppmärksamma.

Hur som helst, det han sa satte sina spår även om vi var unga och dumma så finns det där endå.

Jag kallade honom svartskalle, då jag inte kunde säga något annat.

Det enda jag trodde och hoppades på kunde skada honom lika mycket som hans ord sneöga gjorde.

Skillnaden idag är att jag vet att alla föds olika och att det inte ska spela någon roll, men det gör det endå.. alltid!!!

Man kan inte se att jag skelar nu då mina linser korrigerar detta och det är inte förän jag fick synnervsinflamationen och inte kunde bära linser som jag kan se min sambo i ögonen utan att skämmas eller känna mig ful.

Detta har förföljt mig i så otroligt många år.

Jag fick tidigt lära mig att skelning är något som inte är vare sig fint eller vackert, det är fult och förfular och tar över en persons utseende helt...

Däremot blir jag glad när jag ser Tova Novtny, för nog fan skelar hon alltid

Speciellt i filmen Jalla Jalla.

Så nog vet jag att det är okej och att jag inte ska haka upp mig på detaljer.

Det finns dom som inte går utanför dörren utan smink, jag går inte utanför dörren utan liser...