Ni behöver inte läsa det här om ni inte orkar... behöver prata av mig lite bara...
Jag blev osams med en av mina "närmsta" vänner nu i veckan... <!--break-->
Vi skulle åka på kryssning den 3e men hon ställde in resan några dagar innan vi skulle åka...
Hon fyllde år den 26e april och den 27e april skulle jag dit en stund för att fira henne, men när jag ringde henne så svarade hon inte... ringde i 1 timma och skulle åka till henne direkt efter jag hade varit på mammas land och ville inte åka hem emellan eftersom jag var rätt trött och om jag skulle ha åkt hem så hade jag nog inte orkat ta mig därifrån igen... Så jag åkte runt och väntade på att hon skulle höra av sig... Hon sa att hon bara skulle vara hemma och att jag kunde komma närsomhelst... men tydligen inte...
Hon kan aldrig svara i telefonen när man ringer till henne, men hon kan messa direkt när man har lagt på eftersom hon inte svarade... konstigt... Hon har haft många problem de senaste åren men jag har funnits där för henne genom allt, och nu när jag behöver henne så finns hon inte där...
Jag åkte från landet och skulle till henne och efter 1 timma fick jag det här smset:
M: "Hallu, kan vi träffas en annan dag istället. Jag har varit och tränat och har jätteont i huvudet. Kan vi träffas på msn senare?"
Jag: "Ok, åker hem och går ut på msn direkt."
Vi träffades på msn och pratade lite om kryssningen vi skulle åka på den 3e maj. Detta var vår present till varandra till vår 25 årsdag... istället för att köpa presenter så tänkte vi att vi skulle göra något roligt ihop.
Helt plötsligt var hon tvungen att åka iväg en stund... (men vadå, hade inte hon så ont i huvudet att jag inte kunde komma upp en stund och fira hennes födelsedag?) Jaja, hon sa att hennes kille stod och väntade på henne vid dörren och var tvungen att springa iväg... Hon skulle messa mig när hon var tillbaka så skulle vi fortsätta att prata om resan, men hon kom aldrig tillbaka...
På måndagen ca 14 så messade jag henne:
Jag: "Ska vi boka resan idag eller?"
M: "Jag har suttit och tittat på det där lite. Det blir för dyrt för mig att åka en helg, mer än vad jag trott för en kryssning. I alla fall den här månaden. Fick inte mycket i lön och så fick vi en resa mamma, syster och jag till den 23e maj och behöver lite pengar dit. Vi kanske kan skjuta på det och få med någon mer..."
Jag: "En helg? Det är ju bara 24 timmars kryssning..." (jag fattade inte vad hon menade, missförstod henne)
M: "Ja men det är dyrt då. Det var det jag menade. I alla fall för mig..."
"Vi kanske kan hitta på nått annat i helgen istället? Eller vad ska du göra på valborg?"
(jag svarade inte det sista messet, som att det skulle vara samma sak som en kryssning...)
(efter någon dag skrev hon igen...)
M: " Blev du lessen på mig för att jag inte kunde?"
Jag: "Jag vet inte vad jag ska svara... Det här är andra gången du ställer in något vi ska göra för att resa med någon annan... Och när jag var ihop med L så var det så J-a viktigt att vi skulle umgås ofta och nu är det bara jag som hör av mig nästan... Och du kan inte ens svara i telefonen när man ringer dig... Kommer inte ens ihåg när du svarade sist, om man bortser från din födelsedag... Och när jag skulle komma och fira dig i söndags så hade du så ont i huvudet att jag inte ens kunde komma dit i 30 min... Men du kunde åka iväg med din pojkvän... Är trött på det här nu..."
M: "Iväg med min pojkvän? Vi tvättade
. Det är inte direkt som att jag visste att jag skulle få en resa av mamma och jag tänker inte säga nej till något som är gratis. Det är DYRT den resan vi hitta! När ställde jag in sist? Jag frågade både om tat-mässan, sist vi fika och om vi skulle ses i helgen i alla fall. Vad vill du? Vi träffades inte mycket när du var med L, man kände sig en aning bort prioriterad. Så jag tycker det är svårt att veta vart vi står än. Ska vi vara vänner när det passar?"
(Taskig pojkvän, om han låter henne tvätta när hon mår så dåligt............. tror inte ett ord på det hon skrev om det...Resan vi skulle beställa kostade 500, en rikig förmögenhet
. och vi hade planerat resan sen påsk... Jag träffade henne typ 1 gång i veckan när jag träffade mitt ex, mer än jag träffade min familj och övriga vänner, det är svårt när man jobbar heltid, har pojkvän och vänner och familj om vill träffas lika mycket som man gjorde innan, men mindre blev det i alla fall...)
Jag: "Ja, vi skulle ju åka till Hong Kong men sen helt plötsligt så skulle du åka på semester med F(hennes pojkvän) istället och du hade inte råd att åka... Och nu igen... Och jag träffade dig mer än någon annan när jag var med L, men jag jobbade också heltid... Vi ska nog skita i det, klarar mig bättre utan det här. Och du skulle ju messa mig när du kom tillbaka till msn... Äh skit samma, orkar inte."
M: "Ställt in Hong Kong?! Jag vill gärna dit, men beroende på skolan och pengar. Ska jag ge samma ursäkt som du? Att jag har pojkvän o Jobbar/pluggar heltid. Godtar du det då? Jag hör knappt av dig på 6 månader och när ni får problem bara komma tillbaka? Jag har försökt men det är svårt att veta vad du vill och vem du är..."
Jag: "Ursäkta, 6 månader...? Nu drömmer du... Och du vet nog inte vem jag är... Det har du rätt i... Jag vet nog inte vem du är heller så som du ändrar personlighet hela tiden..."
M: "Det är jag medveten om att jag inte gör, just därför går jag i terapi. Känns det bättre av det här? Ursäkter och överdrifter från båda håll... Omoget av båda. Vi ska inte träffas och faktiskt prata?"
Jag: "Nej, jag vill inte det... Försökte efter första smset att säga att vi bara skulle skita i det... Ha det bra och lycka till med F och skolan och allt... Och trevlig resa."
M: "Att vi bara skulle strunta i det trodde jag du menade allt. missförstånd. Därför tyckte jag vi skulle ses. Men ok, fegt. Tycker du inte vår vänskap är värt med än så. Då vet jag! Lycka till du med om du lyckas bestämma dig för att göra nått."
Jag: "Vadå fegt, jag har fått nog, det kommer aldrig att bli som förut... Har tappat lusten... Och nej, vår vänskap är inte värt mer eftersom du säger att du inte vet vem jag är... Vad ska vi då prata om? Varför vill du behålla en sån vänskap?"
M: "Ja, jag tycker det är otroligt fegt att "göra slut" på något via sms. Det är en väldigt öppen och rak kommunikation o ingen risk för missförstånd, eller inte
"
Jag: "Vadå, du är ju livrädd för att prata med folk, du har ju berättat om Hong Kong och kryssningen för mig via sms... Och om det är så viktigt med direktkontakt så varför ringde du inte i söndags när jag hade ringt så många gånger och sa att du inte orkade träffas? Och varför skulle vi träffas på msn? Jag tror att det var därför jag inte fick komma i söndags, för att du inte vågade säga det direkt till mig... Det handlar inte om feghet. JAg har inget att säga dig, så varför ska vi träffas och prata? Har viktigare saker att lägga min tid på. Men vill du kalla det feghet så gör det, jag vet vad det handlar om och jag är för självsäker för att bli nedtryckt av dig..."
M: "Haha! Är du självsäker? Du måste skoja? Jag är medveten om mina problem, men du är verkligen inte det! Du får gissa hur mycket du vill om söndags. Men jag visste inte att kryssningen var så livsavgörande o du brukar förstå när det handlar om att inte ha pengar. Varför inte nu?"
Jag: "Wow, mår du verkligen bättre av att trycka ner folk? Det handlar inte bara om kryssningen men det var droppen för mig... Och du vet hur mycket jag såg fram emot den... Jag har stått vid din sida genom allt du gått igenom de senaste åren, är trött nu... Känner inte att jag har fått samma tillbaka... Jag vill inte bråka mer, lämna min ifred... Och förresten, när det gäller att säga upp vänskapen med dig så är jag självsäker... Måste göra det här för att jag ska må bra..."
Visst, jag har inte varit så självsäker och ofta tvivlat på mig själv, vem har inte det, men den sista tiden har jag verkligen börjat känna mig själv bättre och mitt självförtroende blir starkare för varje dag som går!
Men jag har haft M som har dragit ner mig och varit så negativ hela tiden och en sån person vill jag inte ha i mitt liv. Jag har andra vänner som ställer upp när jag behöver dem och som jag då mer än gärna ställer upp för... Man kan inte ge 100 % till en person hela tiden om man bara får 30 % tillbaka...
Efter många år har jag ingen kraft kvar...