Det jag skrivit nedan om att spannmål är giftiga och därför ska undvikas, gäller förstås även för djur. Katter och hundar ska inte äta spannmål, eftersom deras kroppar sabbas, precis på samma sätt som våra kroppar sabbas om vi äter spannmål. Det finns studier som visar att incidensen av njur- och andra problem hos katter ökas i samma takt som torrfodret sprids. Antagligen gäller exakt samma sak för hundar och andra djur. T.ex. grisar som får spannmål utvecklar åderförkalkning. Antagligen kossor oxå. Att människor får åderförkalkning vet vi sedan tidigare. Eskimåer fick ju det inte, men de åt ju förr i tiden bara mättat fett och sälkött. Nu för tiden får de åderförkalkning och 50% är närsynta, eftersom de börjat äta västerländsk kost. Förrut var inga närsynta. Jag har pratat om kost och närsynthet längre ned.

 

(Även pH halten påverkar oss människor. Rå mat är bättre än tillagad mat. Kolsyra surgör kroppen. Undvik bubbelvatten. Försök äta rå mat. Sallad istället för stekta grönsaker. Men detta är inte extremt viktigt och kan tummas på kraftigt. Det viktiga är att undvika spannmålen. Om du känner för det, ät hellre tillagade grönsaker än råa. Det är inte så himla viktigt.)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här nedan följer en fullständig redogörelse över hur jag botade min katt från urinsten mha kostomläggning. Har du inte djur, så skippa detta inlägg. Har du hund eller katt, läs vidare.

 

 

 

Innan jag visste bättre om spannmålens giftighet gav jag torrfoder till min katt Frasse. Min veterinär sa ju att torrfoder är den bästa maten till katter. Veterinärer tjänar mycket pengar på att sälja "högkvalitativt" torrfoder och det ligger i deras intresse att rekommendera torrfoder. Jag visste inte heller att burkmat kan innehålla stora mängder spannmål, läs innehållsförteckningen.

 

Min kastrerade hankatt Frasse fick urinsten vid 3 års ålder, det är en mycket besvärlig åkomma som fäller ut massa mineraler/kristaller i urinen. Dessa kristaller täpper till urinröret och gör att katten inte kan kissa. Till slut dör den. Detta drabbar även hundar. Det finns två sorters urinsten, struvit och oxalat. Struvit bildar grus och är vanligast. Frasse fick det. Oxalat bildar enstaka stora stenar är lite ovanligare. Honkatter har vidare urinrör och drabbas inte lika ofta. Ofta slutar det hela med att katten avlivas, pga återkommande urinstensanfall. Det blir för dyrt helt enkelt.

 

 

 

Kliver man akut innanför dörren hos veterinären en helg, så kostar det en tusenlapp. Sen ska det undersökas och behandlas. Och eftersom det är helg så kostar allt 50% extra. En enkel operation där de rensar lite sår efter kattslagsmål, kostar ett par tusen. Slutnotan efter ett akutbesök hamnar mycket sällan under 3000kr. Är det en stor operation, kan besöket lätt kosta 10.000kr och mera. Har du försäkring betalar du endast 20% av summan. Att försäkra via www.agria.se tar 5 minuter och kostar 200 kr/halvår. Det kan spara dig mycket pengar. Gör det, om du inte har råd att slänga ut tusenlappar hur som helst. Dock tar det 2v (?) innan försäkringen börjar gälla. Så du kan inte försäkra katten när du märker att han får problem, eftersom försäkringen startar om 2v. Och för problem som katten har vid försäkringstillfället, får du inte ersättning för. T.ex. gick det inte att försäkra Frasse mot urinsten eftersom han hade det när jag försäkrade honom. Försäkra ditt djur! Det kostar 200kr/halvår. Spara några hundralappar varje månad och lägg upp en buffert, om du måste akutbehandla ditt djur. Buffert på 2000kr med försäkring täcker alla kostnader för även en mycket stor operation.

 

 

 

 

En dag märkte jag att Frasse började kissa på golvet. Jag blev skitsned och undrade WTF??? Men det var Frasses sätt att tala om att något var fel. Och hans kissklumpar i sandlådan var små. Han brukade kissa stora mängder. Så jag ringde veterinären och frågade, och fick åka in. (När han blev frisk, slutade han kissa på golvet).

 

Veterinären sa att han hade urinsten och jag fick special torrfoder som skulle lösa upp urinstenen. Royal Canine. Hon sa åt mig att avvakta och ge honom fodret. Men det hjälpte inte ett dugg mot Frasses urinsten. Det blev värre och värre. Till slut efter någon vecka(?) satte han sig på lådan och det kom inget kiss alls nästan. Bara några få droppar. Jag ringde veterinären igen och frågade om det skulle vara så. "Åk in akut" fick jag som svar. Jag åkte till "Djurakuten" vid Odenplan i Stockholm. Där finns en mycket bra veterinär, Anders Granström. Rekommenderar honom starkt! Gammal och erfaren. Han tar alla knepiga fall. Det finns inte någon åkomma han inte sett tidigare, typ.

 

Så vi åkte in akut och där sövde de Frasse och spolade rent urinblåsan från allt grus. De för in en slang i urinröret och sprutar in vatten. Anders drog fingret genom kisset som rann ut på bordet, och kände tydligt kristallerna. Det var ett rejält stopp, eftersom Frasse gått så länge med urinstenen. (Nu i efterhand hade jag åkt in direkt och fått honom renspolad, SEDAN hade jag satt honom på special foder mot urinsten. Inte specialfoder det första som hände). Så åkte vi hem.

 

Men nästa dag kunde Frasse inte kissa ånyo, trots att han var renspolad från urinsten. Han satte sig på lådan och försökte, men inget kom. Eftersom det leder till döden att inte kunna kissa, så ringde jag veterinären och frågade, och de ville jag skulle komma in och spola rent honom.

 

Detta höll på länge, flera veckor. Och det var mycket dyrt, eftersom hans försäkring inte gällde mot urinstensproblem. Ibland kunde Frasse kissa om veterinären klämde på urinblåsan samtidigt, så det besöket blev inte dyrt. Så Frasse kunde inte kissa, trots att vi spolat rent honom. När Frasse var sövd, så rann kisset ut enkelt när veterinären klämde lite. Men när Frasse var vaken så gick det inte alls. Under hela tiden fick Frasse RC special torrfoder. Som inte hjälpte ett dugg.

 

Till slut efter lång tid, när vi började prata om avlivning, så satt vi och resonerade en sista gång. Frasse kan inte kissa när han är vid medvetande, men det går bra när han är sövd. "Problemet sitter i huvudet, inte i kisseriet". Anders kom på för längesen, att när han opererat en honkatt så kunde hon inte heller kissa. Så Anders gav henne Stesolid (muskelavslappnande) och hon kunde kissa. Vi provade på Frasse. Vi gav honom 2mg stesolid var 8h timme. Frasse raglade seriöst, men han kunde kissa själv för första gången. Den natten sov jag djupt för första gången på mycket lång tid.

 

Eftersom Frasse gått så lång tid med urinstenen hade det skadat honom ordentligt. Och det orsakade muskelkramp eller något sådant. Han kunde inte kissa. Med muskelavslappnande medel kunde han kissa själv. Jag gav honom stesolid under någon vecka eller så, och när jag slutade så hade han läkt så han kunde kissa själv igen. Frasse var frisk.

 

 

 

Efter en tid (några månader, halvår) så började hans kissklumpar bli mindre igen. De blev mindre och mindre. Det är ett tecken på urinsten. Jag ringde en veterinär: "vissa katter är urinstenskatter och går inte att få friska, det är bara att avliva som gäller, och Frasse verkar vara en sån". Jag åkte in och köpte av en händelse Specific special torrfoder "Urinary" istället för RC. Och på 48h började Frasses kissklumpar växa i storlek. Efter några veckor var kissklumparna normalstora igen. Och jag slutade med Specific - eftersom det är ett aggressivt foder som inte ska ges under lång tid. 

 

Efter ytterligare en tid började kissklumparna krympa igen. Och jag gav honom Specific igen. Och han kissade normalstora klumpar mha Specific special foder. Så höll det på med jämna mellanrum, varje gång gav jag honom Specific och han kunde kissa normalt igen. Jag prövade ge honom Hill's specialfoder, men det vägrade Frasse äta, det var jätteäckligt sa Frasse. Han krafsade över torrfodret, dvs äckel päckel.

 

Under hela tiden hade jag stark oro över att tvingas avliva honom. Och i samma veva blev jag kattallergisk och fick astma. Men som jag beskrivit tidigare, så upptäckte jag att om man lägger om kosten så blir man av med allergin. Allergi är ju när något är snett i kroppen. Och kostomläggning botar det, ställer kroppen till rätta igen. Jag tänkte, kanske kan det fungera även på urinsten? Något är fel på Frasses kropp. Jag slutade med torrfodret och började ge Frasse rått kött som ett experiment. Han fick aldrig mera urinsten. Han blev botad mha kostomläggning.

 

 

 

Så jag gav honom köttbitar, nötfärs, kyckling, kycklinghjärta, lammhjärta, ägg, etc. Helt enkelt sånt som en köttätare kan tänkas äta. Jag märkte att han fick fin päls. Och bajset blev mycket mindre i storlek. Små små pluttar. Helt luktfria och fasta i konsistensen. Som kaninpluttar. Jag kunde plocka upp dem och jonglera med dem utan problem om jag velat. När han fick torrfoder blev det stora stinkande högar. Katter kan ju inte tillgodogöra sig fibrer så de gick rakt igenom som bajs. Men kött kan en katt tillgodogöra sig till nästan 100% och kvar blir nästan inget avfall. Det blir inte mycket bajs alls. När jag gav honom råa kycklingvingar så blev bajset kritvitt, pga all kycklingben. Det är farligt att ge tillagat ben, för det är sprött och hårt. Men rå ben är mjukt och bara nyttigt och helt ofarligt. Frasse fick bättre munhygien oxå. Jag har aldrig hört talas om en katt som fått FORL (typ, tandproblem som orsakar tandröta) som samtidigt ätit rått kött. Jag misstänker starkt att alla katter som fått FORL har ätit torrfoder. (Ni med FORL katter kan väl posta en kommentar?) Frasses munhygien blev bra. Vad rengör tänderna bäst? Knäckebröd eller en morot? En kycklingvinge kan väl jämföras med morot, och torrfoder kan jämföras med knäckebröd. Frasse fick enorm tillfredsställelse av att kämpa med kött och vara lite vilddjur ett tag. :o)

 

Tyvärr gick Frasse bort i FIP (en virus sjukdom) för ett år sen. Jag hade även en annan katt, fröken Pixel. Hon envisades att endast äta torrfoder. När hon blev 3 år gammal upptäckte jag att hon slutade äta men drack massor med vatten. Hon hade obotliga njurskador. Hon somnade in min famn. Hade jag vägt henne hade jag märkt att hon gått ned i vikt och kunnat agera innan det var obotliga skador. Väg din katt regelbundet och om den börjar tappa vikt, 0.2-0.3kg eller så, så undersök katten för säkerhets skull hos veterinären. Jag funderar på vad som hänt om jag insisterat på att fröken Pixel skulle slutat med torrfoder och istället ätit rått kött. Hade hon levt nu? Kanske. Studie: ju mer torrfoder, desto fler problem med njurproblem. Nu får ingen av mina katter torrfoder och de är i jättefint skick.

 

Jag ger mina katter rått kött, dvs BARF - Biologiskt Anpassad Rå Föda / Bone And Raw Food.

 

Tänk på att om du ska ge din katt/hund BARF, så måste du läsa på. Det är farligt att endast ge kött. En katt måste ha inälvor oxå, t.ex. extra mycket taurin (som finns i hjärta) annars blir den blind. Matilda har skrivit mycket om BARF och bör läsas (sidan nere just nu, men dem kommer upp):

http://www.devonrex.se/kokbok/ 

 

Här är ett forum för BARF mat till katter. Har du frågor så kan du ställa dem där:

http://naturalcat.forum24.se/naturalcat-...

 

 

 

 

Många katter som är vana vid torrfoder tycker rått kött är äckligt. Då måste man lära dem äta rått kött. De flesta katter äter tillagat kött, men ej rått. Servera små små bitar stekt kött utan kryddor, och serverar bitarna råare och råare. Till slut kan man servera helt rått. Det tar tid. Sen serverar man större och större bitar. Till slut kan man servera t.ex. kycklinglår med köttet uppslamsat. Då lär sig katten gnaga loss köttet. Till slut kan man ge dem kycklingvingar, och de äter upp hela vingen. Men dit är det lång tid.

 

Äter din katt BARF, så kommer du märka att den kanske slutar helt att dricka vatten. Katter härstammar från öknen i Egypten och ökendjur är notoriskt dåliga på att dricka vatten. De är inte vana. De utvinner all vätska från sitt byte. Min Frasse drack vatten 3 ggr på 2 år, typ. Men om Frasse ville ha vatten, så började han slicka i handfatet. Skulle jag se det skulle jag direkt hälla upp vatten. Torrfoder katter måste ha vatten.

 

 

 

Sist, om urinsten. En katt med urinsten måste få i sig mycket vätska och spola ut allt grus. Men katter är dåliga på att dricka. Kött innehåller 80% vätska och det är bra. Även burkmat utan spannmål kan vara bra - sånt innehåller oxå mycket vätska eftersom det ska likna kött. Man brukar säga att "Mjau" är bra burkmat.

 

Dessutom är pH halten i maten viktig för att hindra urinsten. Rå mat har en bra pH halt. Tillagad mat har en felaktig pH halt. Så BARF har bra pH halt och burkmat har aningen sämre pH halt. Men burkmat utan spannmål är ju mycket mycket bättre än torrfoder. Har katten för sur(?) urin så blir det struvit urinsten, dvs grus. Har katten tvärtom, så blir det oxalat urinsten, dvs stora stenar. Rått kött ställer pH halten i urinen rätt, och med rätt pH halt så smälter kristallerna bort. De försvinner. Därför ändrar urinstensfoder pH halten. Och om katten har oxalat stenar, måste du använda annat special foder som påverkar pH halten annorlunda. Så prata med veterinär först innan du ger din katt något foder. Kan inte nog poängteras, allt du gör ska ske i samförstånd med din veterinär. Det är fel att behandla katten själv, det kan leda helt fel. Försök inte behandla katten själv.

 

Katten måste kissa mycket, och det kan hjälpa att rensa lådan ofta, därför att om lådan inte är rensad så håller sig katten och vägrar kissa. Men det som orsakar urinsten, det är felaktig kost. Inte om lådan är rensad eller ej. Håller sig katten länge, så fälls mera kristaller ut och det är inte bra. Katten måste kissa ofta och mycket. Och hårt och länge.

 

Om katten inte kan kissa måste man in akut. Det är dödligt om det har gått för långt. Men hur vet man om det är kris? Man kan lära sig känna på urinblåsan och se om den är full eller tom. Man ställer katten upp och för ihop handflatorna precis framför kattens baklår. Inuti magen där, kan man känna en "vattenballong". Det är urinblåsan. Om den är stor som en apelsin är det kris och man måste åka in akut. En normal urinblåsa är stor som ett plommon.

Nu är jag tillbaka från Tokyo. Det var kring 20 grader där och trevligt. Om kvällarna sjönk temperaturen ned till 18 och jag gick förstås omkring i shorts, t-shirt samt sandaler utan strumpor. Folk tittade lite grand. Jag har hört att Japan är subtropiskt, och det kanske stämmer. Inne i byggnader kan det vara 25 grader och folk tar på sig sommarjacka. Jisses. Svenska klimatet trivs de inte med.

 

Ska man till Tokyo och titta på olika platser, så kan jag verkligen rekommendera att ni tar med er en utskriven adress. Det går alltså inte att säga till taxichauffören till vilken byggnad man ska, de hittar inte. Alla taxibilar har GPS som de använder. De knappar in rätt adress och följer GPS anvisningarna. Skälet till att de inte hittar är dels att Tokyo är mycket stort. Stockholm är en liten bondhåla i jämförelse. Men främsta skälet, (nu är jag mycket osäker på dessa uppgifter), är kanske att gatorna inte har adresser utan nummer. Och det finns ingen struktur. Det första huset som uppfördes på en viss gata, får numret 1. Andra huset nummer 2, även om det är i motsatta änden av gatan. Detta leder till att man kan finna hus nr 1 jämte hus nr 217. Helt omöjligt att veta var hus nr 74 finns på gatan alltså.

 

Taxichaufförerna jobbar tydligen 48h i sträck, sedan är de lediga i 24h (48h?) eller nåt sånt. Japaner jobbar hela tiden. Lördagar, söndagar, etc. Jisses.

 

En annan lustig sak med asiater är att de kan sova helt ogenerat varstans. T.ex. såg man 3 japaner sätta sig i foajens fåtöljer och sova lite under lunch. Det skulle jag aldrig kunna göra, misstänker jag.

 

 

Ska till Singapore om 2v. Ska bli skönt med 30 grader värme. :o)

 

 

 

 

Nu får ni som är känsliga hoppa över detta stycke.

En annan lustig sak är toaletterna i Japan. De har inbyggd bide och vattenstrålar för rumpan och jag vet inte vad. När man "skött magen" så sätter man igång en kroppstemperared vattenstråle som spolar rent. Det känns fräschare än endast toalettpapper tycker jag. Det finns ju förstås alltid toapapper oxå, att torka sig med. 

 

 

 

 

 

 

Att lindra Allergier 2.

----------------

Tidigare har vi tittat på hur man kan ändra kosten. Vill man inte det, så kan man prova akupunktur. Men då måste det vara en bra akupunktör. Det är väl som läkare, det finns bra och dåliga. Hon jag länkar till nedan är mycket bra. Utbildad i Kina och mycket erfaren. Läs artikeln i aftonbladet jag länkar till nedan, hur hon behandlar allergi.

 

Vill man inte prova kostomläggning eller akupunktur, så finns andra alternativ. Allergimedicin t.ex. Clarityn. Det funkade inte så jättebra på mig kommer jag ihåg, men jag fick viss effekt. 3 Kebaber av 5 möjliga i betyg.

 

Det finns även tekniska hjälpmedel. Då tänker jag på Nasaleze. Det är ett preparat som sprutar upp lite pulver i näsan. Pulvret förstärker slemhinnorna och fångar upp partiklar. Det funkar som extra näshår (vars uppgift är att fånga upp smuts så att smutsen inte åker ned i lungorna, som man sen snyter ut). Enligt uppgift ska det fungera mycket bättre än vanliga allergimediciner. Det påverkar inte kroppen alls så man kan inte överdosera. Det är ett plus tycker jag. 

 

Det är en intressant historia bakom. Det var en snubbe som märkte att ingen nös i en dammig lokal, och han undrade varför. Det visade sig att dammet var en form av cellulosa som kroppen accepterar väl. Senare tänkte han på sin sons allergi och bad honom sniffa lite av dammet, sonen slutade nysa inom 10 minuter. Nasaleze var född.

 

Dock började min allergi avta i samma veva, så jag tog inte Nasaleze regelbundet, mao fick jag knappt någon effekt. Jag tog inte Nasaleze så som man ska göra och märkte ingen effekt. 2 kebaber av 5 möjliga, i betyg. Kanske skulle jag fått effekt om jag provat seriöst? Enligt studier är det kanon och mycket bättre än alla allergimediciner.

 

 

info:

http://www.helhetsdoktorn.nu/nasaleze-re...

 

Engelska studier:

http://www.komplementaersundhed.dk/Andet...

 

Andra sätt att lindra allergier:

http://www.salongk.se/article.aspx?artic...

(Den artikeln är kritisk mot Nasaleze och säger att den har ingen effekt. Jag är böjd att hålla med, men som sagt, jag provade bara lite grand. Inte regelbundet eller så.

 

Däremot Nasaline som provas i länken ovan, kan jag rekommendera. Det är en vattenspruta och sköljer rent näsan och jag brukar använda den. Näsan känns helt ren och fräsch efteråt. En höjdare! Tänk på att det måste vara saltvatten, därför att då rinner vattnet igenom utan att du ens märker att du har vatten i näsan. Är det sötvatten, så krampar sig näsan och det känns extremt obehagligt, det är som kallsup, näsan svullnar upp. Med saltvatten märks inte ens att det är vatten i näsan eftersom den håller samma salthalt som kroppens egna vätskor. Man somnar med en helt ren och fräsch näsa. Klarar sig igenom natten utan näsbesvär alls, sover bra. Kan inte överdoseras. 0,5 tsk salt till 3dl varmt vatten ger en lämplig salthalt. 5 kebaber av 5 möjliga, i betyg)

 

 

 

 

 

 

 

Nästäppa, snuva och andra näsbesvär relaterade till allergi

--------------------------------------------------

Då kan man prova en cortison baserad nässpray som finns receptfritt på apoteket. Den öppnar upp näsan ordentligt och snuvan upphör. Det känns nästan som att ha en fläkt i näsan som blåser ned luft. Men det tar några dagar innan man uppnår full effekt. Funkar extremt bra. Dock ska man tänka på att långvarig användning ger problem, näsan vänjer sig och svullnar upp om man slutar. Kan överdoseras. För kortare perioder funkar det extremt bra (under 1 mån i sträck). Mycket mycket bra mot alla allergirelaterade näsbesvär. Snuvan upphör inom några timmar. Nästäppan försvinner. Man slutar nysa. etc. Märker man resultat mot nästäppa mha cortison baserad nässpray, så kan det tyda på att man har en latent allergi som ligger och lurar i kroppen. 5 kebaber av 5 möjliga i betyg. Det ultimata vapnet som dödar alla näsbesvär. Men var försiktig, det påverkar kroppen på lång sikt. 

 

 

 

 

Senare inlägg tänker jag skriva om kroppens eget sätt att hantera nästäppa, funkar kanon! 5 kebaber utav 5 möjliga i betyg. Kan inte överdoseras. Och du blir av med din nästäppa för evigt.

Argh. Jag borde jobba, eftersom jag ska till Tokyo om 3 dagar, istället för att prokrastinera men vad gör man inte för sina kära läsare? En liten snabbis hinner vi väl med! :o) Tänkte bara kort nämna några tankar bröstcancer. Varför får kvinnor så ofta bröstcancer?

 

Jag träffade min kompis för ett tag sedan. Hennes katt hade gått bort precis. Katten fick juvertumörer vilket många honkatter får. Min första fråga var: "Låt mig gissa, du gav henne p-piller eftersom hon inte var kastrerad?". Mycket riktigt, katten fick p-piller. Bland kattägare är det välkänt att om man ger en honkatt p-piller så är risken stor att den får juvertumörer.

 

Då anser jag att man kanske kan överföra resonemanget på människor och kvinnor? Varför får kvinnor så ofta bröstcancer? Är det så att den stora majoriteten kvinnor som drabbats av bröstcancer har ätit p-piller under längre period? Det misstänker jag. Det vore intressant att studera mera formellt, om det finns en korrelation mellan konsumtion av p-piller och bröstcancer.

 

Kan p-piller även orsaka vestibulit? Det verkar ju som att p-piller kan orsaka massa problem med kvinnors "apparat", kanske även andra problem än bröstcancer?

 

Jag tror att de stora läkemedelsföretagen vill sälja p-piller så mycket det går, och skulle inte gilla sådana studier? Det är ju ungefär som Arla som gör reklam för mjölk, när mjölk verkar mycket dåligt att dricka. Eller som när socialstyrelsen rekommenderar att man äter 7-8 brödskivor om dagen, trots att det är spannmål och alltså giftigt.

 

 

 

 

 

EDIT:

Kan män överhuvudtaget få bröstcancer? Finns det egentligen något skäl alls till att män inte skulle drabbas? Varför är det bara kvinnor som råkar illa ut? Är det pga att kvinnor äter p-piller? Skulle män som åt p-piller drabbas av bröstcancer oxå? Tror ni läkemedelsföretagen skulle motarbeta såna studier om p-piller och bröst cancer? På samma sätt som tobaksbolagen motarbetade studier om lungcancer och rökning?

Ojojoj! Nu har jag precis köpt köpoptioner. :o)

 

Lite kort kan man säga att med optioner så kan det gå väldigt bra, eller väldigt dåligt. Man kan lätt bli av med alla pengar. Efter några månader så blir optionerna värdelösa, helt automatiskt. Men det kan även gå väldigt bra om man har tur. Om aktien går upp lite grand, så går dess optioner upp mycket mera. Går aktien ned lite grand, så går aktiens optioner ned mycket mera. Optioner ska man verkligen undvika om man inte vet hur de fungerar, eftersom risken är extremt stor. Men å andra sidan är förtjänsten därefter. :o)

 

Och nu i dagarna håller aktiemarknaden på att krascha ser det ut som. Då är det extremt dåligt att köpa köpoptioner som jag gjort. Med största sannolikhet blir pengarna helt värdelösa. I sådana här lägen är det bättre att köpa aktier, eftersom de endast blir värdelösa om företaget går i konkurs. Optioner BLIR värdelösa automatiskt efter en viss tid. Om aktien inte utvecklats i rätt riktning under tiden, så kan du inte sälja optionerna och du förlorar alla pengar. Mao, gör INTE som jag gör. VARNING!

 

 

 

 

FINANSLEKTION

--------------

Det finns i huvudsak två typer av optioner. Köpoptioner och säljoptioner. Antag att Ericsson aktien kostar 100kr. Och att dess köpoption kostar 10kr med lösenpris på 110kr. Om jag nu köper köpoptionen för 10 kr, så innebär det att jag har rätt att köpa Ericsson aktien för 110kr när jag vill. Ofta är en option giltig i endast 3 månader, sedan "förstörs" den automatiskt. Så någon gång under 3 månader har jag nu förvärvat rättigheten att köpa en Ericsson aktie för 110kr när jag vill. Tänk om Ericsson aktien går upp till 155kr nästa månad? Då har jag fortfarande rätten att köpa en Ericsson aktie för 110kr och kan då sälja den direkt för 155kr! Jag har alltså tjänat 35kr (inte 45kr, eftersom själva optionen kostade 10 kr). Vad händer om Ericsson aktien går ned till 80kr? Ja, då blir min option värdelös eftersom jag har rätten att köpa Ericsson för 110kr, men då är det bättre att köpa Ericsson på aktiemarknaden för 80kr istället för att använda optionen. Helt värdelös rättighet alltså. Och den rättigheten har jag betalat 10kr för. Pengar i sjön.:o(

 

Antag att jag har 1000kr. Vad bör jag köpa då? Antingen A) 10 st Ericsson aktier eller B) 100 st optioner. Antag Ericsson går upp till 155kr. Då har jag tjänat i respektive fall:

 

A) Jag har 10 aktier inköpta för 100kr st. Jag säljer alla aktier och tjänar 55 kr för varje aktie. Total förtjänst = 55 x 10 = 550kr.

 

B) Jag har 100 optioner. För varje option köper jag en aktie och säljer den direkt vidare. För varje option tjänar jag då 35kr. 35 x 100 = 3500kr

 

Och detta med en insats på 1000kr. Så vi ser att B) ger oss mycket större utfall. Man kallar det hävstång. Hävstångseffekten är alltså mycket större i fall B). Men man kan förlora alla pengar om Ericsson aktien inte går över 110kr under 3 månader. Egentligen måste Ericsson gå över 120kr, eftersom man köpte en option för 10kr.

 

Med optioner kan man tjäna mycket om man prickar rätt, och även förlora allting. Med aktier tjänar man lite grand, och förlorar allt endast om företaget går i konkurs vilket är ovanligt om företaget är stort. 

 

 

 

 

Säljoptioner fungerar likadant, men åt andra hållet. Om jag köper en säljoption på 90, så har jag nu rätten att sälja en Ericsson aktie för 90kr. Antag att jag äger en Ericsson aktie och har en säljoption. Om nu Ericsson går ned till 50kr, så använder jag min option och säljer min aktie för 90kr. Då tjänar jag pengar. Om Ericsson inte går under 90 kr så är min option värdelös.

 

 

 

Kort sagt; gör inte som jag gör. Du kan bli av med alla pengar väldigt fort om du köper optioner. VARNING!

Nu när jag var i japan åt jag på samma restaurang igen, Imahan. Det är tydligen en gammal berömd restaurant. Servitriserna springer omkring i kimono och väggarna är av bambu. Jag och min kollega beställde kött av högsta kvaliten igen. 210 grams biff kom in. Denna gång var det inte kobe biff, men något liknande. Det finns många sorters hög kvalitativ kött där, varav Kobe är bara en av dem. Måltiden kostade runt 900kr på restaurangen, vilket vanligt folk anser vara mycket dyrt.

 

Denna biff var i samma klass om Kobe biffen. Extremt marmorerat. Mera vitt än rosa. Vi åt vid teppanyaki bordet igen, dvs den där stora stekhällen lika stor som ett bord. Kocken lagade till köttet. Extremt mört och fett. Vi valde medium rare med endast lite grönsaker till. Mörheten på det tillagade köttet var ungefär som...en mogen honungsmelon? Ja, något åt det hållet. En honungsmelon kan man köra in en sked utan vidare i. Samma med detta kött. Faktum är att jag tog en av ätpinnarna och spetsade en av köttbitarna utan problem, ätpinnen gled igenom utan motstånd - som det vore en mogen honungsmelon. Spetsa mat med ätpinnarna ska man absolut inte göra om man äter med en japan, då det anses vara dåligt bordskick. Man ska heller inte köra in ätpinnarna mitt i riset ovaninfrån. Man ska hålla pinnarna parallellt med bordet och äta från kanten. Typ. Det finns mera att läsa om detta på wikipedia. Smaken var extremt rik, men jag tror mycket berodde på fettet. Kött utan fett är tråkigt. Mat utan fett är tråkig mat. I så fall måste man kompensera med socker eller glutamat som absolut ska undvikas. Fett är bara bra för kroppen.

 

UNDVIK glutamat (dvs natriumglutamat / E620 / E621 / etc) - det är farligt! Kolla på innehållsförteckningen efter E620 grejer.

 

 

 

 

 

 

Sen åt vi även Chankonabe. Det är den rätt som Sumobrottarna blir feta på. De kliver upp i arla morgonväkt och tränar på fastande mage tills lunch. Endast mästaren och tränaren får prata, alla andra måste vara knäpptysta. Lunchen lagas av någon junior brottare. Först äter mästaren, och så vidare nedåt i rang hierarkin. De juniora brottarna får resterna. Tanken är att de juniora ska vilja fort avancera.

 

Själva rätten är ingen kulinarisk höjdare direkt. Det är en gryta med buljong i. Där lägges olika köttbitar och grönsaker att koka upp. Detta ätes med ris och öl, för att sedan sovas en stund ovanpå. Det är ju riset och ölet som gör folket feta. Annars är ju kött + grönsaker en ypperlig kost. Inga spannmål. Inget socker. Ypperlig kost.

Här är en söt video om en stor "katt" som träffar sin matte och husse efter lång tid. Jag tänker alltid på mina katter Fjolla, Pixel, Amanda och Frasse som leker vid foten av regnbågsbron och väntar på mig där. Jag hoppas innerligt att jag träffar dem igen.

http://www.youtube.com/watch?v=adYbFQFXG0U

 

 

 

 

 

 

 

 

En text om kärleken till sitt husdjur:

 

 

THE JOURNEY

by Crystal Ward Kent
Copyright 1998 – All Rights Reserved

When you bring a pet into your life, you begin a journey — a journey that will bring you more love and devotion than you have ever known, yet also test your strength and courage.

If you allow, the journey will teach you many things, about life, about yourself, and most of all, about love. You will come away changed forever, for one soul cannot touch another without leaving its mark.

Along the way, you will learn much about savoring life's simple pleasures — jumping in leaves, snoozing in the sun, the joy of puddles, and even the satisfaction of a good scratch behind the ears.

If you spend much time outside, you will be taught how to truly experience every element, for no rock, leaf or log will go unexamined, no rustling bush will be overlooked, and even the very air will be inhaled, pondered, and noted as being full of valuable information. Your pace may be slower — except when heading home to the food dish — but you will become a better naturalist, having been taught by an expert in the field.

Too many times we hike on automatic pilot, our goal being to complete the trail rather than enjoy the journey. We miss the details — the colorful mushrooms on the rotting log, the honeycomb in the old maple snag, the hawk feather caught on a twig. Once we walk as a dog does, we discover a whole new world. We stop; we browse the landscape; we kick over leaves, peek in tree holes, look up, down, all around. And we learn what any dog knows: that nature has created a marvelously complex world that is full of surprises, that each cycle of the seasons brings ever-changing wonders, each day an essence all its own.

Even from indoors you will find yourself more attuned to the world around you. You will find yourself watching summer insects collecting on a screen (How bizarre they are! How many kinds there are!), or noting the flicker and flash of fireflies through the dark. You will stop to observe the swirling dance of windblown leaves, or sniff the air after a rain. It does not matter that there is no objective in this; the point is in the doing, in not letting life's most important details slip by.

You will find yourself doing silly things that your pet-less friends might not understand: spending thirty minutes in the grocery aisle looking for the cat food brand your feline must have, buying dog birthday treats, or driving around the block an extra time because your pet enjoys the ride. You will roll in the snow, wrestle with chewie toys, bounce little rubber balls till your eyes cross, and even run around the house trailing your bathrobe tie — with a cat in hot pursuit — all in the name of love.

Your house will become muddier and hairier. You will wear less dark clothing and buy more lint rollers. You may find dog biscuits in your pocket or purse, and feel the need to explain that an old plastic shopping bag adorns your living room rug because your cat loves the crinkly sound.

You will learn the true measure of love — the steadfast, undying kind that says, "It doesn't matter where we are or what we do, or how life treats us as long as we are together." Respect this always. It is the most precious gift any living soul can give another. You will not find it often among the human race.

And you will learn humility. The look in my dog's eyes often made me feel ashamed. Such joy and love at my presence. She saw not some flawed human who could be cross and stubborn, moody or rude, but only her wonderful companion. Or maybe she saw those things and dismissed them as mere human foibles, not worth considering, and so chose to love me anyway.

If you pay attention and learn well, when the journey is done, you will not be just a better person, but the person your pet always knew you to be — the one they were proud to call beloved friend.

I must caution you that this journey is not without pain. Like all paths of true love, the pain is part of loving. For as surely as the sun sets, one day your dear animal companion will follow a path you cannot yet go down. And you will have to find the strength and love to let them go. A pet's time on earth is far too short — especially for those that love them. We borrow them, really, just for awhile, and during those brief years they are generous enough to give us all of their love — every inch of their spirit and heart, until one day there is nothing left.

The cat that only yesterday was a kitten is all too soon old and frail and sleeping in the sun. The young pup of boundless energy wakes up stiff and lame, the muzzle now gray. Deep down we somehow always knew this journey would end. We knew that if we gave our hearts they would be broken. But give them we must for it is all they ask in return. When the time comes, and the road curves ahead to a place we cannot see, we give one final gift and let them run on ahead — young and whole once more.

"Godspeed, good friend," we say, until our journey comes full circle and our paths cross again.

Var i Tokyo nyligen igen. Jisses. Augusti är den varmaste månaden i Japan sägs det. 30+ och väldigt luftfuktigt. Helt enormt jobbigt. Och man äter så god mat där, så jag gick upp 4kg. Måste gå ned det igen. Skriver lite mera om maten där, senare.

 

 

 

 

Hur som. Idag tänkte jag svamla lite grand om socker och fetter. Som alltid gäller det gamla vanliga, hittar ni fel så vore jag tacksam om ni påpekar dem. Quality Assurance! :o)

 

Socker är bara en annan form av stärkelse, precis som t.ex. pasta. I kroppen kommer alltså sockret och pastan brytas ned, och det blir ingen skillnad mellan socker och pasta när kroppen brytit ned dem.Detta innebär att om du äter 200g pasta så kan man i stort sett säga, att slutresultatet blir densamma som du åt 200g socker. Så att äta 200g pasta eller 200g socker, går på ett ut. Båda bryts ned till samma slutprodukt.

 

Antag att vi äter totalt 500g stärkelse (pasta, bröd, corn flakes, etc) under en dag. Då kan vi lika gärna äta 500g socker istället. Det är ju samma sak. Så vad händer när vi äter sådana enorma mängder socker varje måltid? Vårat blocksocker skjuter i höjden. Och vad leder det till? Det måste tillverkas insulin som trycker tillbaka blodsockret. Så konstant går vi omkring med höga halter insulin i vårat blod, eftersom vi äter så mycket socker med bara några timmars mellanrum. Och vad är insulin för något? Ja, det är ett tillväxthormon. Så vi blir bara längre och längre. Och våra barn likaså. Och vad händer när en cell börjar växa okontrollerat mycket? Ja, då har vi cancer.Det finns studier som pekar på att där man äter mycket spannmål (dvs socker) så är oxå incidensen av cancer högre. Nu kommer jag inte ihåg var jag sett studierna, men kommer jag på dem så skriver jag ned de länkarna här. Det finns t.om. folk som rapporterar att deras närsynthet minskar när de slutar äta socker och slutat använda glasögon. Det låter lite skumt, men kanske kan det ha att göra att ögat växer och när man slutar äta socker så växer inte ögat längre. (Öronen och näsan växer hela ens liv, slutar aldrig växa). Jag har alltid var kraftigt närsynt, och jag åt mycket bröd. Nu har jag opererat ögat med laser. Funkar kanon. Bloggar om det, senare.

 

Så undvik raffinerat socker, dvs främst spannmål. Och förstås, även rent socker. Om vi gör det, så kommer vi märka stora effekter. Det är då viktminskningen kommer. Vid ett tillfälle drack jag en halv liter juice varje frukost under 2 månaders tid och jag gick upp 3-4 kg samma period. När jag slutade dricka den sötade drycken tappade jag de kilona igen. Så att bara sluta dricka juice är väldigt enkla kilon att tappa. Socker i frukter och grönsaker är helt ok, och kan ätas. Stora mängder söt frukt kan dock motverka viktnedgång och bör undvikas. En halv liter juice kanske motsvarar 20 apelsiner, och är helt omöjligt att äta. Men att dricka 1 liter juice är inga problem. Undvik stora mängder söt frukt.

 

Andra effekter av att minimera socker intaget: vi kommer att få ett enormt sötsug. Man går runt och är sugen på något sött hela tiden. Så var det för mig hela tiden. Normalt äter jag inte sötsaker, men då jag skar ned på sockret (spannmål, dvs pasta, bröd, potatis, ris, etc) så fick jag enormt sötsug. Jag köpte med jämna mellanrum ett halvt kilo choklad. Så höll det på, tills jag upptäckte vad som effektivt dödar ALLT sockersug:

Stora mängder fett. Fett dödar ALLT sockersug. Är man sötugen, är det för att man inte ätit tillräckligt mycket fett. Äter man en fettrik måltid så får man inget sötsug efteråt. Så fort vi känner oss sötsugna, så är boten enkel: inta mycket fett. T.ex. ägg + majonäs/räksallad. Skinka med smör. Fet ost. etc. Det är inte nödvändigt att äta fett, om man inte vill. Men då får man ett sötsug som blir svårt att stå emot. Fett är dock bara bra för kroppen. Det är något som kroppen är van vid att bryta ned och ta hand om. Kroppen är inte van vid att ta hand om stora mängder socker, det blir knas. Så jag menar att man bör äta stora mängder fett - för att slippa sötsuget.

 

Dessutom, fett mättar otroligt bra. Att äta 100g fett går inte, det står en upp i halsen. Men 200g sockerkaka eller något sött är mycket lättare att få i sig. Jag äter normalt enorma mängder mat. Vid en ätartävling åt jag 2 st dubbla 150g hamburgare, plus en stor 200g hamburgare + pommes, dvs 800g rent kött. Jag vann. Och jag väger 75kg (det är 5 kg för mycket, arbetar på det). En morgon kl 7 åt jag två korvar plus så mycket räksallad jag klarade av att äta, 5msk. Kl 14.00 var jag fortfarande inte hungrig, men åt lunch ändå. Det jag försöker säga, är att fett mättar väldigt länge. Äter man fet mat, så är det självklart att man inte orkar äta så mycket mat. När man räknar samman matmängden på slutet av dagen, så visar det sig att man ätit väldigt lite mat. Två korvar, vad är det för mig som är storätare? Ingenting. Normalt. Men den dagen hade de sällskap av 5msk räksallad. Jag orkade inte äta mera fett. Fettet stod mig upp i halsen. Jag var mätt, men magen var inte full. Det är nyckeln, jag var mätt, men magen var inte full.

 

Fett är bara bra. Även mättat fett är bara bra för kroppen. Kroppen föredrar mättat fett i alla sina kemiska processer. Enda stället där man hittar omättat fett, är i åderförkalkade kärl. Eskimåer har ätit mättat fett i generationer och har järn hälsa. Tills nästa gång får ni hemläxa, jag vill att ni läser denna artikel:

http://www.aftonbladet.se/debatt/article...

 

 

 

Vad ska man äta då? 5 regler: 1) Inga spannmål. 2) Inget raffinerat socker. 3) Inga mjölkprodukter. 4) Inget salt. 5) Inga fröer.

 

Skär ned på sockret, men ät fett så mycket ni vill. Undvik härdade fett, transfetter. Det är skadligt och onaturligt. Tumregel: kan man äta något rått så är det ok att äta. Kan man äta ris rått? Nej, det är stenhårt. Kan man äta majs rått? Nej. Kan man äta kött rått? Ja, men man tillagar det först. Så ät frukter, grönsaker och kött, fisk, ägg, etc. Thats it. Prova detta i 2 månader, så kommer ni se att ni går ned runt 10kg om ni är lite rultiga som jag, och allergier försvinner. Om ni INTE går ned 10kg så blir jag förvånad, för det har aldrig hänt tidigare. Är ni underviktiga så går ni inte ned, då kommer ni antagligen gå upp istället. Vikten blir normaliserad. Den reglerar sig själv. Räkna inte kalorier. Ät så ofta ni vill, så fet mat ni vill och hur ofta ni vill. Går ni omkring hungriga så gör ni fel. Redan efter en månad har ni gått ned några kg och kan komma i kläder ni haft problem med. 

(I nödfall kan man äta choklad av hög kvalitet, 70% kakao och högre. Fet ost går oxå bra (det ska vara så långt bort från mjölk som möjligt)).

 

 

 

 

 

UPDATE: glömde bifoga länken om vad medicinvetenskapen vet om fett; inte mycket.

Jag får ståpäls av detta. Mycket sensuellt tycker jag. Kanske lite omoderna kläder, men ändå.

 

http://www.youtube.com/watch?v=4TllZ8msX...

Oj då. Jag gjorde bort mig rejält häromdagen. Under en herdestund råkade jag säga fel namn i passionens hetta, just när det var som sötast. Hon stelnade till och blev INTE glad. Hmmm... Undrar varför? Lesson learned: tjejer är tydligen noga med namnen. :oP

Nu är jag tillbaka till Sverige. Jag passade på att äta fugu i Japan förstås. Jag och min vän har lovat varandra att äta blåsfisk i Japan. Dock hade han inte möjlighet att komma loss, så jag fick äta den själv. Självklart ringde jag upp honom och beskrev allt i detalj. Han lyssnade andäktigt. :o)

 

Blåsfisken är en synnerligen giftig fisk. Dess gift, tetrodotoxin, är ca 1400ggr farligare än cyanid och LD50 är på 8 mikrogram. En fisk innehåller tillräckligt med gift för att döda 30 människor. Skinnet, levern och livmodern är de giftigaste delarna av fisken men giftet förstörs inte av värme. Tydligen är det en av de kändaste och dyraste delikatesserna, just för att det händer att folk dör, inte för att det är rasande gott (konnosörerna håller nog inte med mig om den sista punkten dock). Det år då man införde certifiering av kockar för att tillaga fisken, dog 160 människor. Tidigare kastade restaurangerna inälvorna i soporna men efter att hemlösa ätit och dött, tillkom en lag på att inälvorna måste förvaras i en tunna som brännes. Blåsfisk rätten kostade 7000yen. Japan är alltså billigt om du bara vill äta och shoppa lite. Snabbmaten i vanliga restauranger kostar ca 20kr och består oftast av nudelsoppa eller ris och något protein. Dock är fisken och skaldjuren mycket mycket fräscha, helt annat än det jag är van vid från Sverige. Guide Michelin var i en enda stadsdel i Tokyo, där hittade de ca 150 enstjärniga restauranger och 8 st trestjärniga restauranger. Jag tror i hela Sverige finns en enda trestjärnig restaurang just nu? Det är klass på maten och serveringen. Riktigt fett najs, som man säger.

 

Det är boendet som är dyrt. Många fastigheter i stan har en liten liten bar med typ 3st små fyramansbord. Skälet till det, är tydligen att då kan fastigheten klassas som affärsrörelse och det blir andra skatteregler. Självfallet hyrs lägenheterna ändå ut och det är på dem man gör vinst. På krogen gör man förlust men det är ok. Ofta är ingången till krogen en liten liten trapp med en hiss upp. Tydligen är skattereglerna ganska generösa i Japan oxå, man kan göra avdrag ganska lätt.

 

 

 

 

Tillbaka till fisken. Det var inte fugu säsong, men hotellet letade lite och bokade bord åt mig. Väl framme beställde jag en traditionell fugu måltid med en traditionell dryck. Inte många talar engelska i Japan, så jag pekade på lite bilder av maträtter och lyckades få servitören att förstå "traditional japanese fugu".

 

In kom lite sake(?) och stekta fenor av fugu. Fenorna doppades i saken och tändes eld på, detta upprepades ett par gånger och avslutades med att fenorna lades ned för att dra lite grand i saken. Sedan kastades fenorna och man drack saken. Det smakade inget speciellt, kanske för att saken var stark.

 

Första rätten kom in; lite sashimi och någon sås att doppa de råa fiskskivorna i. Såsen bestod av någon lime bas med diverse örter i. Hur smakade det? Det smakade inget speciellt. Som rå torsk doppad i lime kanske. Men ganska segt. Kanske rå bläckfisk är en bättre liknelse? Själv förstod jag inte denna rätt, medan konnosörerna går bärsärkagång för att få den.

 

Andra rätten bestod i en glödbädd i en lerformad gryta och råa bitar av fisk och grönsaker. Fiskbitarna var beniga och det var inte mycket kött på dem. De påminde om ryggbitarna på kyckling. Det smakade sådär. Inte mycket smak tyckte jag. Köttet är vitt och fast. Det fanns även bitar av skinnet med som jag först inte ville äta, men efter att servitrisen insisterat gjorde jag det. Jag tänkte att ska jag äta fugu en gång så vill jag göra det ordentligt. Skinnet såg lite läskigt ut, men smakade inget speciellt. Jag visste inte att skinnet var en av de giftigaste delarna, och tydligen kan man känna en domning på läpparna ibland. Jag kände inget, kanske för att saken gjorde sig påmind. Skulle jag äta igen, skulle jag nog skippa alkoholen, för den dövade alla sensationer.

 

Tredje rätten. In kom en bambukorg med ett ark vaxat papper. I botten av arket låg en metallskiva och vatten hälldes på. Allt placerades på en induktionshäll på bordet och vattnet kokades upp. Servitrisen hällde i diverse såser, kryddor etc i vattnet. Fiskbitar, råa grönsaker samt några genomskinliga långa nudlar formade som spaghetti lades i. Nudlarna var helt genomskinliga, så jag misstänker att det var glasnudlar. De mjuknade nästan direkt i vattnet. Efter ett tag fick man plocka upp maten och äta av det. Det var även denna gång kycklingliknande benbitar. Det smakade inget speciellt tyckte jag.

 

Efter det, kom ris in. Riset hälldes ut i den återstående buljongen och ett ägg knäcktes i. Jag orkade inte äta upp allt ris men det smakade väl ok. Det verkar ofta vara så i Japan, man tillvaratar allting. Det tycker jag är bra. Fisken man ätit, kokas det soppa på. Även nu, man konsumerade buljongen genom att äta det med ris.

 

Efter detta åkte jag hem igen. Jag hade ingen lust för dessert. Jag märkte inget speciellt av domningar eller något dylikt. Kanske skulle jag känt något om jag skippat alkoholen? Sammanfattningsvis var det en trevlig upplevelse, men det smakade inget speciellt, tyckte jag. Lite seg torsk/bläckfisk, så kommer man fugu ganska nära, tyckte jag. Jag är medveten om att finsmakarna skulle protestera våldsamt, men detta är vad JAG tycker. Delikatess? Nja. I beg to differ. Jag ger fugun 4 kebaber av 5 möjliga och den fjärde kebaben endast för allt runtomkring, servering, tillagning, etc på den japanska restaurangen.

 

Däremot tyckte jag Kobe biffen var en höjdare. Den får 6 kebaber av 5 möjliga.

 

Nu måste jag jobba lite, vi hörs. Jag ska tillbaka till Singapore igen för en vända till, om 6 dagar. Ciao bella!

 

Lite länkar:

http://en.wikipedia.org/wiki/Fugu

 

http://en.wikipedia.org/wiki/Pufferfish

 

Jag är i Tokyo just nu på jobbresa och har idag ätit Kobe biff till lunch. :)  Det var mycket speciellt.

 

Kobe biffen kommer från den Japanska boskapen som sägs få dricka öl varje dag, massage varje dag, lyssna på musik, etc. Endast Wagyu boskap som kommer från Kobe kan säljas som Kobe biff. Det är ganska dyrt, i Sverige kan man köpa importerad för över tusenlappen per kilo. Men det är det ta mig tusan värt. Faktiskt. Här i Japan är det dock billigare. Jag åt Kobe biff till lunch på en traditionell japansk restaurang med träväggar där alla servitriser gick omkring i kimono. Alla gäster i rummet satt kring en stekhäll som en bardisk, där kocken lagade köttet så vi kunde se. Vi fick typ ett förkläde att hänga kring halsen som skyddade våra kostymer. Då kocken drog den hypervassa kniven genom biffen gjordes det utan ansträngning. Det tog inte emot, det var som han drog kniven genom luften. Köttet var extremt mört.

 

Köttet sägs vara mycket svårt att laga. Steker man det för länge, så smälter allt fett ut och det blir som en vanlig biff. Faktum är att jag åt lite sådan Wagyu helstekt biff på Hilton i Singapore för ett tag sen. Det var ärligt talat inget speciellt. Kocken hade stekt det sakta i ugnen under lång tid, så skivorna var rosa och allt fett hade smält ut. Det fanns inga fettränder i köttet, det var helt fettfritt. Det smakade som en helt vanlig biff. Ingen skillnad alls. Att laga Kobe biff kan tydligen liknas vid att laga glass i ugnen. Klantar du dig, så förstör du glassrätten. Mycket känsligt kött alltså. Man bör läsa på innan man lagar den själv.

 

Men denna kobe biff var något helt annat än en torr biff. Kocken lagade den dock framför oss, och jag tyckte inte det såg ut som han gjorde några skumma trix. Han bara stekte den rakt upp och ned. Men det är möjligt att han gjorde saker som jag inte observerade. Kanske var temperaturen speciell? Kanske var såsen speciell? Vilket fall som helst. Det var extremt mört kött. Vi valde medium rare, då vi ville undvika att allt fett smälter ut. Fettet är ju en smakbärare och utan fett blir en maträtt lite tråkig. Med fett blir det så mycket godare. Samma med köttet här.

 

Köttet smälte i munnen. Det var så mört att man kunde dra det i bitar med mycket liten ansträngning. Det nästan föll sönder i bitar av sig självt. Vore man tandlös skulle man kunna äta köttet utan ansträngning med tandköttet endast. Och smaken? Den var mycket rik. Mustig. Fyllig. Fettet gjorde nog en stor del. Hade kocken stekt den helt igenom så den blev grå och tråkig, skulle den nog smakat som en helt vanlig biff man får i Sverige. Plus att Kobe boskapen får mycket gräs att äta, dvs rik på Omega 3 fetter vilket jag skrivit om tidigare. Fettet här, är alltså nyttigt. Och gott. Det var faktiskt t.om. väldigt gott och väldigt mört.

 

Var det värt sitt pris då? Jadå, den kostade 2000 yen, 1kr = 17yen. Men kvällstid är priset det 3dubbla, typ. Men det skulle det ändå varit värt. Hade det funnits i Sverige skulle jag ofta äta det där. Senast åt jag och en vän på en Italiensk kött restaurant i sthlm, "Döden i grytan". Det är mycket god mat där, rustik bond mat med enorma portioner. Dock är det svårt att få bord där. Kötträtterna ligger kring 250kr, men man måste beställa potatis och tillbehör separat, vilka kostar 60kr st. Typ. Men det köttet är ju direkt segt i jämförelse och har inte alls den rondör i smaken som Kobe biffen har. Jag skulle mycket mycket hellre lägga pengarna på Kobe biffen.

 

Tydligen kommer dock numera mer och mer av dagens Kobe biff från USA, där boskapen föds upp enligt strikta japanska regler för att sedan importeras till Japan där den slutligen slaktas.

 

Information:

http://en.wikipedia.org/wiki/Kobe_beef

http://www.msnbc.msn.com/id/10642546/wid/6448213

 

Foton på kobe biffen:

http://gouldon.com/ardsley69/Neil/NeilExpo/NEphotos/kobe_beef.jpg

http://www.ohk.co.jp/okayama-wagyu/img/wagyu-2.jpg

 

Amerikansk kock skär bort fettet och sågar Kobe biffen, se länk via

http://www.blork.org/blorkblog/2006/10/27/kobe-beef-anyone/

 

 

 

 

 

Härnäst planerar jag äta fugu, dvs blåsfisk. Den är giftig och kocken måste vara certifierad. Konsten är att laka ur så mycket gift så man inte dör, men bara blir hög. Dock är det inte säsong för det i Japan just nu. Får väl käka fryst eller nåt sånt.

 

I Haiti kan en ond häxmästare förhäxa någon så han dör. Sedan stjäl häxmästaren kroppen och återupplivar den, då har han en lydig zombie slavarbetare som gör allt han befaller. Det som egentligen händer, är att häxmästaren blåser ett pulver i ansiktet eller på något annat sätt får offret att inta zombiepulvret. Den verksamma substansen i pulvret heter Tetrodotoxin och utvinns ur blåsfisken. Pulvret försätter offret i dvala, så han nästan verkar död (konsumerar knappt syre). Då kan häxmästaren gräva upp kistan några dagar senare och vänta tills offret vaknar till liv. Offret blir drogat tills han lyder allt. 

 

Om i Japan något dött och man vet att blåsfisk är inblandat, så begraver man inte kroppen på lång tid. Det händer att kroppen spritter till liv och vaknar upp!

Snart åker jag till Tokyo. Har aldrig varit i Tokyo tidigare, så det kanske kan vara kul! Jag har två mål, att äta Fugu och Kobe biff. :)

 

 

Tänkte dra en kort teori genomgång för en vettig och bra kost. Kommentarer mottages gärna. Here goes.

 

 

 

 

 

Vad säger Darwins evolutionsteori? Den säger ungefär att alla arter måste försvara sig, för annars går de under i evolutionen. Det låter rimligt i mina öron. Alla arter vill försvara sig. Djur försvarar sig med horn, de springer snabbt så de kan fly, en del är giftiga, en del flyger högt, en del kamouflerar sig, en del gräver ned sig, en del har hårt skal, etc.

 

Hur försvarar sig växter? Ja, de försvarar sig t.ex. med taggiga utväxter, med gifter, hård bark, etc. Om man skär i en lök, så försvarar sig den med svavelhaltiga föreningar, man börjar gråta. Vilken del av växten är med värdefull? Fröerna är den mest värdefulla delen av en växt, eftersom de ska säkra artens fortlevnad. Fröerna måste skyddas till varje pris. Var är chilifrukter som starkast? Jo, i kärnorna, dvs fröerna. Det starka ämnet heter Capsaicin och är ett nervgift. (Sparkar man oss män på "fröerna" så gör det mer ont än om man sparkar oss någon annanstans. Vi är känsligare där, vilket leder till att vi är mycket försiktiga med dem, utsätter dem inte gärna för faror).

 

Fröerna är sprängfulla av näring och energi eftersom de är basen för en helt ny planta. (Ägg innehåller mycket näring). Om vi betraktar vete, varför är inte vete utrotad som art? Vetekorn växer på lättillgänglig höjd, och kan inte fly undan rovdjuren. Vetekornen är ju fröerna och innehåller mycket näring och vitaminer. Hur kan vete överlevt i alla tusen år, utan att fröerna ätits upp? Det är ju rena rama smörgåsbordet! Bara äta och svälja, utan minsta ansträngning får man mycket energi och mat.

 

Det visar sig faktiskt att vetekorn har faktiskt ett mycket kraftigt försvar. Vetekorn är faktiskt fulla av gifter. Jepp. Gifter, såsom lektiner, fytinsyror etc. Biokemister känner till att lektiner är en aggressiv form av proteiner som sabbar kroppen seriöst. Om man hittar 2000 år gamla vetekorn så kan de fortfarande gro. De innehåller fullt av konserveringsmedel, insektsgifter, etc. I romarriket var det känt att om man ger en vuxen man en kopp persikokärnor så kan han dö, pga alla gifter däri. Jag har hört att det har använts som avrättningsmetod.

 

Tittar man på djur som äter fröer, t.ex. råttor, så är det helt annorlunda konstruerade än vi människor. Råttor har ett tjockt keratinlager i matstrupen som skyddar mot gifterna i fröer, deras tarmar kan bryta ned fytinsyror. Det kan inte våra tarmar. Fytinsyror hindrar upptaget av näringen i maten, därför har vi mycket järnbrist trots alla tillskott vi tar.

 

Hur försvarar sig nötter? De försvarar sig med ett hårt skal, kommer man igenom skalet så är allt lugnt. Nötter innehåller inga gifter och är alltså helt ofarliga att äta.

 

Hur försvarar sig frukter? Då måste vi tänka lite, frukter VILL bli uppätna. De innehåller inga gifter alls. De är söta, så man ska tycka de är goda. Dock är de sura och beska och växer utom räckhåll, då de är omogna. De ramlar ned framför fötterna när de är mogna så vi kan äta upp dem och sprida fröerna. Fröerna har alltid ett hårt skal som skydd för magsafter.

 

 

 

 

Kontentan är, man bör alltså inte äta fröer därför att de förgiftar kroppen. Vetekorn, ris, havre, solrosfrön, etc - allt bör undvikas. Och vad händer med kroppen när vi äter alla dessa gifter? Ja, då får vi problem; fetma, åderförkalkning, hjärtinfarkter, allergier, astma, cancer, etc, etc etc. Folk som inte äter fröer (dvs infödingar) har inte dessa sjukdomsproblem. Helt seriöst. Dessa sjukdomar FINNS INTE. De existerar inte. De har t.ex. aldrig sett eller upplevt cancer. Beskriver man t.ex. symptomen på hjärtinfarkter "det strålar smärta åt vänster" - så har de aldrig hört talas om det. De sjukdomarna är alltså helt okända. Men, om de börjar äta våran mat med mycket fröer så börjar de genast utveckla åderförkalkning, fetma, m.m.

 

Varför har vi i väst så mycket problem med hälsan, och alla folkhälsoproblem? Kommentarer? Frågor? Som sagt, jag ska jobba lite i öst, så det kan dröja innan jag svarar, men det gör jag.

 

 

 

 

 

EDIT: Vanliga fröer som man äter är helt ofarliga, därför att de har ett hårt skal som kapslar in alla gifter. Problemen uppstår först när man maler ned fröerna så skalet går sönder, det är då man exponeras för alla gifter. Så jag borde egentligen skriva "undvik malda fröer. Hela fröer är ofarliga" istället för "undvik alla fröer". Kanske blev det hela vettigare nu?

 

Tack till Dakrish som pekade ut denna otydlighet. :o)

Igår kom jag tillbaka från London och tänkte nu (kl 24:00) skriva ett kort inlägg om vikten av att äta Omega 3 fetter, speciellt för gravida kvinnor. O-3 fetter är en av nyckelfaktorerna i en bra kost. Jag skriver mera senare om en korrekt kost. 

 

 

 

Hjärnan består nästan av rent fett. Hälften av hjärnan består av Omega 6 fetter och andra hälften består av O-3 fetter. I en normal kost äter vi inte mycket O-3. Av allt fett vi får i oss, så är ca 90% av det 0-6. Vi får alltså i oss ca 10% O-3 fetter. Men hjärnan vill ha hälften O-3 och hälften O-6. Hur ska hjärnan kunna byggas upp om den endast får minimala mängder O-3? Det går inte, den kräver lika mycket O-3 som O-6. Äter man mycket O-3 så kan hjärnan byggas i full takt, men inte annars.

 

Själv märker jag att om jag inte äter O-3 fetter tappar jag tankeskärpan. Då jag börjar igen, så får jag tillbaka skärpan och känner mig mycket piggare och smartare, och mår bättre mentalt. Dock tar det 1-2 mån innan jag känner skärpan igen, eftersom det tar tid att bygga hjärnans kopplingar. Det är som styrketräning, det tar 1-2 mån innan man börjar utveckla muskler. Jag äter en burk makrill varje dag, till det tar jag daglig O-3 tillskott. Tänk om det visar sig att makrillen får förstörda fetter pga någon kemisk tillsats? Bäst att helgardera sig med båda två, tycker jag.

 

Det finns indikationer på att ADHD (dvs damp), autism, schizofreni, epilepsi, etc lindras av O-3. T.ex.

http://www.aftonbladet.se/foraldrar/barnhalsa/article170582.ab 

Jag skulle vilja föreslå epileptiker prova en period att konsumera mycket O-3 och se om det blir någon skillnad? Och, O-3 är viktigt emot hjärtinfarkt. Detta beror på att O-3 är inflammationsdämpande, och det finns indikationer på att en bakgrundsinflammation kan vara en förutsättning för hjärtinfarkter.

 

Det finns även indikationer på att barn som svälter och är undernärda när de växer upp, ligger 10 poäng i IQ under snittet, och de IQ poängen kan aldrig tas igen. O-3 fetter är enormt viktigt för barn och speciellt foster förstås.

 

Då en kvinna föder barn, finns det indikationer på att hennes hjärna väger 100-200 gram mindre än normalt. Om man tänker efter lite: eftersom nu fostret växer i henne, så tar fostret alla O-3 fetter. Kvinnan får knappt några av O-3 fetterna, eftersom hon inte tar O-3 tillskott. Detta leder till att hennes hjärna krymper. Detta orsakar även förlossningsdepression, eftersom hennes hjärna inte är i optimalt skick. Den fungerar inte normalt. Mao, äter en gravid kvinna mycket O-3 fetter så minskar risken för förlossningsdepression, eftersom O-3 fetterna räcker till både kvinnan och fostret. (OBS: Detta är bara teorier och spekulationer, men det låter rimligt?)

 

En annan viktig sak. Om fisken/köttet är tamdjur så finns det vanligtvis knappt O-3 fetter däri. O-3 fetter hittar man i rikliga mängder i vild fet fisk, såsom makrill. Och stora mängder O-3 finns i boskap som betar gräs. Om boskapen får spannmålpellets så har de knappt O-3. Vi vill alltså undvika odlad lax, vanligt kött, etc. Vi vill konsumera vild fisk och boskap som är gräsuppfött. Kött från brasilien och från Irland brukar vara gräsuppfött, så det är bra att äta.

 

Frågor? 

 

Man kan alltså äta hur mycket man vill och hur ofta man vill. Går man runt hungrig så gör man fel. Man kommer att gå ned runt 10kg på 2mån, förutsatt att man är lite knubbig - som jag är. Är man normalviktig så kommer man inte gå ned i vikt, för denna diet är självreglerande. Är man överviktig så går man ned i vikt, är man inte det, så ändras inte vikten. Är man för smal och undernärd, så kommer man att gå upp i vikt. Vikten sköter sig själv. Allt handlar om att äta rätt saker (kebaber och marshmallows)! Är man redan normalviktig så får man nöja sig med de andra effekterna; man blir piggare, får mer energi och ork, blir sjuk mera sällan, mår bättre rent psykiskt, hår och hud blir av bättre kvalite, mindre gnäll och slitningar i förhållanden.

Som sagt, jag har aldrig varit med om att någon trind INTE har gått ned kraftigt. Så misslyckas ni, så är det första gången. Och då blir jag ytterligt förvånad.  Jag påstår alltså att den enda som gäller, är att äta rätt saker. Äter man rätt saker så försvinner allergin och man blir av med de flesta krämpor, såsom allergi, eksem, etc. Därtill är man aldrig sjuk, ty immunförsvaret blir kraftigt förstärkt. Jag tycker det är synnerligen häftigt, och hade inte en aning om att kroppen fungerar så här!

 

 

 

PS. Skriver mera snart, reser till London imorgon. 

Jag läste ett inlägg om en stackare som tvingades lämna bort sin katter pga kraftig allergi. GÖR INTE DET! Det finns sätt att bli av med allergier, som är väldigt enkelt. Dock tar det tid att förklara vad jag upptäckt, så jag skriver ett längre inlägg snart i veckan, nu är kl 24.00 och jag är trött. Jag avskyr tanken att folk tvingas lämna bort en familjemedlem pga lite fjantig allergi! Det höll på att drabba mig och jag var så ledsen. Men nu är jag glad igen, med mina två katter Knubbe Kram och Skrållan! :o)

 

 

Men, ett snabbt omedelbart tips som funkar för allergiker i knipa kan jag fort skriva ned här: akupunktur funkar! Det funkar direkt, efter 2 behandlingar (inom en period på 3 dagar) så är man mycket bättre direkt. Jag kan rekommendera henne:
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/astmaallergi/article423508.ab

Hennes klinik i sthlm:
http://www.dr-ma-akupunktur.com/

 

Efter 10 behandlingar så uppges man bli besvärsfri. Hon kostar 380kr/h och det är värt det, om man är pollenallergiker/kattallergiker/etc och vill ha kvar sin familjemedlem. Vad vore livet utan husdjur? :o)

 

 

 

 

PS. Mina grunder och principer är vetenskapliga, då jag är civilingenjör från KTH och matematiker från Stockholms Universitet därtill. Inget mumbo-jumbo, allt vilar på vetenskaplig stringent grund.

Jag tänkte berätta lite om hur jag, som katt ägare, fick en väldigt stark kattallergi samt astma och var tvungen att göra mig av med mina katter (enligt 3 olika läkares utlåtanden). Men jag vägrade och började läsa på själv istället. En månad senare upptäckte jag något intressant och funderade lite grand. 2 månader senare var min kattallergi och astma borta!

 

Men inte nog med det, jag gick ned 8kg på 2 månader och mådde så mycket bättre därtill. Min 50 åriga storasyster som är 3 barnsmor och alltid varite lite trind, gick ned 7kg på 2 månader. Min lillebror gick ned 18 kg på 3 månader. Min knubbiga tjejkompis, gick ned 7kg på 2 månader. ALLA som provar, går ned nästan 10kg på 2 månader. Utan att anstränga sig det minsta. Och, om man lider av pollenallergi , så är det inte ett problem längre. :o)