Det här är en sån dag där jag tänker för mycket...

Jag tänker på Shadow... jag saknar henne så fruktansvärt

mycket. Hon var helt underbar...

Jag och min pojkvän var ute och gick igår...

Vi gick till Ystads kloster.

Vi tittade på alla roserna.

Då slog det mig, gud vad jag saknar min gammelmorfar.

Det var jätte länge sedan jag träffade honom.

Han har inte så mycke tid kvar här.

Han är sjuk.

Det gör ont i mig när jag tänker på det.

Jag började stormgråta när vi stod där.

Min älskade Sam höll om mig och sa att allt kommer att

bli bra.

Jag snörvlade fram att jag inte ville att han skulle lida...

Såna dagar som jag tänker för mycket...

Jag är redo att förverkliga min största dröm.

Men det finns några hinder.

Men jag vill det sååå mycket.

Jag vill bevisa att jag kan!

Jag KAN!

Ge mig en chans...

Anledningen att jag inte kan ta hand om kostja är att

han är för stor.

Jag är rädd för honom.

Tro mig, jag ljuger inte.

Jag behöver någon att ta hand om.

Jag kan inte vara utan ett djur.

Jag lovar att ta hand om den.

Snälla, jag ber er...

Låt mig försöka...