För cirka två år sedan kom en ny radio- och tv-lag som gjord det lättare för de reklamfinansierade tv-kanalerna att visa reklam. Lagen innebar också generösare regler för sponsring och produktplaceringar. I morgon utvidgas den här lagen till att tv-kanalerna helt själva får bestämma hur mycket och hur långa reklamavbrotten ska vara samt att produktplaceringar blir helt tillåtet.

Den här lagen kommer inte att glädja konsumenterna det kan jag lova och  behovet av en reklamfrizon i form av bra public service-tv känns viktigare än någonsin. Jag till och med så angeläget att jag är beredd att betala mer i tv-licens bara jag slipper reklam.

Jag är trött på att vara kulturtant, det är ungefär lika intressant som att vara en gammal konstbok. Nu vill jag bli politiker i stället, hur gör man?

Den brittiska jämställdhetsministern Lynne Feathertstone hyllar den amerikanska skådespelaren Christina Hendricks för sin roll som Joan Holloway i tv-serien ”Mad men”. – Hon är en sådan fantastisk förebild för unga kvinnor. Det är en sensation med en kurvig kvinna och så ovanligt borde det inte vara säger hon.

Ja visst är det härligt med en kurvig kvinna som i sina former visar en bild av en person som knappast springer på gym eller detoxar. En kvinna som i våra ögon egentligen borde betraktas som omoderna och ute. Kanske det också är just det här förlegade som gör hela serien ”Mad men” så härlig och eftersträvbar. För visst känns det lockande och befriande med allt rökande, drickande och brist på ansvar. Ta bara familjeutflykten i det gröna där alla dagens synder är tillåtna och vars slutfinal är när mamman istället för att plocka ihop bara reser sig upp och lite elegant skakar av alla sopor från filten på marken för att därefter gå iväg till den bensinslukande Cadillacen. Det är en skön härligt ansvarslös och befriande bild där morgondagen inte tycks finnas, men vem skulle bli accepterad i dag med det synsättet!? Ingen antar jag och därför fortsätter vi våra hårt reglerade liv med sunda vanor, stressigt arbete, kvalitetstid med barnen, stylade hem samtidigt som vi förväntas se ut som 20-åringar vid 40. I det perspektivet känns en avskakad picknickfilt som en revolutionär handling.

Nu är det klart, det blir Daniel Craig som kommet att spela huvudpersonen Mikael Blomkvist i Hollywood-versionen av Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor". Den brittiske skådespelaren ska även ha skrivit på för de två uppföljarna i succétrilogin. Vem som ska gestalta Lisbeth Salander är däremot inte klart ännu. Det är konstigt tycker jag och det verkar som att man i USA  lägger större vikt vid Mikael Blomkvists roll än vid Lisbeth Salanders, det är precis som att det är han som är den främsta karaktären…

Den amerikanska versionen av "Män som hatar kvinnor" regisseras av David Fincher.

Enligt FN:s beräkningar tvingas mellan 200 000 och 500 000 kvinnor att prostituera sig enbart inom EU. Unga kvinnor och tonåringar luras in i prostitution genom löften om hushållsarbete i väst. De utsätts för systematisk misshandel och våldtäkter och tvingas stå till tjänst upp till 18 timmar per dygn. De är helt i händerna på hallickar och bordellägare, de vistas ofta illegalt i ett land vars språk de inte behärskar, de har inga pass, de står i skuld till sina ägare, de törs inte vända sig till myndigheterna för att få hjälp eftersom deras familjer i hemlandet riskerar repressalier. Så skriver Claes Borgström i en artikel och det är den här handeln man ska titta på när man stiftar sexköpslagar. Sexköpslagsdebatten har därför hamnat fel då kritiken mot den utgår ifrån den lilla grupp som själv väljer att sälja sin kropp, och trivs med det. Den gruppen är väldigt liten i jämförelse med den andra där kvinnor reduceras till en självklar vara som bara är till för att tillfredställ mannens behov. Alla människor har givetvis rätt till sin sexualitet men det är långt ifrån samma sak som att ha rätt till sex.

Sexköp är ingen mänsklig rättighet

Häromdagen såg jag en dokumentär om Hans Rosling, en fantastisk person som till och med lyckas göra statistik spännande och roligt. Han visar också att det inte finns några i-länder och u-länder längre. De vi kallar u-länder är ju snart ifatt oss, vi har bara inte förstått det och hur snabbt världen förändras. Missa därför inte reprisen av ”Roslings värld”

SVT2 Torsdag 29 jul 2010 kl 16.40
SVT2 Lördag 31 jul 2010 kl 14.55

Hemsidan för Hans Roslings omtalade statistikverktyg

Att slösa med pengar verkar vara ett nöje världen över. Det senast i den raden är 5 bitar sushi med gördlar av 24 karats gul toppade med en diamant. Bland rika i Asien är det en populär rätt och den går loss på ungefär 22.000 kr. 

Varför är det roligt eller njutbart att slösa och varför är inte solidariteten med de fattiga större?

.

Vi Kristdemokrater är ”verklighetens folk”, sa Göran Hägglund i sitt tal i Almedalen. Ett uttryck som både Ny Demokrati använde och Sverigedemokraterna använder men som Kd nu tagit patent på genom att varumärkesskydda det. De vill alltså att vi ska gå på att knappt 4 % av de Svenska väljarna är ”verklighetens folk”… Det här är komiskt!

Dessutom har Kd varumärkesskyddat ”ett mänskligare Sverige” så nu väntar jag bara på vilka andra partier som ska lägga beslag på orden ”frihet”, ”demokrati”, ”rättvisa” och ”välfärd”. De är ju populära uttryck som går hem i alla leden.

RFSL låter sig dock inte skrämmas av Kd:s varumärkesskydd utan väljer att också kalla sig för ”verklighetens folk”, bra tycker jag och ler åt det absurda i det hela.

Lust caution är en film som etsat sig fast ordentligt i mig och som jag varmt rekommenderar både för sitt vackra bildspråk och smärtsamma kärlekshistoria. Se den i kväll SVT2 kl 22.25

Handlingen i korthet
Shanghai under andra världskriget. En man blir förälskad i sin hustrus yngre väninna. Väninnan visar sig efter en tid ha dolda sidor och den ömsesidiga attraktionen utvecklas till en brinnande passion. Deras lust blir till slut ett spel där gränsen mellan hängivenhet och svek blir alltmer otydlig och där mord blir det slutgiltiga beviset på den största kärleken. Regi: Ang Lee. I rollerna: Tony Leung Chiu Wai, Wei Tang, Joan Chen, Lee-Hom Wang, Chung Hua Tou, m.fl.

Jag blev inspirerad då jag läste en artikel i SvD, ”Ungdomar jobbar gratis”. Det är ju inte bara ungdomar som utnyttjas till gratisarbete utan hela arbetslinjen utmynnar i gratisarbete som dessutom utnyttjas av arbetsgivare. För tittar man närmar på hur arbetslinjen fungerar i praktiken ser man tydligt hur sista steget, fas-3 sätter människor i arbete utan lön och utan möjlighet att starta eget eller vidareutbilda sig. Ett modernt slaveri för ett bidrag som är 65 % av a -kassan där max är 465kr/dag och mini är 223 kr/dag. Det här bidraget har man för 40 tim/arbetsvecka och med rätt till 4 veckors ledighet/år. Man är bunden till det här avtalet som inte är förhandlingsbart tills man hittar ett jobb med lön.

Arbetsgivaren som tar emot en arbetssökande i fas-3 får en ersättning på 225 kr/dag för besväret, alltså mer än lägsta ersättningen för den som jobbar i fas-3… Självklart utnyttjar arbetsgivare den här möjligheten. Min arbetsplats har 9 st fas-3 arbetare som drar in 45 000 kr/mån till arbetsgivaren för att de får vara där och arbeta utan lön. Plus de finns ett 10-tal till som arbetar utifrån något annat statligt bidragssystem. Sammanlagt utgör de runt  30% av den totala arbetsstyrkan och de utför precis lika kvalificerade arbetsuppgifter som de fastanställda. Det här faktumet är helt obegripligt för mig och jag kan inte förstå hur den här arbetsmarknadspolitiken kan leda till arbete. För självklart väljer en arbetsgivare gratis, kunnig och kompetent personal som i ”bästa” fall även ger dem 5000 kr/mån istället för att behöva betala lön för utfört arbete.

Där jag jobbar gör fas-3 arbetarna dessutom arbeten som måste göras, det är alltså inte frågan om något ”grädden på moset jobb” som det så populärt brukar kallas att fas-3 jobb ska innebära. Visst, man kan tycka att skattebetalarna har rätt att kräva någon form av motprestation av de som är arbetslös länge, men den här  åtgärden stigmatiserar bara och ökar klyftorna i både samhället och ute på arbetsplatserna. Ge åtminstone de som jobbar i fas-3 full a-kasseersättning och eller arbetsgivarens dagpenning. Jag är också övertygad om att människor i fas-3 utnyttjas av alla slags arbetsgivare… Och var är debatten?

Tittar man dessutom på jobbskatteavdraget som ges till de som har arbete med lön är det lätt att konstatera att det är de arbetslösa som genom sina sänkta ersättningsnivåer är med och finansierar de höjda lönerna. 

Tycker också att det är konstigt att stora vinstdrivande företag som Max hamburgare och Mac Donalds kan få anställa med statliga stöd. Lästa att 2/3 av Max anställda har ett statligt anställningsstöd för unga vilket gjort att Max kunnat öppna fler hamburgerbarer. Är det verkligen vettig politik?

Den här arbetslinjen som alliansen och det nya arbetarpartiet för är inte en linje som skapar arbete och välfärd. Det ökar snarare klassklyftorna och vi kan redan nu se hur det solidariska samhället långsamt försvinner. Att dela med sig är inte längre en självklarhet och ordet gemenskap har tappat betydelse. Det här är en riktigt otäck utveckling tycker jag. Det är också otäckt att gömma budskap bakom kvasiord som arbetslinjen, det låter bra men säger egentligen ingenting. Glöm inte heller bort att det var det här kvasiordet som förde de borgerliga till makten. Då trodde väljarna på att arbetslinjen skulle leda till lönejobb men i dag med facit på hand kan alla se att arbetslösheten istället ökat. Då var den 6% och Alliansen kallade det massarbetslöshet nu har vi en arbetslöshet på cirka 9 %. Den här ökningen kallar Alliansen för en mycket låg siffra… Till det kan man lägga att ungdomsarbetslösheten i Sverige är bland den högsta i Europa.

Dessutom försöker regeringen dölja de ökande inkomstklyftorna genom att utarbeta en ny fattigdomsnorm som passar deras ekonomiska politik. För enligt den gamla fattigdomsnormen som gällt i alla EU-länder sedan 1984 så har fattigdomen ökat i Sverige från 9 % till 13 %. Men med Alliansens nya mått har däremot fattigdomen minskat… Jag blir uppriktigt mörkrädd när politiker medvetet manipulerar sina väljare för att framstå som trovärdiga och ansvarsfulla. Att EU-länderna har en gemensam social modell är viktigt och vettigt och Sverige borde givetvis följa den. Det är ju ett bra mått på ett lands sociala sammanhållning och inte som Reinfeldt uttrycker det ”ett hot mot den nationella suveräniteten."

Jag vill av hela mitt hjärta att Sveriges befolkning ska komma fram till insikten att det lönar sig för alla att dela med sig…

Vi tycker att Fas 3 i jobb o utvecklingsgarantin är förnedrande! finns på Facebook.


 

Svenska Kennelklubben kommer i år att delta i Prideparaden under devisen ”Valet av kön är alltid ditt – du väljer det som passar dig bäst!” Ett underfundigt motto som passar väl in i Prideparaden och årets tema Makt. Kul grepp tycker jag!

Nu finns Maciej Zarembas bok ”Mobbarna och rättvisan” ute i pocket. En bok som alla borde läsa och reflektera över…

Varför är morgontidningen så tunn på sommaren när man vill att den ska vara tjock och välfylld och räcka länge? Och varför ska ett uppslag alltid vara en sommarföljetång? Jag avskyr det där småduttandet att bara få en lite portion varje dag av en bok. Så nu ser jag rött bara man nämner författarparet Kepler eller Alexandra och Alexander Ahndoril…

Jag låg och slötittade på TV-programmet Djursjukhuset och blev alldeles tagen av Klara Zimmergrens uppriktiga frågor och ansiktsuttryck. Hon var helt betagande och man riktigt kände hur ledsen och ensam den stora älgen var när den skulle få en slang nerstucken i halsen genom nosen. "Men var är hans mamma" var det enda jag tänkte då… Bättre programledare till det programmet kan jag inte tänka mig.

Stockholmsveckan är igång i Visby och stekarna i sina Ralph Lauren tröjor, stora glasögon flankerade av brunbrända långhåriga blondiner med ljusrosa plutande läppar fyller upp innerstaden. De är skrattretande uniforma och roar sig hjärtligt. Men i år får de inte längre spruta champagne på krogarna, ett av deras främsta nöjen så de har i protest mot det börjat med ”vaskning”. Det går till så att man helt enkelt ber kyparen att hälla ut en av champagneflaskorna som man köpt medans man dricker den andra. Det är enligt dom själva en livsnjutning.

Jag blir verkligen trött på människor som inte kommit till större insikter i livet än till att kalla slöseri för livsnjutning. Men jag verkligen älskar kreativitet i alla former så därför måste jag även le och faktiskt beundra stekarnas passiva stillsamma protest mot att de inte längre får spruta champagne. Dessutom kan man om man inte orkar gå på krogen ligga hemma i sängen och sms-vaska lite… Tänk er den njutningen!

Ytterligare ett sätt att visa att man har pengar att slösa är att parkera bilen där man vill och låta böteslapparna sitta kvar på vindrutan. En komisk syn här i Visby som får mig att återigen skratta åt människans dumhet.

Det enda jag egentligen tycker stekarna missat är att de gott och väl kunde höja Gudrun Schyman till skyarna och vaska i hennes fotspår. Det skulle göra skillnad.

Aftonbladet

Gillar Piratpartiets valaffisch som endast vänder sig till oss som förstår rövarspråket :)

Har ni sett den där reklamen för en roll on som innehåller c-vitamin och koffein och som man ska rolla på under ögonen för att bli pigg. Det är en produkt för män som ”fungerar lika bra efter en lång arbetsdag som en tidig morgon”. Jag kan inte låta bli att le åt den här prylen och undra hur vi människor är funtade som går på alla reklam. Jag tror också att jag reagerade mer för att produkten riktar sig till män, de har ju tidigare varit ganska försonade ifrån kosmetiska kampanjer i jämförelse med kvinnor. Så i det här spåret kanske det också följer en ny sorts manlighet, för en eye-roll on kan väl ändå inte vara något för machomän…

Den typiska turisten längtar efter det ”äkta” skriver Ann Heberlein i DN i dag. En tanken som också Gotlands Konstmuseums sommarutställning ”Going Places – Re:thinking tourism” har satt fokus på. Ett intressant perspektiv som också ger återkopplingar till Gotland och bilden av Gotland och gotlänningen. De utställande konstnärerna Lisa Torell, Eva Arnqvist, Stefan Constantinescus och duon Anna Kindgren och Carina Gunnars har alla olika infallsvinklar och förhållanden till resande och turism. De bidrar tillsammans med en bild av ett resande där möten med det autentiska och genuina är centralt. Vad det sedan är som är genuint och oförfalskat i denna industri är en öppen fråga.

I Eva Arnqvists installation ”Vita fläckar” är parallellen slående mellan dagens bilder i resekataloger och kolonialtidens fotografier av poserande exotiska infödingar bredvid upptäcktsresande vita män. Den enda skillnaden är egentligen att det är mer än hundra år bilderna emellan. Eva Arnqvist har valt en klassisk museipresentation med bild och en förklarande text vilket till slut gör att man tappar greppet om vad som är arkivbilder och vad som är nutidsbilder. En förvirrande och skrämmande känsla då man ju gärna vill tro att vi kommit längre än kolonialismens dagar i vår gemensamma människosyn. I den här reflektionen känns turismindustrin som en enda stor profitjägare som försöker locka turister till att bli nutida upptäcktsresande på väg till det oförstörda landet med dess genuina befolkning.

Lisa Torell visar ett pågående projekt, ”World in translation”. I det arbetar hon med korta texter där ord och uttryck tillsammans med bild kommunicerar med betraktaren och ger en bild av vad man väljer att se och berätta. För det kanske är så att vi under och efter våra resor berättar om vad vi förväntas ha upplevt. Trots att vi inte upplevde just det där exotiska och oförfalskade som platsens identitet utlovat, men ändå berättar vi om hur fantastiskt äkta och oförvanskad just vår resa har varit. En perfekt illusion i ett färdigt resepaket till ett bestämt pris där det viktiga inte blir själva resan utan det kulinariska som vi kan förmedla och få med oss hem därifrån.

Stefan Constantinescu tar i ”Passagen” upp resan ifrån perspektivet de som reser från  någonstans, de som på grund av krig, stadskupper, naturkatastrofer eller andra anledningar tvingas lämna sitt land och sitt hem. I ”Passagen” berättar tre chilenare om just deras resa från statskuppen i Chile ledd av Pinochet till Rumänien och Ceausescus kommunistiska diktatur och därifrån till Sverige. I den här långa resan ifrån finns känslan av att efter varje land som de lämnar tappar de också något. Kanske är det en del av deras identitet, för till slut finns inte mycket mer än ensamheten kvar. Stefan Constantinescus visar också två flaggor, det är den rumänska flagga som antogs efter kommunistregimens fall. Som symbol är den stark och just Stefan Constantinescus flaggor har sin egen historia.

Anna Kindgren och Carina Gunnars har tagit Gotland som exempel i en fördjupning av problematiken kring allemansrätt och strandskydd. En för många av oss självklar rätt men som också alltmer ifrågasätts och naggas på då olika intressen krockar med varandra.

I anslutning till utställningen visar Gotlands konstmuseum utställningen ”Gotlandication” där verk ur samlingarna samsas med masstillverkade turistbilder. Det bildar ett spännande collage som tydligt visar den bild av Gotland som genom åren har formats fram till den säljbara "genuina" produkt det är i dag. 

Utställningarna pågår under perioden 12/6–18/9, S:t Hansgatan 21, Visby

Bilder: (uppifrån och ned) Eva Arnqvist, Lisa Torell

Michael Douglas och Catherine Zeta-Jones är i Visby på minisemester. Egentligen är det inget konstigt med det men visst reagerar man när det här kändisparet sitter på lilla krogen O’Learys och tittar på British open. 

helgotland.se

En fråga som jag tycker är svår att ta ställning i är om det ska vara en rättighet att kunna få egna barn. I dag läste jag om ett par som genom assisterad befruktning fått hjälp med att få ett barn. Självklart var de lycklig och det lilla tillskottet i familjen hade fört mycket glädje med sig. Men nu ville de ha ett till barn, ett syskon och då sa deras landsting nej vi bekostar inte det, den notan på 250 000 får ni stå för själva. Upprördheten över den i parets ögon illa behandlingen verkade inte ha några gränser. Jag kan förstå parets längtan över att skaffa ett barn till men jag har svårt att förstå att det ser det som en självklar rättighet. Att kunna få barn är väl ändå inte en rättighet som man kan kräva att stat eller landsting ska bekosta. För singlar och homopar är det inte det och de som väljer adoption får betala för omkostnaderna kring den.

Det blir något konstigt när önskningar och längtan börjar betraktas som rättigheter. Lite den utgångspunkten tycker jag också man har när man diskuterar sexköp och sexköplagen då man i de resonemangen ofta utgår ifrån att män har  rätt till sex med en annan människa. Så är det ju inte! Det är ett fullkomligt snedvridet perspektiv att män måste få ha sex för att de är män och att sexköpsmarknaden måste regleras efter det.

Jag har varit till sammans med min i över halva mitt liv och trodde inte han skulle kunna överraska mig med en ny sida, men i går hände det. Mitt under ett härligt blixt och dunder väder blir hela Gotland strömlöst. Det gjorde mig lite extra uppspelt då jag gillar att behöva tänka helt om och tvärt ändra planer utifrån förutsättningar. Men innan jag ens hade börjat funder över hur vi skulle fixa kvällens middag så dök min man upp med ett gasolkök. Han tappade också upp en hink med vatten ut i fall vi plötsligt skulle bli utan, man vet ju aldrig… Därefter fixade han både ratatouille, ris och kyckling, kokade te och drog ihop en fräsch sallad. Jag ägnade mig åt att skriva sms då det kändes som att det var den enda förbindelse jag hade med den yttre världen. Tonåringarna spelade kort och dansade i åskan och regnet. Efter middagen i stearinljuset sken kom strömmen tillbaka och då kom kommentaren. Japp, äntligen fick jag användning för överlevnadskittet, i 8-år har det bara stått och väntat. Jag bara tittade på honom helt stum.

Guy Ritchie har försökt skapa en ny Sherlock Holmes, en person som förmodligen ska upplevas som modernare och mer passande för vår tid. Jag vet inte om jag riktigt kan köpa det. Kanske är jag konservativ men jag gillar den där lite mer lågmälda typen där intellektet är den främsta styrkan. Förvisso har min väl satta bild av Sherlock Holmes och Guy Ritchies Holmes i Robert Downey Jr:s gestalt en hel del liketer. Som att då de blir uttråkade ägnar de sig åt berusning i brist på mental stimulans, det är väl också där som den största skiljelinjen ligger. Guy Ritchies Holmes verkar mest uttråkad, han super, nöjesboxas, bedövar sig, skjuter villt och är allmänt tyngd av sitt skarpa intellekt. En ganska trist och självömkande typ med andra ord. Dr Watson i Jude Laws skepnad är också delvis en ny karaktär. Hans beroende till Holmes är väldigt centralt, de två är som ett gamalt kärleksgnabbande par som svartsjukt spelar ut varandra…

Men det tristaste är kanske att Ritchie inte tror att publiken har någon egen slutledningsförmåga då hela handlingen förklaras i förväg. Vi kanske inte har Sherlock Holmes briljanta förmåga men vi kan faktiskt tänka ut en hel del själv. Jag vet inte om det är samma iver att försöka klargör som ligger bakom alla frysta slagsmåls bilder som sedan långsamt spelas upp. Det är hur som helst ett tröttsamt filmiskt grepp som på sin höjd fungerar i ett snyggt slagsmål. Ni vet sådan där Asiatiska som mer liknar balett.

Det bästa med hela filmen är de fina animeringarna från ett 1800-tals London. De lever och kryllar av liv, Tower Bridges håller på att byggas, droskor åker förbi och det är en visuell fröjd för ögat.

Tyvärr tror jag inte på den här Sherlock Holmes karaktären, han är för ytlig för att överleva.

Fakta
Titel: Sherlock Holmes
Genre: Action
Regissör: Guy Ritchie
Speltid: 2 tim 8 min
Distributör: Sandrew Metronome

Sommarvärmen måste gynna fjärilarna. Jag tror aldrig jag sett så många på en gång, det känns som jag går i ett litet moln av fjärilar varje gång jag tar en promenad med vovvan. Det är som att gå i ett vackert bokmärke och den känslan gör ju att man också känner sig som barn på nytt…

Vi pratar om globalisering, öppna gränser och ett enat Europa men ju mer vi försöker bli världsmedborgare ju slutnare, mindre tillåtande och mer nationella tycks vi bli. Fast även en kränkt nationalitet går att köpa så vad är nationell stolthet värd egentligen? Jag vet inte men greken Minas Karatzoglou tycker det är OK med ungefär 2 miljoner. Hans kränkta nationella stolthet som grek men som påstådd turk på  Lindahls yoghurt har alltså ett pris. Det skulle vara intressant att fråga turkarna vad de tycker om att ha en grek som ansikte för deras nationalitet… Eller är det bara att spä på fördomarna om olika nationaliteters särdrag och konflikter? Är det överhuvudtaget möjligt med öppna gränser där alla människor är välkomna oavsett var de kommer ifrån,  bär för kläder eller på annat sätt speglar sitt ursprung?