Oj oj, nu blev det ett sådant där jättelångt blogguppehåll igen! Orsakerna är två: mycket jobb och det faktum att jag föresatt mig att blogga om ett specifikt ämne här inne, dvs mediamorsor. Jag har en annan, anonym blogg på ett annat ställe och där bloggar jag i princip dagligen eftersom jag skriver om allt möjligt utan att tänka efter så mycket innan och utan någon röd tråd.

 

Det innebär dock inte att jag inte har tänkt på mediamorsorna sedan sist. Läste i senaste Mama om en relativt okänd mediamorsa, Johanna Aybar, som har tre barn ihop med Ace of Base-Ulf Ekberg. Deras käcka lilla familjesituation ser ut som följer: Johanna och barnen bor på fashionabla Östermalm. Ulf bor i Stockholm. De är fortfarande ett par, men det går ofta runt två veckor mellan gångerna som de ses.

 

Stackars barn som har två puckade föräldrar.

Under regniga sommardagar får jag ofta lite städ- och sorteringsmani. Nu under det senaste lågtrycket var det klädkammaren som stod på tur, ett utrymme jag älskar att hata (eller hatar att älska om man så vill).

 

Vinterkläderna hade bara slängts in där i våras och trängdes med bl a resväskorna, bebissängkläder (inte använda på två år) och flyttlådor med barnens urvuxna kläder. Jag tog några djupa andetag och satte igång. Speedad av svart kaffe och med vetskapen om hur nöjd jag skulle bli efteråt tog jag hand om overaller, urtvättade t-shirts, ett babygym och alla andra mer eller mindre relevanta saker som samlats i vår klädkammare. Var sak på sin plats och till återvinningen med resten.

 

Efteråt var jag - som inte röker - nästan sugen på en cigg.

 

Mmmm, det stämmer, Malin Wollin, inget är mer tillfredsställande som ett avklarat städrace.

 

 

Hej igen!

Min blogg har haft sommarlov och trots att en dryg månad är en evighet i bloggvärlden, så hoppas jag verkligen att det finns läsare kvar där ute som vill fortsätta ta del av mina tankar och funderingar kring mediamorsor.

 

Idag tänkte jag reflektera litet över två väldigt olika mammor som jag sett en del av nyligt. Först supertjusiga, hollywoodglamorösa Jennifer Garner. Jag såg henne i väldigt roliga filmen Juno, där hon spelar kvinnan vars livsdröm är att bli mamma. I verkliga livet är hon mamma och har dessutom en kändismake (Ben Affleck). Jennifer är förstås en begåvad skådis, men jag kunde inte låta bli att förundras över hennes utseende i varje scen. Hur överjordiskt snygg får man vara innan någon ingriper??? Det går liksom inte att finna ett fel på den kvinnan! Där andra har små skönhetsfläckar som gör dem litet mer personliga (SJP:s näsa, Cindy Crawfords mouche osv) saknar Jennifer helt och hållet fel. Litet irriterande...

 

Hennes diametrala motsats är sportiga blondinen Victoria Svensson, ganska så nybliven mamma och fram till förra veckan OS-aktuell. Hon har den senaste tiden ställt upp i flera reportage med anledning av sin familjelycka (nygift och en bebis) och det faktum att hon "äntligen" har kommit ut ur garderoben. Jag misstänker att Victoria har dragit en stor suck av lättnad nu när hennes landslag i fotboll är ute ur turneringen så hon får åka hem till sin lilla familj. Jag förundras över hur man överhuvudtaget kan lämna ett så litet spädbarn och dra iväg i en månad till andra sidan jordklotet...

Oj, elva dagars bloggpaus igen. Å andra sidan, det är sommar, vem läser bloggar...? Jo, jag gör det och jag hoppas att jag inte har hunnit bli helt bortglömd.

 

Jag håller på att läsa Maria Svelands bok Bitterfittan, en mycket välskriven bok med en hel del igenkänning. Nyss läste jag raden "bakom varje framgångrik kvinna står en skilsmässa", apropå att kvinnors karriärer sällan gynnas positivt av familjelivet och de traditionella könsroller många fastnat i och det faktum att många män inte gärna ser att deras fruar/sambor är mer framgångsrika än de själva.

 

Det är inte svårt att snabbt dra paralleller till kändismorsornas turer i kärlekslivet den senaste tiden. Skvallerblaskorna har basunerat ut en kändisskilsmässa i veckan nu ett tag och gemensamt för alla dessa kraschade love stories är en kvinna som syns mer än sin man.

 

Först ut var Kristin Kaspersen och Hans Fahlén. Kristin syns i morgonsoffan i TV4 var och varannan dag. Dessutom får hon ofta leda glassiga galor. Hans syns ibland i nåt reportage från Fiji eller Gstaad, som ses av några hundra tusen tittare på sin höjd.

 

Sedan kom Charlotte Perrellis och Nicola Perrellis separation. Charlotte har aldrig synts så mycket som i vår och hon har flängt land och rike runt. Nicola kallas förvisso stjärnkrögare i pressen, men lika känd som sin (snart ex- ?) fru blir han aldrig.

 

Charlottes bästa väninna Pernilla Wahlgren är nästa dam ut. Hon syns och hörs, om än i mindre sammanhang än svägerskan ovan, medan Joachim Lennholm fått vara ett bihang. Ett år av nattvak, blöjor och dylikt har säkert snabbat på processen.

 

Kändaste morsan som snart skriver på skilsmässopapperen (?) är dock Madonna. Här kan vi snacka framgångsrik kvinna. Hon i sig är en miljardindustri och hon får, trots att 50-årsdagen är nära, spela in heta videor med ungtuppar som Justin Timberlake. Maken Guy Ritchie får snällt titta på och konstatera att hans filmmakarkarriär helt har gått i stå.

 

Det känns sorgligt att behöva konstatera detta, år 2008, men förmodligen har ovanstående kvinnors framgång del i uppbrotten.

Mitt förra inlägg handlade om självkänsla. Vissa apsnygga och ultraperfekta kändismorsor triggar igång självkänslans motpol, närmligen den pyrande, fula avundsjukan. Sedan finns det kvinnor som faktiskt inte är "perfekta" enligt standardmodell 1A (perfekta som exempelvis Heidi Klum), men som ändå ses som skönhetsikoner. En högaktuell, icke perfekt, skön donna är Sarah Jessica Parker. Jag brukar - pga egen bristande självkänsla - spana in hennes oproportionerligt långa armar och le snett. Det leendet kom av sig häromdagen när jag tyckte att mina egna armar på något sätt blivit längre. (Kanske är det alla lyft av barn som till slut givit ett bisarrt resultat?)

 

I alla fall, igår hittade jag den här sidan, tack vare Michis. Ett gott skratt utlovas!

Jag har, liksom många andra, plöjt Mia Törnbloms bok Självkänsla nu. När jag bläddrar i senaste numret av Amelia slår det mig att det finns en svensk mediamorsa som precis som Törnblom har platinaplont hår och ett mycket stort leende och dessutom förkroppsligar hon vad god självkänsla är. Det är Tina Nordström, TV-kocken och Let's dance-vinnaren.

 

Full av självförtroende lagar hon mat i utländska program, trots att det engelska uttalet lämnar en del att önska ibland. Full av självförtroende kastade hon sig ut i dansens virvlar med partnern Tobias i våras. När juryn var lyrisk var Tina förstås glad, men som den orubbligt starka person hon är så står och faller hon inte med beröm. Om hon hade åkt ut hade säkert tävlingsmänniskan i henne tänkt "Äsch då!" men några tårar a' la Herrey med partner hade vi knappast fått se. Att ha god självkänsla är att kunna ta kritik på ett bra sätt och vara stark som person oavsett omgivningens komplimanger eller kritik. Jag tycker att Tina är en förebild.

Martina Haag är en mediamorsa som jag länge har beundrat. Hennes framgångssaga är välkänd: från att ha hankat sig fram som arbetslös skådis fick hon sitt stora genombrott först som krönikör, sedan som skådespelerska i filmen som bygger på hennes egen roman Underbar och älskad av alla (en asrolig film!)

 

MEN. Nu är hon aktuell igen med ny bok och gör intervjuer på löpande band. På tidningsomslag och på nya boken ser hon oförskämt snygg ut. Vampsnygg i ny hårfärg och att hon har fött fyra barn kan ingen tro. Dessutom är hon tjenis med Schyffert och en massa andra människor i den absoluta gräddan.

 

Jag unnar Martina framgången, men nu börjar något mörkt och fult gnaga i mitt inre när jag ser henne. Avundsjukan...

Alltså, vissa graviditeter verkar vara dubbelt så långa som andra.

 

Jag menar kändismorsors graviditeter. Ofta får man nys om dem i ett tidigt stadium. Jag minns så väl när denna bloggs ständigt återkommande Charlotte Perrelli inte ens kunde handla Clearblue obemärkt. Hennes apoteksbesök blev en fet Hänt Extra-rubrik och sedan fick vi vänta i eeeeevigheter på att hon skulle föda. Till slut kom Angelo, nu 4 år. Graviditeten varade också den i 4 år, kändes det som.

 

Senaste exemplet är Shirley Clamp, vars grossess outades tidigt. Därför börjar det kännas som om hon ska föda närsomhelst. Men inte då! Förra månaden tronade hon i TV och var glad och käck i inför ESC-programmen. Det känns som hon har varit gravid i ett decennium.

 

Här på Maria Nova kan vi följa Malin Wollin, a k a Fotbollsfrun och hennes väg fram till nedkomsten av det tredje barnet. 11 veckor kvar till förlossning och det känns läääänge! Jag vill ju läsa Malins rafflande förlossningsberättelse NU! Inte för att på något sätt skärra dig, Maulin, jag gillar dig för mycket för det, men när jag hade fött min yngste son delade jag BB-sal med en kvinna som just pressat ut sin trea. Den tredje förlossningen var absolut värst, sa hon! Men du är ju beredd: "visst gör det ont när snippor spricker", som du så fint skrev en gång!

 

Och ikväll gäller det! Heja Zlatan, för bövelen!

 

 

En mediamorsa som jag är lite nyfiken på är Helena Seger, Zlatans sambo, ni vet. Om henne känner man liksom inte till så mycket mer än att hon är nästan tio år äldre än sin sambo och att de har två söner. Det enda vi får se av henne i pressen är paparazzibilder där hon alltid ser ut på samma sätt: tuperat blont hår och stora solglasögon.

 

Det är så mycket jag skulle vilja veta om henne. Hur känns det att vara ihop med en av världens bästa fotbollsspelare? Hur känns det att vara ihop med en ganska mycket yngre man? Känner hon att hon hela tiden måste hålla sig snygg och fräsch för att kunna konkurrera med andra spelarfruar? Hur jobbigt är det att vara tvåbarnsmamma och ha en karl som mest är borta och kickar boll? Har de någon au pair? (Most likely, yes.) Hur träffades hon och Zlatan? När vågade hon tro att han verkligen ville ha henne och inte någon brutta på 20 år? Vågar hon tro det, någonsin? Varför gifter de sig inte? Hur ser det ut i den där gigantiska rosa villan de har?

 

Massor av frågor, men inga svar. Vem lyckas få Helena att öppna sig i en intervju? Jag skulle gladeligen kasta mig över det reportaget.

Jag ser ett mönster. Först vann ABBA Eurovision Song Contest för Sverige 1974. De gifte sig och skilde sig (Agneta + Björn och Annifrid + Benny, alltså.)

 

Sedan vann Herreys 1984. Idag meddelar Rickard Herrey omvärlden att han och hans fru Marie ska gå skilda vägar.

 

Carola skilde sig från Runar. Vilken tävling vann hon 1991?

 

I förrgår släppte Charlotte Perrelli bomben om sitt havererade äktenskap. Och hur var det nu... Jo, 1999 vann hon också ESC.

 

Alltså, att vinna ESC är lika med en tripp till skilsmässoadvokaten och varannan veckas vårdnad.

 

Ständigt denna Perrelli. Nu är kärlekssagan över och det känns inte som någon större överraskning att Charlotte och Nicola går skilda vägar.

 

Den första försvårande faktorn i deras förhållande var släktfejden. Att helt kapa banden med Nicolas släkt måste tära fruktansvärt på dem båda. Därefter kom två barn tätt och en massa jobb som schlagerstjärna respektive stjärnkrögare. Under Charlottes galna PR-turné i Europa och under finalveckan i Belgrad syntes inte Nicola till. Han kom och vände om hem till Sverige igen "för att skriva på ett papper".

 

Nu när cirkus Eurovision har packat ihop manegen för denna gång passar paret Perrelli på att offentliggöra sin separation. Jag är inte chockad. För några veckor sedan publicerades en bild där Nicola möter Charlotte på Arlanda efter fiaskot i Belgrad. Han ger henne en puss på kinden och hon försöker värja sig.

 

Nåväl, tråkigt för barnen men jag hoppas att de kan sköta detta snyggare än skräckskilsmässorna jag skrev om i ett tidigare inlägg.

Det är ett välbekant faktum att den litterära genren svenska deckare fullkomligen har exploderat det senaste årtiondet. Alla har vi våra favoriter bland de inhemska kriminalförfattarna och länge har Håkan Nesser varit min personliga favorit eftersom han inte bara berättar en spännande historia utan även gör det med ett njutbart språk.

 

För något år sedan fick jag äntligen en kvinnlig favorit - Karin Alvtegen. Med ett otroligt driv i texten och en känsla som få andra besitter lyckas Karin göra i princip oblodiga historier till rena nagelbitare. Läs alla hennes böcker NU om du har missat dem. (Och ja - Karin har två barn, om du undrar vad hon gör i denna blogg.)

 

Inte nog med det - sedan en vecka tillbaka har jag hittat ytterligare ett guldkorn, nämligen Mari Jungstedt, journalisten som var en av programledarna i TV4:s utskällda Förkväll. Hos henne utspelas ohyggliga mord på Gotland och det är omöjligt att lägga ifrån sig böckerna när man väl börjat läsa dem. På en vecka har jag plöjt tre av hennes verk. Jag har precis beställt de två andra från adlibris och väntar på att hennes nyaste ska komma ut den 17/6. Missa inte Mari! (Som f ö också har två barn.)

 

Vem är din favborit bland våra svenska deckarmammor (det finns ju fler...)?

Vad är det med kändisföräldrar och helskumma namn egentligen? Varför måste deras telningar få de mest utflippade namnen? I raden av kändisbarn under de senaste årtiondena hittar vi bland annat "guldkornen" Moon Unit, Noa Månfare och Trixibelle. Barn till Frank Zappa, Lena Ph och Bob Geldof. Ja, alla tre är inte barn till denna kändistrojka, men ni fattar...

 

Senast i raden är gossen Ignatius, son till i övrigt begåvande skådisen Cate Blanchett. Vad är grejen med att ge sin son ett namn som ger associationer till medeltida munkar?

Absolut roligaste morsan i media just nu är Anna Granath som i SVT:s Morgonsoffan spelar den sexgalna sportjournalisten Louise, som hellre kommenterar fotbollsspelares skrev än matchresultat.

 

Inför EM har Louise så klart spelat in en egen låt. Här har ni den - hoppas ni har lika sjuk humor som jag!

http://www.youtube.com/watch?v=u9AcFuKZo1M

Stackars Charlotte föll tungt och jag lider med henne. Som hon har tränat och satsat och släpat sina korsetter tvärs över Europa och vad var tacken? En tolva från Malta.

 

Nåväl, i samband med Charlottes äventyr i Belgrad skrev jag om Carola som har blivit ovanligt osynlig. En annan kändismamma som inte har med musik att göra, men som är lika osynlig som Carola är Tiger Woods fru Elin Nordegren. Denna sanslöst fotomodellvackra blondin som blev en i raden av snygga svenskor med framgångsrika, utländska män. Det senaste jag läste om Elin var att hon ensam kom till Stockholm med sin och Tigers dotter när den lilla skulle döpas. Pappa Tiger var alltså inte med vid dotterns dop. Vari hans frånvaro bottnade spekulerades det vilt i. Passade inte dopet in i hans digra spelschema? Är det en fnurra på tråden mellan Elin och Tiger?

 

Ja, frågorna är många och även om inte Elin är någon superduperkändismamma skulle jag gärna vilja veta vart hon har tagit vägen och om det är trouble in golf paradise.

Jamenvisst - det höll hela vägen för überproffsiga Charlotte och hennes svartklädda kvartett. Nu väntar en blågul catfight mot Ukraina, som har en yngre, mörkare och mer utmanande silverdressad donna. Eftersom östblocket väger tungt i ESC numera, så tror jag inte på seger för Charlotte, tyvärr. Hon kan nog bli bland de sju bästa i alla fall och det är väl inte fy skam.

 

Det slog mig plötsligt att en viss mediamorsa med ESC-anknytning har hållit en ovanligt låg profil sedan mars. Taktisk time out? När får vi se henne igen - Carola? Jag trodde att hon i a f skulle dyka upp i Expressen med rubriken "Här ber Carola för Charlotte" eller något i den stilen, men icke.

 

Den kvinnan väcker starka känslor, inget snack om saken. Vad tycker du om Carola? Saknar du henne just nu?

Jajamensan, ikväll gäller det för Charlotte Perrelli, mesta svenska mediamorsan just nu. Det vore hur ologiskt som helst om hon inte tog sig vidare från kvällens kval, med tanke på... ehm, kvaliteten på vissa av de redan klara bidragen. Men logik har sällan något med Eurovision Song Contest att göra. Så, håll tummarna! Och skulle ni befinna er i ett annat europeiskt land ikväll - ring och rösta för bövelen!

Okej, bloggen handlar om morsor i media, men jag tar mig friheten att slänga in några farsor idag.

 

Jag läser om Zlatan som avbröt segerfesten häromkvällen för att göra en intervju med Renée Nyberg. Hur många utropstecken borde inte den meningen innehålla? Zlatan som förr skydde journalister som pesten. Och som knappast bröt fester i förtid. Jag kan bara konstatera att det måste vara sönerna som fått honom att bli den öppna, glada och lyckosamma person han är nu.

 

I nyaste Mama, vars omslag jag skrev om igår, finns ett reportage om sjubarnspappan Rod Stewart och hans fruar. Jag hoppas verkligen att Rod, för husfridens skull, har gott minne. Det har ju blivit några exflammor genom åren och det visar sig att alla ser likadana ut. Det är samma typer av långbenta blondiner. De har ta mig tusan likadana näsor också! Här gäller det alltså att ha koll och inte råka säga fel namn i pinsamma lägen...

 

Till sist en liten ordvits som jag drog på munnen åt, även om det troligen inte är så skoj att vara Katie Holmes. Det sägs ju att hennes betydligt äldre make Tom Cruise har en massa regler för vad Katie får och inte får göra. I en tidningsrubrik kallade man det för "Cruise control" (vilket även betyder farthållare). Ja, det är typiskt min humor, det.

I mitt förra inlägg hotade/lovade jag att det inte skulle gå en massa dagar mellan mina inlägg och se hur det gick!

 

Jag förstår inte hur folk har tid att blogga på våren. Jag började blogga (på en annan sajt) i augusti och har inte haft några bekymmer med att skriva åtminstone varannan dag sedan dess. Fram till maj månad, vill säga. Maj är månaden då allt händer. Åtminstone här hos mig. Förmodligen finns det fler som känner igen sig. Det är diverse avslutningar, vårfester, det ska bakas och donas, det ska grejas med huset och tomten och som grädde på moset fyller såväl maken som våra båda söner år i denna magiska månad - maj.

 

För två år sedan upplevde jag den hittills värsta upplagan av maj. Då hade jag (utanpå det övriga) fyra tentor på tolv dagar just i maj, då jag pluggade samtidigt som jag jobbade. Och vet ni vad - jag klarade dem, på första försöket!

 

Nej, nog om mig nu, det är ju främst glammiga kändismorsor som ska behandlas i denna blogg. En ytterligare orsak till att detta inlägg har dröjt är att jag har funderat fram och tillbaka på hur jag ska formulera mig. Jag vill väga orden på guldvåg. Jag är egentligen en stor motståndare till att vi kvinnor hela tiden trycker ned varandra och kritiserar varandra. Nu kommer jag att göra det själv.

 

Det sägs att kvinnotidningar med män på omslaget säljer fruktansvärt dåligt. Den enda gången som tidningen Mama (eller var det Amelia?) hade en man på första sidan sjönk försäljningssiffrorna drastiskt. Vi kvinnor vill ha andra kvinnor att kolla på, jämföra oss med och kanske identifiera oss med. Gärna kända sådana.

 

I förra veckan damp senaste Mama ned i min postlåda och jag nästan ryggade bakåt när jag såg omslaget. Inte pga de söta barnen som prydde det, utan pga deras mamma. Susie Päivärinta, ena halvan av 80-talsdiscoduon Lili & Susie, hade liksom återuppstått i media och var nu föremålet för en stor intervju med tillhörande framsidesbild. Visst, kul att läsa om hur kändisar från förr har det nu, men Susie har helt uppenbart gjort något med sitt ansikte. Botox, lyft, restylane - vad vet jag. Jag är inte insatt i skönhetskirurgi, men det krävs knappast ett tränat öga för att se att Susie har låtit någon släta ut hennes fejs. In a scary way. Dessutom har en troligen pårökt sminkös... eh, framhävt, Susies ögonbryn på ett sätt som får en att associera till tuschpennor.

 

Jag tycker att Susie verkar ha ett mycket sunt sätt att se på mat och hälsa och dessutom gillar jag hennes och hennes systers engagemang för djurens rätt. Tråkigt att inte den sköna insidan får speglas på utsidan. Och tråkigt för Mama. Om jag inte varit prenumerant hade jag knappast köpt detta nummer.

 

Vem pryder nästa nummers omslag? Donatella Versace?

I lördagens härliga final i Körslaget gjorde Gry Forssell som alla andra programledare i glassiga program, dvs svidade om i halvlek. Den andra klänningen orsakade tittarstorm pga dess generösa urringning och pga att Gry, mycket uppenbart, inte hade bh. (Det finns så klart ingen bh som passar till den klänningens snitt!) På nätet finns diverse omröstningar - har Gry hängtuttar eller inte? Var klänningen fin eller ful? Såg du också Grys vårtgårdar?

 

Jag lämnar ordet fritt till alla här på Maria Nova: kommentera Gry och hennes outfit.

 

(Själv är jag mycket avis på Gry - som vanligt - eftersom hon bar upp klänningen så snyggt!)

Skilsmässor är sällan roliga, antar jag. Särskilt tråkigt är det när det finns barn med i bilden och ännu jobbigare när de separerande föräldrarna inte längre är sams. När den man älskade så mycket att man ville skapa liv tillsammans helt plötsligt blir ens fiende.

 

Oj, jösses, nu blev det litet allvar i min annars inte alltför gravallvarliga blogg. Nåväl, som tur är saknar jag erfarenhet av skilsmässor, däremot finns det mediamorsor som ser till att man får en inblick i den pajkastning en separation, i värsta fall, kan urarta till.

 

Nu senast kunde vi läsa om Denise Richards fortsatta krig mot exmaken Charlie Sheen. Trots att de varit skilda i två år pågår fejderna fortfarande. "Sheen anklagar Richards för att försöka förgifta dottern" var den braskande rubriken. Tydligen blev Sheen helt rasande när Richards ville vaccinera deras barn och likställde vaccin med gift... Denise å sin sida har öppet anklagat Sheen för att vara orsaken till skilsmässan genom sin otrohet och otaliga kvinnoaffärer. Hmmm. Undrar vem som får mina sympatier... You go, Denise!

 

Ett annat äktenskap som inte ledde till happily ever after var det mellan Kim Basinger och Alec Baldwin. Även om det är länge sedan bläcket torkade på skilsmässopapperen har Kim och Alec svårt att tolerera varandras existens och pratar ofta skit om varandra. Även i detta fall får jag nog säga att jag håller mer på kvinnan i fråga, eftersom Alec gav intryck att vara komplett galen då han kallade dottern "ett tanklöst litet svin" i ett telefonsvararmeddelande som snabbt blev världskänt.

 

Det känns som om våra svenska mediamorsor sköter sina skilsmässor betydligt snyggare. Det enda fall jag kommer på just nu på rak arm där det bråkats öppet är väl Pernilla Wahlgrens och Emilio Ingrossos spruckna relation. Men även där verkar det vara frågan om en galen karl.

 

Frågan är hur barnen hanterar det trippla trauma som det måste innebära att 1) föräldrarna skiljer sig 2) som ovänner och 3) bråkar om det offentligt så hela världen kan ta del av skiten.

Jenny Östergren är ihop med Niklas Strömstedt. Jenny är en mediamorsa som jag ser upp till. Hon är snygg, smart, lyckad och har tre barn. Äktenskapet pallade inte för karriären som TV4-profil, men nu har Jenny slickat såren och börjat dejta Niklas.

 

För Niklas kan man säga att det förhoppningsvis är fjärde gången gillt. Han har en fäbless för kända kvinnor. Bland hans ex finns Efva Attling, Agneta Sjödin och Kattis Ahlström och med de två förstnämnda har han barn. Antingen har han i Jenny hittat rätt nu, eller så får han kanske leta efter en helt vanlig tjej om det spricker. Just a thought.

Jösses, jag har haft åtta dagars uppehåll från bloggen. Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på, mer än att det är en del att stå i denna tid på året. Ja, det vet ju ni andra morsor också. Detta är en tid fylld av krattning, plantering, grillning, vårstädning och allehanda avslutningar.

 

Det betyder dock inte att alla tjusiga mediamorsor syns mindre. Tvärtom - många har figurerat i media under mina åtta dagar av bloggstiltje. Lotta Engberg, den käckaste mamman, åkte oförtjänt ut ur Körslaget. Linda Skugge lämnar Expressen. Det blir ett forum mindre för oss att se henne i, tyvärr, men hon lär synas en del ändå. Charlotte Perrelli, denna ikon som ständigt dyker upp här i min blogg, åker på charmoffensiv runt om i Europa. Snart är det dags för henne att äntra scenen i Belgrad och då jäklar! 20 korsetter lär hon ha också - jeez! Barnmorskorna fortsätter i TV och är orsaken till att jag övergivit Grey's anatomy (pga kanalkrock). Finns sådana empatiska och genomproffsiga barnmorskor i verkliga livet också? Linda Isacsson som tidigare har hjälpt bönder att finna kärleken har fått ett eget hjärtegull - en liten, liten prematur dotter.

 

Ja, listan är lång och nu lovar jag att inte göra så långa blogguppehåll mer. Ta det som ett löfte eller ett hot.

Jag har lite dåligt samvete över mitt förra inlägg om Gry. Givetvis är jag en snäll person - egentligen - som självklart inte önskar Gry några som helst sorger i livet. Däremot kan jag bli provoverad över att någon faktiskt kan leva ett sådant räkmackeaktigt (dagens glosa) liv.

 

Nåväl, en kvinna som synts och hörts en del i media tidigare är Charlotta Flinkenberg. Charlotta who? tänker du. Förr hette hon Gustafsson och var chefredaktör på Vecko-Revyn under den turbulenta tid då en skönhetsoperation lottades ut bland de unga läsarna. Därefter gick Charlotta över till Glamour och hon har även gjort TV. Nu läser jag att Charlottas nya giv är en egen, självbetitlad tidning. 11 av de 14 i redaktionen har Charlotta "snott" från tidigare arbetsgivaren Bonnier Tidskrifter, vilket förstås väcker en del uppmärksamhet. I en bok om framgång har hon också skrivit bl a att det är viktigare att verka påläst än att faktiskt vara det.

 

Nåväl, en kontroversiell mediamorsa är hon. Jag tycker inte att allt på hennes CV är värt jubel och applåder, men däremot vill jag tipsa om en bok hon har skrivit - "Viktiga boken", som handlar om hennes resa från 86 till 61 kg. Boken är inte ett dugg förskönande utan väldigt självutlämnande och den har varit toppen för mig som själv har ett litet "viktras" bakom mig.

 

Nåväl, oavsett om man är intresserad av Bonnier-sfären och viktminskning eller inte: Charlotta lär vi få se mer av. Inom kort.

Jag är helt beroende av TV4:s feelgood-program på lördagkvällarna - Körslaget. Jag kan förstås räkna ut med ena lilltån att jag inom kort kommer att drabbas av abstinens eftersom det bara är tre körer och följaktligen endast två program kvar - snyft!

 

Nåja, en som jag kommer att klara mig fint utan är Gry Forssell. Hon är en duktig programledare, absolut, men hon provocerar mig med sin happy-go-lucky image och sitt bekymmerslösa liv. För så vitt jag vet är det inga större tragedier som inträffat i fröken Forssells liv, nej då, allt är frid och fröjd, hon är söt, hon får göra prime time-TV, hon är lyckligt gift, hon har en liten söt son och... Ja, allt är så underbart med Gry!

 

Jag skrev tidigare att mediamorsor som verkligen påverkar och som väcker beundran måste ha övervunnit någon form av svårighet. Gry har lång väg att vandra.