Livet är fullt av överraskningar.

I alla fall mitt liv. Spännande, ibland ganska jobbigt. Väldigt, väldigt rörigt.

Nu har ännu en sån twist and turn hänt i mitt liv och jag är på ett helt annat spår än tidigare. Ganska läskigt, lika mindblowing som vanligt. Inte konstigt att jag drömmer många mörka mardrömmar för tillfället.

Men man lär sig. En stor portion ödmjukhet och ganska mycket hakuna matata. Det är bara att inse att det finns inte så mycket att sätta emot när livet har bestämt sig. Bäst att hålla sig på god kant. Vara snäll mot livet. Jobba på sin karma. Typ

Jag håller tummarna den här gången. Gillar spänningen men börjar längta efter rutinen. Men jag tror på mig och livet just nu. Tror han gillar mig. 

Har gett mig själv tysthetsmåste idag, för halsens skull. Och det mina vännr är inte lätt. Utan underdrift skulle man kunna säga att jag lever för att prata. Och nu, ensam och tystad i mitt lilla söderhål.

Tur att det finns böcker. Jag har hittat en ny rafflande serie. Nej, inte deckare, inte mitt gebit. Det här är något så mycket bättre...tadadadada...en VAMPYRSERIE. Minns ni Ann Rices En vampyrs bekännelse och de andra om Lestat och gänget (läs, Brad Pitt och Tom Cruise) Oh, de fångade ett litet tonårshjärta. Vampyrer är ju så romantiska och snygga (om man glömmer den lille detaljen att de säkert funderar på att suga ditt blid tills det enda som återstår är ett slakt lik ) De är de ultimate bad boys man vill omvända från sina blodsugardagar för att "bara älska mig". Många vampyrer har jag förälskat mig i genom åren och drömt om vår framtid (???) tillsammans. Till och med Dracula håller en plats i mitt hjärta. 

Och nu har förälskelsen slagit till igen. I Susanne Meyers böcker Twilight, New Moon och Eclipse får vi chans att kära ner oss i vampyren Edward, som gör allt för att inte suga blodet ur sin älskade Bella, fortfarande människa. Edward har en hel familj av söta, goda vampyrer omkring sig och allt är ganska långt ifrån Rice lite svartare syn på vampyrers inneboende godhet. Bellas högsta dröm är att få bli vampyr tillsammans med Edward men han är rädd för hennes själ. En tonårsromans i vampyrform. Mums.

Ok, inser nu att om jag inte varit feberdelirius kanske jag inte hade fascinerats så av de här böckerna men i min nuvarande sjukdom är det Edward och hans vampyrbrorsor som tar mig genom dagen.  

Måndag morgon (äh, eller snarare lunch) Inte nog med måndagsångesten, dessutom uppsvullen hals. Hela natten fylld av tortyrmardrömmar på temat halsen. Börjar misstänka för min mentala hälsa när en av drömmarna innehöll små aliens som byggde bo i min hals för att ta över världen... Min hals är utan tvekan startplats för jordens undergång.

Med den något apocalypktiska (??) starten på dagen som en stor varningslampa ekande i huvudet tror jag att det ska få bli en MYCKET lugn dag idag. Ska krypa tillbaka ned i sängen med min nya vampyrbok. Hoppas den är riktigt blodig och undergångsbetonad.

Vi har en ny hjälte i vårt gäng.

Lelle, modern klassiker, riktig vinnare, hjälte!!

På kräftskiva i helgen gjorde hjälten entre, typ 1.20 med ett vinnande leende satte han flickhjärtan i brand. Han pissade in sitt revir; ryggdunkades med grabbarna och bjöd flickorna på drinkar. Hjälten var mannen hela natten. Hjälten var kung. Hjälten rulade!

Flickorna aaahade och ooohad, tänk en sån man. Att få vara hans utvalda

Oh lycka. Hjälten hörde av sig...

...till två av flickorna, samtidigt, på FB. Hjälten bevisade vilken hjälte han verkligen var. Att dubbeldippa, bara en hjälte kan drömma om en sådan sak. Två bästa kompisar, vilken hjältebragd. 

Lelle, en riktigt hjälte.  

En av mina bästa tjejer försöker alltid lämna bort mig till diverser skäggiga slynglar på fyllan. Hon leder ett självpåtaget korståg för att hitta mig en skäggig, arty pöjk. Anledningen till denna osjälviskhet är min förkärlek för nämnda skäggiga slynglar och hennes för tvålfagra B-kändisar.

Men under alkoholen är inte alltid urskillningsförmågan den bästa och de senaste två gångerna har de slutat i något prekära situationer.

Mail från S:

"kompis, du måste lita på mitt omdömme på fyllan, iaf när det ggäller killar t dig.! Ola, Josef, nästa ggng kanske det är johnny depp, o då vill jag att du håller digg framme, ok? betänk även uppoffringen - jag ger dessa hunkar till dig, och spolar därmed chanserna för egen del!"

Som framgår av mailet: Ja, S har i champagnedimman försökt para ihop mig med både Ola Rapace och senast igår, Josef Fares. Hon försökte väcka mitt intesse genom att ljudligt teaterväsa "kolla, killen är lika skäggig och ser ut som ditt ex" sen till Josef "du ser ut om hennes ex, ni borde bli tillsammans"

Josef Fares stirrade på henne, vände på klacken och gick.

A dash of craziness a la Apocalypse now and a pinch of carizmatic John F Kennedy..

Voilá... you've got me! 

... där ser man.

Marlon Brando som galen vit man i djungeln. Har alltid känt ett visst släkstkap. Och tänka sig att jag ägnade någon månad åt att analysera Mörkrets hjärta på universitetet. En månad åt soulsearching med andra ord.

Vilken film är du? 

Har precis varit på en cool modevisning, 15 kinesiska designers.

Fullt hus på sostockholm i Kungsan. Först dim-sum (som jag missade för jag kom för sent), utställning och modevisning. Riktigt coola kläder. Mycket blått, rosa och vitt. Internationella. Kärade ner mig i en svepklänning i knallblått, tänk antik gudinna. Undrar vem man måste ligga med för att få tag på den

Som vanligt hamnade jag alldeles för långt bak med min digitalkamera när jag skulle fota. Får se om det blir några bilder till reportaget jag ska skriva. Annars får jag försöka sälja min själ till deras pressavdelning. De är ju så svåra att fånga på bild när de rör sig =) (ni hör hur fotovan jag är...) Bilder kommer inom kort.

På torsdag blir det ny modevisning. Ska försöka muta in en bättre fotoplats den här gången

Är det här något som ska locka till kulturfestivalen??

(Och vad är det för mystiska maskar??) 

Såg Dylanfilmen I'm not there igår. Efter att ha mjukstartat kvällen med Wedding Daze, för att vara helt ärlig en rätt värdelös film, blev det I'm not there.

Inte ett ord yttrades på de första 20 minutrarna. Det fanns inget att säga, det vara bara att luta sig tillbaka och uppleva. Ett filmspråk och skådespel som tog andan ur en. När man se mycket film är det svårt att bli överraskad till tystnad men här fanns inget att sätta emot.

De olika gestaltningarna av Dylan skapade så mycket rum för tolkning att huvudet började snurra. En vilja att förstå men samtidigt oförmågan att inte kapitulera inför insikten om att det inte finns någon förståelse, bara en subjektiv upplevelse av ett konstverk, gjorde filmtittandet till en utmaning.

Cate Blanchetts "Dylan" var ett mästerverk. Att bortse från manligt och kvinnligt och bara acceptera personen och tolkningen är Blanchetts gåva till åskådarna. Som skådespelare har en förmåga att fullkomligt äga det hon gestaltar och i den här filmen skapas något fantastiskt.

Regissören leker med bildspråket och man överrraskas ständigt. Dynamiken mellan skådespelare och bild blir här till något alldeles unikt.

Med I'm not there har det skapats något så ovanligt som en film som verkligen lyckas fånga själen hos en konstnär genom att inte gestalta konstnären utan människors uppfattning om denne och dess skapelser.

Var på Italiano igår. Ganska hungriga när vi kom dit och efter en dust, angående en hund a 20 minuter, hade vi satt i oss alla av de där meningslösa brödpinnarna man får på vissa italienska restauranger. (Ni vet, de där som mättar noll och man måste sitta med de skamliga bevisen av sitt frossande i form av tomma plastförpackningar.)

Förrätten kom in och efter att ha gluffsat som hungriga vargar i 5 min var alles slut. På allas flackande blick på den ensamma oliven kvar på tallriken stod det klart att magarna inte var i närheten av mättade. Lilla B tog saken i egna händer och frågade om vi kunde få några fler brödpinnar. 

Servitören tittade på oss med illa dolt förakt, suckade och proppade korgen FULL med pinnar. Skratta eller gråta? Med självinsikt nog att inse att vi var eminenta gäster vid den tidpunkten bjöd vi på ett "händerna för magen, gupp på stolen" asgarv.

Det var en mycket god middag. Så i slutändan fick vi både ett stand up performance a la restauranghumor och en riktigt god middag.

Vad det dricks vin under sommaren! Vin är aldrig fel. Vin efter jobbet, vin på picnicen, vin till lunchen eller varför inte ett glas vin för att somna.

Tur för oss att vi bara kan bete oss så här under tre högst fyra månader om året. Annars hade vi vinat ihjäl oss. För att vara ett lagomland är det en sak vi är genetiskt oförmögna att vara lagom i - alkohol. Så fort det kommer till alkohol blir vi som galna, finns ingen botten, inget slut. Men under nio ganska pissiga månader håller vi oss till att skjuta ut oss fullkomligt på helgerna och det oundvikliga och ack så älskade glöggracet i december.

Och sen kommer sommaren... och snacka om att ta igen för förlorad tid. "Men det är ju semester" ursäktar allt. Det vinas och ölas och drinkas av aldrig tidigare skådat mått. Ett land av kollektivt bag in boxande under tre månaders tid. Den svenska folkhemssjälen.

Med det här blogginlägget skjuter jag mig själv lite i foten då jag planerar alkoholkonsumtion för 5 av den här veckans dagar.  

Något jag stör mig alldels orimligt på är långsamma människor. Jag vet att jag överdriver när jag blir alldeles kall inombords när jag måste vänta på t.ex en kompis som måste gå på toan "bara en gång till" precis innan man ska gå.

Det finns knappt något annat som provocerar mig så otroligt mycket som att hamna bakom flanerande människor på stan, tvingas vänta på en försenad vän och bli stående i en kö som inte rör sig. Helt j**la galet provocerad blir jag, en hulken som spottar och fräser när jag tvingas vänta.

Men jag vet att jag överreagerar och när jag krympt tillbaka till mitt ickegröna jag lyckas jag oftas be om ursäkt. Kanske, ibland...

Jag har insett att jag har ungefär 5h mer än alla andra på mitt dygn. Jag vet inte vad alla gör under den där tiden när jag bara är rastlös och uttråkad. Gör jag något gör jag det snabbt och sen finns det bara massa tid. En massa, dödstrist, låååång tid. Då älskar jag ändå att både läsa och titta på TV. Men likt förbannat finns där massa tid.

Finns det någon som ha ett tips, lite hjälp. Vad gör man med den här rastlösheten? Några bra övningar i självbehärskning och tristesshantering?

HAHAHAHA! 

Har hittat en underbar blogg: Stuff white people like.

Jag vet att jag är oförskämt sen med att hitta den men om ni är lika sega som jag, läs den och skratta!! Även om den handlar om vita medelklassamerikaner så är det på pricken i ganska många fall! Ibland är det underbart att få sig ett gott skratt på sin egen bekostnad.

What's up med det här stormandet?  Det regnar inte på hela sommaren och sen är det som att gudarna har blivit tokiga och förklarar vattenkrig mot jorden. Och här sitter vi små jordlingar och kan inte annat än acceptera vattenmassorna som strömmar över våra huvuden.

Men en liten del av mig önskar lite drama. Något att prata om ni vet. Kanske bara så mycket vatten att man kan åka gummiflotte till jobbet. Det vore något att snacka om vid kaffeautomaten.

"Jorå så att, jag tog båten till jobbet idag, förankrade den här ute vid cykelstället"

Minns en gång när jag var liten och himlen öppnade sig. Hela stranvägen låg under vatten och jag och min lillebror gjorde just det. Tog en liten gummijolle och paddlade ner längs med strandvägen. Ett riktigt roligt barndomsminne! jag tror att livet skulle vara en liten aning roligare om man fick fylla vardagen med sådana små händelser. Som när strömmen går på landet och man får sitta uppe med tända ljus och spela patiens.

Men inte så mycket att någon tar skada, inga hus som förstörs eller människor som omkommer. Bara tillräckligt för att ta gummijollen till jobbet 

Tillbaka på jobbet efter en veckas semester som kändes som två allra minst!

Jag har en liten, inte så hemlig men ack så vacker, crush på Cannes och min semester. Den var alldeles, alldeles underbar! En vecka i ett hus i bergen ovanför Cannes med långa kvällar på terassen med utsikt över hela staden och ett glas vin i näven. Men även poolparty med Bloody Mary och svettig partykväll på Baoli avslutat med ett svenskt och ett norskt sällskap battlande till  "duh duh duh" i "Seven nation Army".

Varför var det tvunget att ta slut, det vackra vi hade? Varfär måste alltid kärleken försvinna? Men du finns kvar hos mig och kanske, kanske kan vi mötas igen.

Min lilla familj på resan, min roomie, min lilla, vackra B och guldgossarna Claes och Klasse, var körsbären på toppen av den smaskiga bananaspliten. Vad är det som gör att alla blir så härliga på semestern? Så många spontana kramar och komplimanger har jag inte fått sen steget in i singelskapet. Men bara för vänskaps skull.

Jag önskar att man kunde samla alla semesterkramar och skratt och lägga i en liten burk för att strö ut över året som följer. Tänk vad mycket lättare vintern hade varit att stå ut med om man kunde plocka fram en sådan där liten kram, svepa den omkring sig och bara låta sig värmas av vänskapen den skänker. 

Men jag ska låta mina foton och mina minnen får värma mig när höstkylan kryper in i märg och ben.  

Äntligen är det dags för semester! Så jag har väntat, längtat och trängtat efter den här dagen.

Imorgon går tåget till Nyköping och mitt landställe för lite kvalitetstid med familjen. Mammas goda mat, långa nattsamtal med lillebrorsan, leka med småkussarna och lapa sol vid poolen. Visst är det underbart att komma hem till familjens trygga famn. (Så där på en tvådagars visit hinner man inte störa sig på de älskade små felen hos varandra heller)

Och på måndag bär det av till franska rivieran, närmare bestämt Cannes. Första gången, höga förväntningar! Men jag kom av mig en aning när jag i Båstad insåg att jag inte är ensam att åka dit. Men för att undvika my fellow stureplanare en aning ska vi bo uppe i bergen. Planen är låååånga middagar med vin, bila runt på landsbygden och bättra på kontorsbrännan.

Någon kväll i Cannes kanske jag vågar mig på om jag orkar röra mig pga av all ost som planeras att konsumeras. En liten rull, rull, rull, duns in på nattklubben kan bli veckans höjdpunkt för de flashiga riviera jetsetarna. Men jag reser på mig, borstar dammet från byxan och bugar. 

Så hej då allesammans, hoppas ni får en lika fantastisk vecka som jag planerar att få! 

Lite trött i ögat idag. Soldansen betalade sig och det var strålande väder när det blev dags för picnic. Mat och rose i humlan, en riktig sommarkväll.

Vi var tyvärr inte de enda som var där. Gänget som kamperade på filten brevid tog sveptävling, kissa i det fria till allmän beskådan och slagsmål med flaska till helt nya höjder. Och som pricken över i:et hade vi en liten (läs stoooor) råtta som flanerade fram och tillbaka mellan filtarna.

Tillslut var vi tvugna att ge oss, bortschasade av fylla, råttor och kylan. Tanken var en sväng förbi Humlan men vakterna ville inte släppa in en kompis pga flipflops. Stor dispyt med föräldrar und alles.

Vakt: Chefen säger att fliflops är förbjudna

B: men jag ska bara in till mina föräldrar som är där inne, ska köra hem dem.

Vakt: Det är farligt med fliflops, du kan skada fötterna

B: men du släpper in folk med sandaler så länge det inte är flipflops, hur kan det vara mindre farligt?

Vakt: Öh, det bara är det.

B: men jag ska bara in och sitta på en stol och vänta tills vi ska åka

Vakt: Chefen säger att du inte får.

Skönt att höra att han verkade ha lärt sig att tänka själv. Snopna fortsatte vi till Ute. Det var kul. Blev väckt av min roomie 5 imorse, dreglandes på soffan, TVn på högsta och med en tom pastatallrik brevid.

Jag har dansat till vädergudarna hela morgonen, tagit av mig naken, slängt med mitt hår, stampat med fötterna, utstött obegripliga ljud, hittat min inre primitiva kvinna.

Jag VILL picnica ikväll! Efter förra gångens misslyckade picnicförsök har jag studerat alla vädersajter för att försäkra mig om att jag inte blir snuvad på konfekten.

Det ser ljust ut...fan, peppar, peppar, nu har jag jinxat det... och planen är att rose och kykling. (varför ge upp ett lyckat koncept) Har lyckats samla ihop ett bättre gäng kvarlämnade vänner för en tripp till Fredsgatan. Sommaren har inte innehållit i närheten så mycket mitt-i-veckan-utekvällar som jag drömmer om. 

Men ikväll ska det dansas, drickas vin och vandras hem barfota mitt i natten.  

Hur kommer det att sluta? Det här med barn. Lyssnar runt bland mina jämnåriga tjejkompisar. Ett sånt barnhat. Ingen vill ha barn, de vill alla ha hund eller katt men inte barn. Man kan hör paniken i rösten när de pratar om bebisar. 

En typisk diskussion.

Vän: Kolla på den där lilla snorungen.

Jag: Gud så söt.

Vän: Usch, hur kan du tycka det. En bajsmaskin. De bara skriker.

Jag: Åh, jag kan inte vänta.

Vän: Du är ju helt sjuk i huvudet. Tur att det är många år kvar.  

Det är som att se får på väg till slakt. Resignerat inför insikten att det måste ske men paniken i deras ögon när de närmar sig bödeln. Det passar inte in i deras välordnade liv med kids men att vara utan passar inte heller in.

Och när barnen väl kommer they will fall in love. Och vad jag ska skratta åt alla dessa barnhatande karriärskvinnor som förvandlas till lattemammor som matchar ungen med outfiten och skryter om egna barnets prestationer.

Moahahahaha 

Kan hon kan jag... 

kom alla korta killar!! 

Pratade med min pappa igår:

Jag: Jag var sjuk i förra veckan.

Pappa: Jag vet, läste det på bloggen. Haha "hemma hos oss får man inte vara sjuk"

Tur att jag har startar den här bloggen så mina föräldrar vet vad som händer deras dotter Hej mamma och pappa.

Idag berättade en kompis att hon följer min "karriär" här och läser snackisarna. Är det inte underbart att man kan ha sitt sociala liv här på Maria Nova. Och jag är inte den enda. Det mest fantasiska med den här sajten är att alla verkligen engagerar sig. Jag börjar sakta men säkert lära känna er. Ni är så underbara allesammans. Inte ett ont ord har jag hört sen jag började här för någon månad sen. Det är ganska unikt. Tittar man runt bland andra bloggar är det arga kommentarer och ilska. Men inte här, här stöttar vi varandra.

Mitt hjärta till er alla här på Maria Nova. Man kan inte tänka sig en bättre arbetsplats eller bättre blivande vänner.

Saknar min lilla roomie som är i Spanien.

När man bor ihop med någon blir det så tomt när de är borta. Och min lilla roomie är världens sötaste. Men imorn kommer hon hem igen och tro mig, då ska det snassas. Oj, oj, oj av det lilla jag lyckats snappa upp har de roat sig kungligt, hon och mina andra flickor.

Samtal med henne igår:

M: Sötaste, vi har träffat killar.

Jag: Berätta!

M: Jättesöta spanjorer, jag o S hittade varsinn

Jag: Hur gick det för B?

M: Hon hade en men tappade bort honom.

Jag: HAHAHAHA!!

M: Och nu ska vi till Madrid och träffa killen jag träffade när jag var sist, tror inte att han har flickvän

Jag: Herregud 

När fyra av ens bästa vänner är ute och gör vida världen är det bästa när de kommer hem och berättar ALLT. Några glas vin, sjunka ner i soffan och bara prata. Något svältfödd själv efter ett tomt semstersthlm. Så imorgon blir det min tur att leva lite genom dem. Jag förväntar mig pojkar, glamour, drinkar och snygga kläder, min alldeles egna SATC

Och om en vecka går resan till Cannes, nästan samma laguppställning. Då kanske jag har något kul att berätta istället. 

Har precis spenderat en underbar helg i skärgården. Har inte lyft ett finger på hela helgen.

Gick upp, frukost, sen ner till bryggan, solstol, bok, lunch, bok, ett glas vin, middag, kortspel. Precis så man ska spendera en "vila upp sig" helg.

Helgens stora projekt var att ta båten ut till Högmarsö på lördagskvällen. Ett riktigt lite guldställe. En restaurang i en gammal båt precis brevid varvet. Underbart att sitta i en gammal skinnsoffa i skenet från en fotogenlampa. Ibland glömmer man hur härligt det kan vara att bara njuta av somarnatten. På vägen hem var det fullmåne och kav lugnt på havet.

Nu är jag fylld av energi för att kasta mig in i veckan.