Vad skulle hända om jag dog imorgon?
Skulle jag bli saknad av dig?

Skulle du ens vilja veta vad som hänt mig?

Skulle du ens bry dig?

Om jag skulle dö imorgon skulle jag då bli ditt barn igen?

Är det då verkligheten skulle komma i fatt dig?

 

Tillängnad min pappa.. Inte för att jag tror att han läser här men man vet aldrig.

Idag har jag haft ett bråk med min pojkvän. Det suger lite. Och jag inser att jag låter som en 14 åring.

Men idag blev jag förbannad... det bara är så.
Han bor här i stort sett och jag har inga problem med det. Men det som är jobbigt är att han inte betalar för sig... Visst han får äta här men han kan ju gärna bidra med lite saker om han nu ska vara här hela tiden.

 

Plus att jag har börjat jobba nu och inte alltid är så pigg när jag kommer hem.
Sen ska jag lyssna på alla hans problem om jobbsökandet.... jag vet att han söker med ljus och lykta men ibland måste man göra mer än bara det. Ibland måste man gräva lite och ta tjuren vid hornen.

Han säger att han ska göra så mycket men det händer ju aldrig. Jag börjar tröttna på att jag ska bära upp honom och att jag alltid ska berömma honom för hur duktig han är på att söka jobb.

Hans dag ser ut så här: vakna vid 9, träna, äta frukost, surfa, söka 1 eller 2 jobb, spela lite dataspel med kompisar till halv ett på natten och sen samma sak igen.

Min dag ser ut så här: Vaknar vid 06:30, sticker till jobbet 07:30, jobbar från 8:00 till 16:30. Hem, laga mat, städa lite, kanske handla om inget finns i kylen. Somna vid 22, eller innan beroende på hur trött jag är.

 

Jag är inte avundsjuk på hans dag, det jag vill ha är lite uppskattning för vad jag gör och för vad jag har presterat. Visst får jag för vad jag har presterat i lönespecifikationen den 25 varje månad men jag vill gärna ha lite männsklig kontakt och inte bara beröm från ett papper.....

 

Fick reda på av min mamma att min pappa hade varit i Våxtorp(?).
Det är inte så längt därifrån till Halmstad. Hur svårt hade det varit att lyfta upp telefonen o ringa?
Jag blev eller blir fortfarande ledsen över att han inte kan höra av sig när han är i närheten.
Jag kan faktiskt inte veta att han är här omkring om han aldrig hör av sig.

 

Jag kanske inte världens bästa på att höra av mig till honom heller men va fan.
Han är min pappa. Jag ska inte alltid behöva göra allt.
Min syster skickade ett sms till honom om lite saker men han kunde inte hjälpa henne eftersom “familjen” skulle på semester i vinter. Jag frågade malin om hon frågat vart vi skulle…
Jag tyckte det va en väldigt bra fråga. Men jag antar att vi inte ingår i familjen.
Men det är väl för att vi är 26 och 23. Vi är ju vuxna. Vi behöver ingen pappa längre, vi är ju inte barn.

 

Skulle man överge sina barn bara för att man har hittat någon ny?
Skulle man bara skita i allt för att leva ett nytt liv, med en ny start?
Säger man på sin vigsel att det har tagit 47 år att hitta den rätta när ens ena dotter sitter där och känner sig oönskad.
På ett sätt hatar jag min pappa och på ett sätt så saknar jag honom så fruktansvärt mycket.
Blir så ledsen och arg. (Jag skulle behöva min syster nu) Mest av allt blir jag arg, riktigt förbannad över att jag saknar honom när jag vet att han inte ens kan ring mig och fråga hur jag mår.

 

Han kanske inte vågar. Jag vet hur arg jag var när han ringde efter att mamma o pappa hade separerat men det var befogat. En mer självisk och idiotisk person får ni leta efter.
Jag tror jag skrek på honom i 3 timmar i telefon och allt han hade o säga var: jaha men du är ju vuxen nu, du behöver inte bry dig.

 

Det jag inte förstår är att mamma har inte slutat bry sig för att jag o min syster har nått en viss ålder som anses vara vuxen. Men det betyder inte att vi har slutat att vara hennes barn.

Jag kommer alltid att vara min mammas barn. Jag vill inte vara min pappas barn för jag betyder inget i hans ögon. Det gör ont… förbannat ont.

Nu ser jag knappt datorn längre så mycker gråter jag.

Ibland har jag tålamod, ibland har jag det inte.
Idag har jag inget tålamod alls känns det som.
Jag vill bara att dom ska ringa.
Ringa nu och säga vilket.
Så jag vet vad jag ska göra i höst...

Jag gillar inte att vänta på saker. Jag vill ha ett svar nu. Idag är sista dagen. Snälla ge mig ett svar.

 

Jobba?
Plugga?
Söka jobb?
Inte plugga!!!!!!!

Jag vill inte plugga mer. Jag orkar inte. I så fall ska jag inte plugga här. Det är samma sak och samma lärare jämt. BORING. Ge mig en ny utmaning.

 

Give me a call