Hipp hipp HURRA HURRA HURRA HURRRAAAAA! för Miztiq som fyller år idag!

Hoppas du har haft en WONDERFUL DAY och att du fått nån fiiin present!?

Själv bjuder jag på en fiiiin bild på Miztiq i "toppform" sålänge.. och present skall hon få så fort vi kan träffas! Blir det nåt "party" eller Miztiq??!!

Själv ska jag på 40-års partaj nu på lördag (igen!) med 80-tals-tema (gulp!) och helgen därpå på personalfest med flowerpower-tema (70-tal).. men nånstans måste jag ju få fira Miztiq också!! Med eller utan tema!

Förresten Miztiq.. ska vi inte ta tag i bitarna och börja gymma "nu igen"??!! .. men också fortsätta den här gången... så vi blir "snyggast i stan" sen.. eller iallafall väldigt vältränade.. för snyggast i stan är vi ju redan!!

Kraaaam och grattis min vän MIZTIQ!!!!

Jag börjar känna mig lite desperat nu.. och är uppriktigt sagt väldigt trött på att vara sjuk!

Så nu vädjar jag till "folket".. Är det någon av Er som har något bra tips på hur man kan bli frisk från en förkylning.. eller nån slags allergi (blodprov och pricktest visar dock inget) som VÄGRAR att gå över?!

Jag har varit hes, haft ont i halsen, nyser minst 50 ggr per dag.. har rinnsnuva, fryser.. lite blodsprängda ögon och känner mig allmänt trött.. har ofta ont i huvudet och/eller bihålorna..

...och detta har nu pågått i DRYGT ETT ÅR!!!

Jag har mina "bättre dagar" då jag kanske bara är hes och nyser.. eller bara har "lite" huvudvärk i kombination med trötthet och frossa.. och bara nyser 30 ggr.. men ändå. Jag kan räkna mina "friskdagar" under det senast året på en hand.

Dessutom orkar jag inte längre se mig själv som sjuk.. utan har liksom vant mig med att må så här.. som om det är något kroniskt som jag får lov att acceptera.. men så illa ska det ju inte behöva vara?! Vill inte heller gnälla för mycket, eftersom jag vet att det finns folk i världen som har det mycket tuffare än jag.. och lider av betydligt värre sjukdomar.. men ett litet "klag" kostar jag nu ändå på mig här.. i hopp om att nån kan ge mig lösningen på mitt problem.. alternativt komma med bra tips!?

Skulle vilja träna och gå långa raska promenader osv.. men jag orkar inte.. eller så får jag super ont i huvudet/bihålarna om jag ger mig ut på promenad. Jag har inte sjukskrivit mig ännu.. för jag blir ändå inte bättre när jag är hemma.. snarare sämre inbillar jag mig ibland. Har funderat på om det kan vara nåt med själva huset? Men jag vet inte.. nyser och fryser rätt bra på annat håll också.. så det är svårt att säga?

Fyyyfasiken vilken tråkig blogg detta blev. Bläää!! :(

Hehe.. lägger bara in ett litet bilbevis från festen här. Mjukstartar med en bild.. så får vi se vad vi mer kan bjuda på sen? Gott om bilder blev det i allafall.. även om många går bort pga "ögon på halvstång" osv.. och när min man byter om till kilt.. då vet man att det börjar bli läge för censur!  

Ok då.. jag bjuder väl på 2 bilder nu.. bara för att visa kilten.. (de som var här vet ju vad han hade under den).. Hrm!

"I am 40.. going on 50..." *sjunger jag till melodin från "I am sixteen, going on seventeen" från Sound Of Music ni vet.. om ni också nått mogen ålder! ;)*

Ja jäklar! Igår var det party här hemma!!! Ska bli spännande att se bilder sen.. för min gode vän Miztiq var så flitig med kameran i högsta hugg.. heeela kvällen. Kanske att ni också får se några väl utvalda här sen.. efter att jag har censurerat det värsta.. och om vi lyckas hitta någon bild där åtminstone en av oss ser "representabel" ut! ;) Hm.. kan nog bli svårt.. är rädd att vi var mer schnygga.. än snygga igår!?!

En eloge till Miztiq som höll sig vaken och kvar på partyt till "ovanligt sent".. (hon brukar gäspa stort vid 23-tiden i vanliga fall).. men om jag ska vara ärlig så minns jag inte vad klockan var när hon gav upp och tog en taxi hem.. men det var nog efter kl 3 i allafall.. skulle jag tippa?? Själv kom jag inte i säng förrän kl 08 i morse.. för att gå upp klockan 11, när dotter kom hem.. och det var dags för pingis-utfärd vid 13-tiden. Så jag kan erkänna att jag just nu tittar lite granna i kors.. efter endast 3 timmars sömn på morgonkulan.. men skam den som ger sig! Ska dock försöka komma i säng i skaplig tid i kväll.

Fick också så himla fina presenter!! Tack alla mina kära vänner! Jag ska rapportera mer om det sen... när jag är lite piggare.. men Miztiq hade iallafall köpt jättefina smycken åt mig.. och fixat en ny hemsida åt mig.. eller snarare åt min firma Amazing Face. Ja nu måste jag ju bara se till att bli frisk från min marathon-förkylning.. så jag orkar jobba med firman också! Har inte orkat med mer än jobbet på Kulturskolan lately.. men snaaart så!

Nä.. det är nog bäst jag avrundar här.. känner att jag bara svamlar.. och pratar i nattmössan.. men jag ska iallafall försöka mig på att göra en liten comeback här på Maria Nova.

Tack kära Maria Nova.. för bartendern som jag vann i er tävling i somras! Det var ju himla nice att jag fick spara honom till självaste 40-års-dagen! Det blev en stor succé kan jag säga! Jag är jättenöjd med min 40-årsfest... vi var ca 30 pers som tömde baren här i går.. och det kändes jättelyckat! Ni får nog lite bildbevis snart.. är jag "rädd"! ;)

Puss och godkväll!

Det bidde en och annan leopard i söndags... även om de flesta tjejerna hellre ville ha en "tråkig" fjäril. ;)

Jag och Miztiq sminkade kids på löpande band i söndags.. och här är några små bildbevis.

Smisk på fingrarna och onda ögat..

Vad gör jag här inne??!!

Jag skulle ju komma tillbaka när jag hade nåt att skryta om!?

Har jag nåt att skryta om?

Nääe..  *skäms som på bilden*

FYYYY MIG!

Eller jooo.. förresten.. liiite duktig har jag varit.. jag har ju planerat med Miztiq inför morgondagens eskapader.

Så det så!

HA! Där fick jag!

Trots att jag var apans trött i morse så "skuttade" jag lätt upp ur sängen kl 7 i morse.. hm.. kanske inte "skuttade".. men jag tog mig upp i allafall! ;)

Skönt nu när alla kommit iväg här hemma, till skola och arbete.. så jag får ha min lilla stund för mig själv. Ska väl snart kavla upp ärmarna  och sätta mig själv i lite arbete här också. Tar det nog lite lugnt idag.. har inga tunga åtaganden som hänger över mig idag. Nä.. jag kanske t.o.m hinner ta mig an klädkammaren (=monsterprojekt) eller.. kanske nåt annat lite mindre läskigt.. hm.. det finns ju ett par stökiga byråar här hemma också. Stökigt kontor har jag också.. ja.. kanske städa upp här inne lite.. så att kreativiteten får bättre flöde. För så är det verkligen! Tungt att ta tag i såna bitar ibland.. men som alltid, så otroligt befriande efteråt!

Mycket snack och liten verkstad! Ska försöka vända på den steken idag då.. Hu.. var ska jag börja?

Det är nog bäst jag ringer de där viktiga samtalen först.. innan jag startar städprojekten.. för när jag väl har börjat så blir jag lätt fanatisk och får svårt att sluta. Konstigt det där.. men jag brukar alltid komma på att jag ska ringa "de där viktiga samtalen" en minut efter att växeln stängt eller så, på eftermiddagen. Hur kan det komma sig!?

Jag återkommer väl när jag har något nytt att skryta om! ;)

Redan hemma från festligheterna och snart i säng. Ska ju upp klockan 07.00.. alltså om 6 timmar.

Ett helgon med glorian på sne! ;)

Jag börjar väl bli gammal.. men hur ska man orka med!? ;)

Invigningsfester, avskedsfester, födelsedagsfester.. och då har jag inte ens blivit bjuden till nån kräftskiva än!

Orkar än mindre ordna en egen.. med alla kommande födelsedagspartaj i antågande här.

Det är en del att stå i, så här i terminsstarten.. och i nästa vecka är cirkusen igång igen, för då startar alla teatergrupperna igen.

Men men..  snart är vintern här.. riktigt längtar.. för första gången!

Ska bli trevligt att åka till Thailand och fira "alternativ jul"! :)

Nä.. jag ska väl iväg en sväng till jobbet också innan kvällens festligheter.. Tjingeling!

Detta är två små kattungar som jag suktar efter just nu...

Jag hade ju tänkt vänta tills i januari nån gång efter Thailandsresan.. och hoppats på att jag kanske skulle komma över Maine Coon hysterin.. men den tycks ju bara bli värre. Och så fick jag syn på dessa små trollungar.. som blir leveransklara om ett par veckor drygt. Men kruxet är att uppfödaren själv är speciellt förtjust i just dessa två (av 6 st i kullen) så hon skall eventuellt behålla dem själv.. men kanske inte.. eller kanske bara en utav dem.

Så medan hon funderar och bestämmer sig.. så går jag här och hoppas (eller nåt?) på att jag ska få lägga vantarna på en av dessa.

Det är en hona och en hane.. kan ni gissa vilken som är vilken? Jag tycker det syns.. men men.. jag har ju inte gjort annat än kollat på Mainecoon-bebisar i flera veckor nu! ;)

Säg gärna vilken ni tycker är sötast.. och vilken ni skulle ha valt? :)

Ps. De blir jättestora och får mycket mer/längre päls när de blir vuxna. Som den på förra bilden/bloggen ungefär. ;)

Börjar med att berömma mig själv! Städade ur min garderob i går och blev en hel sopsäck "lättare"! Vad skönt det känns!!

Fick dessutom ett ryck och städade ur hela tvättstugan, så att bänkarna blev helt tomma från tvätt. De har varit belamrade med travar av tvätt i flera månader nu.. och massa konstiga svårplacerade saker (gardiner och dukar som inte haft någon given plats, förrän NU).. men nu är det som sagt - SKINANDE TOMT! Det ser så rent och fräscht ut.. och jag har ingen tvätt kvar i korgen heller. Nåväl.. den är nog snart full igen.. min dotter byter kläder 18 ggr om dagen ungefär! ;) I början av veckan rensade jag ur hela hennes garderob ockå.. sen åkte vi och storshoppade kläder. Må tro vad nice det kändes att hänga in alla nya, när de gamla var väck!

Slutsats - Det är verkligen befriande att rensa i röran!

Jo förresten.. idag när jag varit på jobbet och haft fullt upp med arbete.. så känns det bättre än igår (alltså igår före städrycket, då jag bloggade om min "olust-känsla", se föregående blogg).

Dagens andra slutsats - Mer arbete = Mindre tid för djupa tankar = Bättre för Mallowsky!

Ps. Jag erkänner. Jag tänker fortfarande på Maine Coon katter mellan varven.. de poppar bara upp!

Kanske jag måste skaffa mig en sån ändå!?!

Det var ju ett bra tag sen jag bloggade nu.. ni vet, inspiration och sånt där.. som saknats. Jag har haft tankarna på så mycket annat.. och liksom hamnat lite i ett vakum - fastnat kan man säga.. kommer tillfälligt loss ibland.. men är snart tillbaks på ruta ett igen.

Kan det vara den berömda "40-års-krisen" som gör sig gällande??

40-års-dagen närmar sig ju med stormsteg!

Hur artar sig då detta "vakum"? Jo.. jag får liksom inte så mycket gjort.. Jag VILL en massa.. men gör inte mycket!

Vad vill jag då? Jo.. stundtals vill jag flytta ut på landet och skaffa mig en massa djur.. varför inte en liten hästgård? Där kan jag sen strosa omkring med hund och katt och bara njuta av naturen. Vad vi ska leva på/av är lite osäkert.. varför inte starta uppfödning av Maine Coon katter (som jag starkt fått för mig att skaffa en) och en kennel vore väl också mysigt?!

Som barn bodde jag på landet. Jag tillbringade dagarna i stallet. Vi hade både hund, katter och en massa kaniner. Kan det vara någon slags regrediering.. att jag vill söka mig tillbaks till barndomsminnena?

Eller har jag bara tröttnat på storstads-pulsen och fått sån vanlig "tillbaka-från-semestern-ångest"? Ångest är ett så stakt ord, så jag får väl kalla den för "ångest-light" eller nåt.. nä, det är mer en olustkänsla.. jag vill inte in i ekorrhjulet igen... jag vill vara fri som en fågel!

Men vad gör jag då av min såkallade "fritid"?

Inte mycket.. som sagt. Sitter mest och funderar över vad jag skulle vilja göra!

Så nu slog det mig.. att om jag skulle uppta bloggandet lite igen.. så skulle jag kanske komma ur "krisen" för att jag liksom får det "svart på vitt"... hur knäpp jag är! 

Eller så går allt över ändå.. i nästa vecka då alla teatergrupper startat upp igen och det inte finns lika mycket tid att drömma om en kennel på landet! Jag tycker ju faktiskt att mitt jobb är riktigt trivsamt!

Ja, felet är nog snarare att jag har haft för mycket tid ett tag.. för mycket tid att fundera är inte bra.. för mig!

Nu ska jag gå och rensa ur en garderob eller nåt.. det brukar man må gott av.. i efterhand! :)

I går var jag med min man, vår dotter och hennes kompis på Gröna Lund. Vi kom dit när de öppnade, köpte åkband allihopa och hade t.o.m tur med vädret. :)

Jag åkte: Vilda Musen, Häxkvasten, Blå Tåget, Flygande Mattan (3 ggr), Bergochdalbanan (Jet-ski eller vad den heter?), Lustiga Huset, Kärlekstunneln (såklart!), Vikingagungan (2 ggr) och Katapulten.

Nojjan över att någon attraktion skulle gå sönder infann sig många gånger.. allra helst på Katapulten (tänk er, spännet går upp och man skjuts upp i luften!) :S.. men också på de andra attraktionerna.. det var väl bara i Lustigahuset, Blå Tåget och Kärlekstunneln som man kände sig tämligen "säker".

Så kommer man hem på kvällskvisten och slår på TV´n.. det första man ser är nyheten: "Åkattraktionen Rainbow på Liseberg (motsvarande Flygande Mattan på Grönan.. som jag åkte 3 ggr!) har havererat! Många skadade har förts till sjukhus!"

Jaha.. men vad trevligt! Det var ju en himla tur att man hann med det där besöket igår då.. annars skulle man ju varit så där lagom sugen på att spänna fast sig i Katapulten och Fygande Mattan idag..

Nä.. nu har man åkt färdigt, för ett bra tag.. Puh! Börjar nog bli för gammal eller nåt.. tycker alla attraktionerna rycker och knycker och tvärbromsar hela tiden, så man får ont i nacken eller så klämmer man fläsket mot nån hård kant nånstans! ;) Ellen fick brännmärken på halsen av bältet på radiobilarna också.. Man kan ju undra varför man vill utsätta sig för något liknande egentligen??

Kalaset gick väl på närmre 2000 spänn också, med parkering, inträden, åkband, mat och glass och allt ni vet.

Sen ska vi inte glömma bort köerna! Vi kom ju tidigt, så det flöt på rätt bra i början.. men annars får man räkna bort några timmar av själva besöket på köande.

Ja jag är glad att vi har detta "avklarat" nu.. så slipper man dotterns tjat.. fram till nästa sommar.

Annars hade vi det rätt trevligt faktiskt! ;)

Så var det äntligen bokat och klart.. ja t.o.m betalt, så nu finns det ingen återvändo. :)

Känns så skönt att det är klart nu.. nu är det bara några månaders väntan och längtan kvar!

Jag är inte van med sån här framförhållning och långsiktig planering.. men det känns otroligt bra måste jag säga. Att veta exakt var jag ska bo i två veckor.. fr.o.m 19:e december till 2:a januari.. redan NU!

Jag som alltid åker sista-minuten med max två dagars varsel, i vanliga fall.. Nu känns det som jag redan påbörjat min resa.. och att längtan dit är halva nöjjet.

Känns som en "ones in a lifetime"-resa också.. hela familjen i två veckor i Thailand, i delux-rum på fint femstjärnigt hotell. Det är bara för bra för att vara sant!

Vi ska t.o.m ha sådana uppgraderade "delux"-platser på planet.. med extra benutrymme och fria drinkar.. man fick visst maten serverad på porslin och får en meny att välja mellan olika varmrätter. Nice!

Jag känner mig så priviligerad att jag skäms faktiskt.. men är ändå så lycklig.. och så oändligt tacksam!  

Ha ha ha ha ha.. åh vad jag är glad! :)

Jag vet att några av er är riktigt nyfikna vid det här laget.. men nu ska jag inte hålla er på halster längre.

Jag vann!!!.. den där tävlingen de ordnade för några veckor sedan här på Maria Nova.. (kolla veckobrev 21).. där man skulle svara på ett par enkla frågor.. och skicka in ett partytips :) .. och party-pingla som jag är.. så tänkte jag att jag ju måste skicka in ett litet bidrag..

Jag vet inte om ni minns tävlingen.. själv hade jag så gott som glömt bort den.. och blev därför väldigt glatt överraskad när de ringde från MariaNova i går.. och sa att jag hade vunnit tävlingen!! Tjoohoo!!

Jag får alltså hem en bartender.. som blandar drinkar i 3 timmar till mig och de jag nu bjuder in.. och priset är värt hela 5000 kronor.. det blir hyfsat många drinkar det! :)

Eller så fick jag välja att ta med några väninnor på en "drinkskola"/workshop.. där man får lära sig komponera lite drinkar och så.. men jag tror nog att jag föredrar alternativ numero 1, faktiskt.

Jag fick iallafall lite betänketid till nu på måndag, då vi ska vi prata vidare om var och när.. bartendern ska komma!

Mitt partytips håller jag på ett litet tag till.. det kanske MariaNova vill publicera själva? Jag vet inte riktigt hur det går till vid såna här tävlingar..? Hmm.. hoppas jag fick avslöja detta för MN!? :S *hon som ringde sa iallafall inget om att jag måste hålla det hemligt* så nu är det avslöjat!

Tjohoo! :)

I dag vid 10-tiden fick jag ett väldigt angenämt telefonsamtal! :)

En såkallad "pleasant surprise"... *ler mystiskt*

Jag kanske berättar mer sen.. men låter er (som bryr er) våndas.. ett tag till!

Jag kan iallafall avslöja att jag blev väldigt glad.. och att jag skrattade högt.. och länge.. för mig själv, efteråt!

Ett samtal väl värt att firas.. och det kommer jag att göra, for sure!

Nää nu ska jag göra lite nytta här också.. (vika tvätt eller nåt annat som måste göras).. suck!

*men med ett leende på läpparna* ;)

See you later aligator!

Jag vet inte om ni sett Miztiqs blogg från igår (15/6) där hon lägger upp några bilder på henne och mig?

Bilderna i Miztiqs blogg visar oss båda från i lördags kväll.. glatt poserande framför kameran..

och man skulle ju kunna få för sig att detta var en riktigt lyckad kväll.. eller hur?!

Men.. så här gick det till egentligen...

Bild 1, 2 och 3: Vi festar och har det skoj.. men lägg märke till att Miztiq börjar bli lite väl på lyset!

Bild 4 och 5: Min man kommer hem.. och han var t.o.m schnyggare än mig och Miztiq. Han är kramgo som vanligt. Än så länge är allt ok... men...

Bild 6: Miztiq får något konstigt i blicken... hon blir lite för glad att se min man..

Bild 7: De börjar dansa.. och jag vill också vara med.. men hon ba: "Han e med mig nu.. schtick!"

Bild 8: Jaa ba: "Men sluta nu.. det e inge roligt.. vi kan väl dansa alla tre?"

Bild 9: Miztiq lackar ur! Hon ba: "Fattaru trögt.. Schtiick sa jag!"

Bild 10: Jaa ba: "Men, men.. jag trodde vi var vänner?"

Bild 11: Min man ba: "Ääh lägg av nu.. vi danschade ju bara!"

Bild 12: Jaa ba: "Håll käften!.. jag drar nu!!"

Bild 13: Miztiq ba: "Nämen oj! Fårlåt Mallowsky.. jag vet inte vad som föll i mig??.. Förlååt! Gå inte!!"

Bild 14: Ja ba: ".. jag vet inte vad som föll i mig??.." *härmandes Miztiq*

Bild 15: Hon ba: "Alltså gud vad jag känner mig dum.. du måste förlåta mig.. jag är verkligen ledsen!"

Bild 16: Jaa ba: "Ok då.. Nu festar vi vidare!!"

Bild 17: Min man ba: "Är vi vänner nu igen?!?"

Bild 18, 19 och 20: Miztiq och jaa ba: "Jaa nu e vi vänner igen!!!"

                       -The End!-

Jag har med åren kommit på att jag är en ganska så utpräglad tävlingsmänniska.

Men det innebär inte att jag är speciellt sportig eller så.. det är nog bara så att jag gillar "segerns sötma" helt enkelt?!

Det är mer som en instinkt.. som kan göra mig mycket envis och målmedveten.. så det är oftast en väldigt positiv kraft, som för mig framåt. Jag kan tex springa mycket längre än vad jag egentligen vill eller orkar.. bara för att jag "vägrar" att förlora.

Ja ofta kan det ju vara ganska så ansträngande att få smaka på segerns sötma.. jag menar.. det kostar ju på.. och man får ju inte smaka utan förekommen vinst! Och om man ändå skulle få smaka (utan förekommen vinst).. så smakar den inte alls lika sött och gott.. nä.. då smakar den "fusk" eller "tycka-synd-om-medlidande".. och det kan man ju klara sig utan. ;)

Men det finns faktiskt ett sätt att få smaka på "segerns sötma" och det är såklart att inte delta alls.. utan helt enkelt ha turen att hålla på "det vinnande laget".. som igår.. när Ibrahimovic och Hansson bjöd på segerkaka.. den var god! Yummy!

Och har man tur så lyckas man "avla fram" duktiga barn.. som kan baka kaka. Den smakar precis som när man bakat den själv.. sweeeet!! Som när min lilla Ellen vann skolans årliga marathon-lopp och var först i mål av alla tjejerna i årskurs ett. Det var gott och sött.. i dubbel bemärkelse. ;) Bilden ovan är tagen precis vid målspurten.. Puh!.. ja jag kan erkänna att det kostade på liiite.. att få smaka på den där "sockerkakan".. för det är faktiskt påfrestande och ansträngande att vara åskådare också.. när man suktar efter segerns sötma. ;)

Men jag är inte alltid en dålig förlorare.. faktiskt!  Inte utåt iallafall. ;)

Det händer väl att man är lite ironisk imellanåt.. har jag hört.

Det är väl så där lite halvdrygt.. kanske..  

men med glimten i ögat så tycker jag nog ändå att det är rätt charmigt! ;)

Så vi har väl lite den jargongen här hemma ibland.. och förmodligen har jag själv vuxit upp med det?

Det finns många "förstå-sig-påare" som påstår att barn inte förstår ironi.. det kan nog stämma i vissa fall..

men det är i så fall en "defekt" som går att träna bort! Ni vet.. övning ger färdighet! ;)

Min dotter som bara är 7 år har då lärt sig den "ädla konsten" IRONI.. och här kommer en rolig liten berättelse som bevis på det:

Min dotter tränar ju bordtennis (som bekant för er som känner mig eller läst min blogg tidigare) och en dag när hon står i träningshallen och slår några bollar tillsammans med en klubb-kamrat.. så kommer pappan till denne fram till bordet och kommenterar: "Vad bra ni spelar"! Varpå min dotter, som väl inte riktigt höll med om att spelet var "på topp", svarar: "Du.. jag kan ironi!" (förmodligen ser hon sådär lite halvdryg ut?) Hahaha!

Vad som gör själva händelsen extra rolig.. är ju det faktum att pappan inte alls hade för avsikt att vara ironisk! Han blev lite paff.. nog överraskad över såväl ordvalet som min dotters tolkning av själva situationen.. och han var mycket road då han senare rapporterade händelsen till "de stolta föräldrarna".

Ja vad kan man säga?.. mer än "äpplet faller inte långt från trädet" eller kanske "sådan mor sådan dotter"! ;)

Idag var jag i Högdalen på "enhetsdag" med Kulturskolan och hade sådär lite lagom upphetsande arbetsuppgifter.. (som utvärdering av läsåret m.m). Jag kommer då plötsligt på att min käre vän Miztiq (som bor alldeles i närheten) har semester och förmodligen är hemma... och ja, mycket riktigt.. det var hon. :) och hon nappade dessutom genast på förslaget att komma till Högdalen och luncha lite med mig.. precis så som en äkta god vän gör! ;)

Vi sätter oss på en uteservering mitt i centrum och käkar en sallad och pratar massa strunt och har det som vanligt väldigt trevligt i varandras sällskap.. medans de små smörpaketen förvandlas till flytande margarin i den stekande solen. Tänka sig.. plötsligt har en "tråkdag" på jobbet fått mening!

Och nu över till själva dramatiken.. som jag utlovade i den inledande rubriken.

Där sitter vi som sagt och myser.. medan sallads-cafeét får allt fler gäster.. bland annat ett par tanter.. varav den ena pratade med en väldigt ansträngd och underhållande röst.. haha! (den rösten kan man plocka fram i någon kul dramaövning nån gång!) ;) .. och sen kommer det en yngre kvinna med en hund.. typ Flatcoated Retriver eller liknande, som hon binder fast vid en av trottoarpratarna (ni vet.. en sån där stor skylt på 4 ben med text åt två håll, med reklam för dagens lunch typ).. alldeles invid mig och Miztiq.. medans hon själv går in på caféet för att beställa.. och det är DÅ.. som plötsligt lugnet förbyts till PANIK och dramatik! ;)

Hunden som verkar väldigt glad och stissig.. (fick först lite förhållningsorder av sin matte innan hon lämnade den, i stil med "Stanna kvar, Ligg, Matte kommer snart".. eller nåt).. verkar inte ha tagit större notis om mattes förmaningar.. då den med ett jääkla buller och bång.. plötsligt galloperar iväg med den stora trottoarprataren efter sig!

Jag och Miztiq (och övriga cafégäster) håller på att sätta kaffet i halsen och ser förskräckta på när hunden drar iväg med skylten... och förmodligen är hunden minst lika förskräckt själv.. av det enorma skrapljudet den själv frambringar.. så den försöker troligtvis fly från oljudet.. som ju liksom följer efter hunden.. genom gågatan i centrumet.. runt ett hörn.. och skrik och uppståndelse hörs på vägen. Ojojoj!!!

Miztiq lyckas i detta kaos tänka en rationell tanke.. och springer genast in för att meddela hundens ägare.. som naturligtvis älgar efter hunden.. skrapljudet och skylten. 

Vi får av mötande "gång-trafikanter" lite senare veta att hunden lyckats fälla en kvinna och att den skrämt slag på ett barn.. men att det "annars gått bra" (?!). Vi rusar inte till undsättning, eftersom det verkar vara många som sett och uppmärksammat själva händelsen.. så vi dricker istället upp vårt kaffe medan vi konstaterar att vi har hjärtklappning.

Servitrisen på cafeét hämtar sedan upp den demolerade trottoarprataren.. som så att säga blivit lite "ur funktion".. och av någon underlig anledning så kommer den unga kvinnan (galna hundens matte) aldrig tillbaks till cafeét för att fika eller äta? Förmodligen ALDRIG mer! ;)

Ja.. och eftersom jag efter denna upplevelsen sa till Miztiq att "Nu har jag fått nåt att blogga om"! så var jag ju bara tvungen att leva upp till det också. ;)

Ps. Jag hoppas såklart att det gick bra med alla som drabbades.. som hunden, "fällda kvinnan" och det vettskrämda barnet!

Så fort jag vill klicka mig vidare.. om så för att skriva en kommentar eller gå in på min egen sida.. eller bara uppdatera.. så får jag upp en grå ruta med rött stoppmärke och någon varningstext med något "aborted"-meddelande??

Som tur är så sparas tydligen iallafall kommentaren man gjort.. annars hade jag varit riks-tokig just nu.. men det är nog så störande ändå!!

Någon mer som upplever samma fel här på MariaNova??

PLEASE!!! Åtgärda genast MariaNova!!

Låg nyss i soffan och kollade på "Most Haunted".. hemsökta hus ni vet.. och är väl så där lite lagom spänd.. som man lätt kan bli när alla skriker "Oh my god.. what was that!? Did you see it too"! på tv´n (inte allvarligt rädd.. bara lite spänd som sagt). Då plötsligt ringer telefonen! Jag hoppar till.. och inser att klockan är väldigt mycket.. grabbar snabbt tag i telefonen för att svara.. så att inte Mats ska behöva vakna (som ju ska upp tidigt och gå till jobbet). I farten tittar jag snabbt på displayen på telefonen, för att se vem som ringer. Där står det "Private"... vilket genast gör mig övertygad om att det är min son Emil som ringt mig (för det brukar stå så när han ringer). Han är för övrigt hemma i Sverige (sedan i går) och tänker sällan på vad klockan är, eftersom han oftast är uppe på natten och sover på dan... så jag utgår från att det är han, som antingen vunnit en stor pokerturnering.. eller är hungrig eller nåt.

För er som inte känner mig så väl, så kan jag tillägga att Emil (min äldste son) fyller 20 i höst och bor sedan i september i Alicante i Spanien (och är ofta på resande fot) och han försörjer sig sedan ett par år tillbaks som pokerproffs.

Men det var inte han!! *lol*

Så här gick själva samtalet: 

Jag svarar: Hallå!

Han säger: Är du vaken? (och låter exakt som min son på rösten.. så jag tror, utan tvekan, att det är han)

Jag svarar: Ja.. "jag" är vaken. (och menar då, att jag, men inte hans far är vaken.. om ni fattar)

Han säger: Vad gör du?

Jag svarar: Tittar på Most Haunted. (någon skriker vettskrämd på min tv, lite passande, så jag skrattar lite)

Han säger: Har du tid att prata lite? (eller möjligtvis: Kan du prata lite?.. minns inte exakt)

Jag tänker.. vad vill han nu? Har han vunnit mycket pengar eller!? Tycker han låter lite annorlunda.. men tror fortfarande att det är han. Rösten är slående lik!

Jag svarar: Jaa?

Han säger: Jag trodde du tänkte på mig? (Jag tänker så det knakar.. vad fan menar han.. varför skulle jag det?)

Jag säger: Va?? (eller möjligtvis Varför då?)

Han svarar: Ja, för jag tänkte på dig (jag fattar NOLL).. så då trodde jag att du tänkte på mig.

Rösten är såå lik min sons.. men själva "innehållet" i samtalet stämmer ju INTE!?.. så jag blir nu väldigt fundersam.. och känner mig samtidigt lite obehaglig till mods.. fortfarande lite påverkad av rysar-stämningen från tv´n. Jag tänker ..Vem fan är detta!? Om det inte är Emil.. vem fan är det då.. som tänker på mig mitt i natten!?

Jag svarar: Eh..? Vem är det jag pratar med??

Han säger: (efter kort tystnad) Jag kanske har ringt lite fel.. (och sen är han plötsligt borta)

Efteråt funderar jag över om det är en stackars romantiker, som tagit mod till sig och ringt upp flamman från i går kväll.. eller om det faktiskt var min son.. som ringde fel.. haha.. tänk er, ringer till en tjej.. slår fel nummer och inser plötsligt att han pratar med sin morsa! Haha.. FY.. vilket trauma!

Och jag som precis skulle gå och lägga mig... nä nu måste jag veta hur det ligger till med detta!

Jag går genast till datorn för att se efter om Emil är online på msn, vilket han är.. och frågar honom då om han ringt mig, vilket han försäkrar mig om att han inte har. Jag förklarar vad som hänt..och vi är båda mycket roade över situationen.

Alltså.. hahaha! Tänk vad dum han måste ha kännt sig... stackarn.. som ringde fel!

Nu ska jag försöka sova!

Nu ska jag göra mig en härlig skummande kaffe latte...

och sedan slå mig ner i en skön utemöbel (nivå-viloläge)..

på min solstekta altan och bara njuta och lyssna på fåglarnas kvitter.

för på helgerna är det ju i princip helt omöjligt att höra fåglarna kvittra..

för då är alla grannar lediga och då måste man fram med den stora motorgräsklipparen..

eller så ska häcken trimmas..

eller så ska det bankas med en hammare i väggen, på altanen brevid. ;)

Någon som känner igen sig?

Men NEEEJ.. vad är detta nu då.. det kommer plötsligt massa moln.. BORT med er!! Inte förstöra nu!

Ja.. jag erkänner väl då!

Jag tror jag är beroende av spelet Betapet.

Sorgligt men sant!

Beroende.. som vilken missbrukare som helst.. ja, likt en alkoholist ungefär... som tar sig ett järn för att komma ner i varv efter en stressig dag, eller för att skingra tankarna.. och/eller bara för att ha det lite trevligt.. men som tyvärr inte vet var gränsen går.. och när enough is enoughf!

Ja.. som en alkoholist helt enkelt! Eller ska vi kanske kalla det för Betapetist!

Jag inser självklart att alkoholism är en allvarlig sjukdom och inte något att skämta om.. och att alkohol är mycket värre och har en större negativ inverkan på hälso-tillståndet och de inre organen.. och ditt yttre också, för all del.

Men ändå.. har inte för avsikt att driva om alkoholism.. utan snarare att driva lite om min Betapetism.. som trots allt inte heller alltid är så bra för hälsan.. för som missbrukare är det ju alltid lättare att skämta om sitt missbruk.. än att ta det på allvar, som ni vet.

Nåväl.. Här följer ett litet urval av alla de biverkningar som man kan få till följd av ett Betapet-missbruk; nackspärr, musarm, rödsprängda ögon, sömnbrist ("jag måste bara vinna tillbaks alla rankingpoäng jag förlorat!"), Betapet-"nojja" (när du inte spelar, så kan du ändå inte låta bli att tänka på ord, bokstäver, ordbildning och olika kombinationer av bokstäver), tidsbrist ("vart tog tiden vägen?!"), uppgivenhet ("äh.. nu hinner jag ändå inte göra det jag skulle, så jag kan lika gärna ta en match till!", aggressionsutbrott (när ditt internet lägger ner precis när du är på väg att vinna fina rankingpoäng), förlorad verklighetsuppfattning ("ja, rankingpoäng på Betapet är ju viktiga!!")... för att bara nämna några bieffekter då.

Sen måste man naturligtvis ljuga lite också för sina nära och kära, för att skydda och dölja sitt missbruk ("vad jag gjort idag? eh.. jag har haft fullt upp.. med massa.. eh .. viktiga saker.. skrivit manus.. ringt kunder och så").

Som tur är jobbar jag iallafall väldigt hårt vissa dagar.. som idag, jag har varit på teatern i över tolv timmar.. kom nyss hem och är helt vimmelkantig.. så nu tänkte jag logga in på www.betapet.se och stressa ner lite efter en lång och hård arbetsdag.

Är det någon som vågar ta en match efter denna varningstext.. så finner ni mig där..

under namnet Mallowsky såklart! ;)

Solong friends!

Ni som läst min presentation eller i mina tidigare bloggar.. vet om att jag nu haft körkort i ett drygt år.

Jag har blivit väldigt lat, bekväm och bortskämd under detta året! ;)

Har inte åkt T-bana mer än några gånger sedan dess.. då jag verkligen inte haft något annat alternativ.

Som nu, när min lilla pärla (dvs min sons poker-bil) är inne på service.. och jag inte har något annat val.

Jag tycker synd om mig själv och att det är jobbigt att det tar så lång tid att ta sig dit man ska.. tex tog det mig en dryg timme idag att åka till jobbet, istället för en smidig kvart (max 20 min) som det hade tagit i vanliga fall. Det är ju lite irriterande.. och långtråkigt i sig.. men idag har jag faktiskt ändrat min åsikt angående långtråkigheten. Jag snarare ÖNSKAR att jag fick ha det långtråkigt.. för att åka t-bana är snarare mer "underhållande" än man någonsin kan önska sig! Det är en "show" från början till slut!

OBS! Jag sa aldrig att showen var bra!!!

Gapskrikande ungar, folk som stinker svett (och kiss), ungdomar som skränar och skrattar hysteriskt, o.s.v.. men nu kommer vi till det allra "värsta"..

"mobiltelefon-hysterin"!

Folk som står en halv meter bort i den trånga vagnen, pratar på högt och tydligt och länge..

och jag VILL INTE höra!!!

Ett kort utdrag från ett av alla egoistiska puckon (en mamma i 35-års åldern); "Hej pappa, det är jag. Du pappa, jag ville bara säga att det är jätte bra pappa att du kommer över idag och är barnvakt pappa, för jag kommer hämta Hampus idag pappa.. och då blir det jättebra pappa om du ändå tar hand om Daniel pappa.. för jag ska göra en annan sak med Hampus idag pappa.. så jag kommer hem efter det sen pappa.." osv osv.. samtalet tog väl ca 5 minuter (mellan Liljeholmen och Slussen).. och jag tror ta-mig-f-n hon sa ordet PAPPA över 75 ggr!!! I hög samtalston.. som om ALLA ville höra hennes irriterande pappa-samtal!!

En annan kvinna talade lika högt och intensivt och detalj-ingående i mobilen, med sin dotter och om vilka sängar hon och sambon kunde sova i när de skulle komma på besök till landstället till helgen...  och om 100 andra, minst lika ointressanta (för mig) bekymmer.. som de hann behandla under resan från Vårberg in till Liljeholmen.. när jag väl bytte T-bana i Slussen.. och bara ville vara ifred.. och kanske äntligen få lite lugn och ro.. och sllippa höra om andras bekymmer... då.. ja DÅ kommer det ultimata PSYK-testet! ;) 

En IDIOT (hade förmodligen precis skaffat sig en ny mobil.. och) passade på att TESTA alla sina ringsignaler.. en efter en, värre och värre melodier och riktigt j-la enerverande ljud.. jag trodde jag skulle få frispel!!! 

Jag kämpade med mig själv.. och fick tala lugnande till mig själv.. med min inre röst  "taaa det luuuugnt.. aandaas djuuupt.. du klarar detta.. det är ju bara "lite" irriterande ljud.. ingenting att flippa över..." osv..

Jag kände för att ilsket vråla ut: "-Nä nu får det väl för i helvete vara nog!!!".. men plötsligt märker jag att alla i min närhet.. utstrålar exakt detsamma som jag känner inombords.. och plötsligt blir jag istället väldigt road över situationen.. och utbrister då till "grannen" (mitt över gången.. som ser ut att brista vilken sekund som helst)  "-Snacka om Psyk-test.. det är bara för att se om vi ska flippa ur"! varpå hon och fyra-fem andra "grannar" börjar asgarva.. och tro det eller ej, faktiskt mobilen (någonstans snett bakom mig) äntligen blir tyst!! FRIIID!!!

Nä.. tacka vet jag att brassa på lite skön musik i bilen (som jag väljer själv).. och slippa såna här nervpåfrestande psyk-tester!!

Fast det är klart.. det ger mig ju en hel del sköna uppslag/ideér inför mina teaterlektioner och alla manus jag skriver åt mina teatergrupper. Tänk vad många härliga karaktärer jag funnit på just t-banan i mina dar.. som varit inspirationskällan till många roliga rollfigurer! :)

Om man nu ska se det från den ljusa sidan..

MEN jag har å andra sidan några på lager.. så jag ser fram emot att få hem "min" bil igen.

Hoppas det inte dröjer så länge!