Var och vägde mig på VV idag och hade bara gått ner 0,3 kg. Hade mina föraningar när jag ställde mig på vågen hemma i morse, men hoppades att vågen hos VV inte skulle vara lika oregerlig. Nåja, lite kanske jag har fuskat ändå under helgen, även om jag tycker att jag varit rätt duktig. Dessutom blev det inte så mycket motion som jag hade tänkt eftersom kommunen varit så dåliga på att snöröja cykelbanorna. Jag plumsade mig fram i snö 2 x 30 minuter i alla fall, men sedan gav jag upp. Ja, innebandy i går kväll blev det också förstås...

Nu gäller det att slå sig ner med almanackan och receptböcker och göra ordning en matsedel för veckan. Ska åka och handla i kväll så jag är rustad och inte faller för onödiga frestelser.

Det är väl bara att inse att ibland går det lite tyngre trots att man tycker att man sköter sig. Jag har ändå gått ner 10 % nu på VV och siktar på nästa 10 % och ska verkligen inte ge upp denna gång. Vägen kanske inte alltid är så rak som man tycker att den borde vara... och man är ju ändå bara människa. Jag vet ju att det inte är någon långsiktig lösning om jag späker mig och försöker gå ner så fort som möjligt... men ibland vill man liksom inte inse det.

Ordet motivation är rätt spännande ändå. Det krävs ett visst mått av motivation när man försöker göra en livsstilsförändring för att t ex gå ner i vikt och få bättre hälsa. Ja, gå ner i vikt kan man ju göra om man är sjuk eller så också, men om man bortser från det. Man talar om motivation som om man har den eller inte har den... men jag tror nog att motivationen alltid finns där men att den påverkas positivt eller negativt av olika omkringliggande faktorer. Själva ordet betyder "grunden för en handling" och visst är det nu ändå så att för att man ska göra en större förändring så måste man känna ett visst mått av motivation. Det måste finnas någon vinst, något syfte med att göra förändringen. Sedan får man ställa det i relation till vilken uppoffring som krävs för att göra förändringen.

Jag och min arbetskamrat har tränat bodypump och spinning varje vecka nu i ca en månad. Min motivation till att köra igång med det var i början främst att det skulle vara ett sätt för mig att gå ner i vikt, få bättre kondition, bli starkare och piggare. Såhär efter en månad känner jag att jag faktiskt har blivit starkare och fått bättre kondition och ändå har min motivation börjat svikta. Jag tänker tankar som "egentligen är det ju inte så kul att träna", "jag har nog inte tid att träna" o s v. Det är lite intressant eftersom min arbetskamrat också börjar brottas med liknande tankar trots att även hon känner att hon fått resultat av träningen. Kanske är det så att efter ca 1 månad så börjar den initiala motivationen att tryta?

Brist på motivation är i högsta grad ett av mina hinder på vägen till målet och vad gör jag för att känna fortsatt motivation och komma förbi hindret? Tja, att träna tillsammans med någon är ju rätt effektivt, jag vill inte ge upp innan min träningskamrat ger upp och har därför bokat in två pass till nästa vecka också. Kan jag sätta upp delmål efter vägen som gör min träning mer intressant? Jag ska fundera på det och kanske finns det någon som har några bra tips att dela med sig av?

Nu har jag och min arbetskamrat tränat bodypump i en månad och börjar känna att det ger resultat. Jag vågar lägga på mera vikter på stången och har bättre kontroll över kropp och stång. Vi körde ett pass i dag i samband med lunchen och för första gången kände vi båda att vi gjort framsteg. Min kropp kändes varm med pigg inte så darrig som den var i början. Nu börjar jag också få kläm på vilka vikter som ska på var i programmet och har ett helt annat flyt än tidigare. För första gången känner jag att det är KUL att köra bodypump!

I kväll blir det en god laxrätt till middag och jag känner mig faktiskt inte sötsugen alls. Jag älskar visserligen godis, men eftersom man får äta så mycket gott när man käkar GI-mat så saknar jag faktiskt inte godiset. Det är helt fantastiskt att kunna äta omelett med bacon, avokado med Skagenröra, gott kött med god sås, ost, skinka, ja det mesta som jag tycker är gott. Jag kör på med rivstartsveckor ett tag till tror jag.

Det gick förstås hur bra som helst att ta 30 minuters promenad i kylan... inga problem.

På kvällen spelade jag som vanligt innebandy och det var extra roligt igår eftersom jag hade sådan bra ork. Annars är min specialitet att göra mål, men igår sprang jag mycket, jagade boll och stressade motståndarna som jag inte gjort på mycket länge. Kanske har jag ändå fått lite bättre kondition?

För närvarande kör jag Bodypump på tisdagar, Spinning på torsdagar och innebandy på söndagar. Om jag har tid och möjlighet försöker jag hinna spela innebandy även på onsdagar. Förutom dessa "bokade" aktiviteter blir det förstås promenader med hunden av varierande längd.

Det märks att motionen gör att vikten hålls i schack... även i perioder när jag slarvar med maten och faller i onyttighetsdiket kan jag undvika att gå upp i vikt om jag motionerar som vanligt. Dessutom blir det ju roligare och roligare ju mer man håller på...

Vägde mig på Viktväktarna idag och hade gått ner 1,3 kg! Jättekul! Nu har jag gått ner 9 kilo sedan jag började om på Viktväktarna.... Nu ligger jag bara 3 hg ifrån mitt första delmål, d v s 10 %. Nästa mål blir ytterligare 10 %, d v s 9 kilo till och förhoppningsvis har jag nått det målet i mitten av maj. Så ser i allafall min plan ut och det känns faktiskt bra att sätta upp en plan för att verkligen jobba sig mot målet.

Steg upp tidigt i morse för att som vanligt ta en lång morgonpromenad med hunden. På helgen brukar det  bli ca 45 minuter innan övriga familjen vaknat. På många sätt är det den allra bästa stunden på dagen, först en lång promenad med hund och ljudbok och sedan duka fram en rejäl frukost och väcka de övriga.

I morse var det 13 minusgrader och helt plötsligt var lusten att ta en promenad som bortblåst. Satte mig istället här vid datorn och insåg att ett av mina hinder är dåligt väder. Det är verkligen inte trevligt med promenader i sträng kyla eller spöregn. Men hur kan jag då ta mig förbi detta hinder? Jag har ju faktsikt lyckats hitta mig ett par snygga täckbyxor i min storlek och jackan är både varm och go. Med mössa, halsduk och vantar borde jag väl klara 30 minuter i allafall? Så varför sitter jag här och knappar? Nej, nu tar jag mig en sväng istället....

Jag har nästan alltid varit överviktig och under åren provat den ena metoden efter den andra för att gå ner i vikt. I tonåren var målet med mina bantningar att bli smal och snygg. Att mötas av beundran av andra eller åtminstone bara att passa in. Numera tänker jag mera på viktminskningen som ett sätt att må bättre och nå bättre hälsa.

För nästan två år sedan bestämde jag mig för att när jag fyller 40 år ska jag vara i mitt livs form. Jag skrev in mig på Viktväktarna och tappade otroliga 10 kg på ca en månad. Så otroligt taggad och motiverad jag var. Men sedan stod jag stilla... det spelade ingen roll vad jag gjorde så stod vågen stilla. Motivationen tröt och jag föll in i gamla vanor igen. Det är så lätt att gå tillbaka till det gamla, invanda istället för att jobba vidare med de nya, goda vanorna. Kilona började sakta smyga sig på mig och ibland gjorde jag tillfälliga ryck för att gå ner igen. Provade Cambridgekuren, men tröttnade trots att det var otroligt effektivt, men ack så kortsiktigt.

Men så, för några månader sedan började jag på Viktväktarna igen tillsammans med en kompis. Motivationen var i början inte så stark och viktminskningen mycket måttlig, ca 6 kilo på 2-3 månader. Men i takt med viktminskningen ökade motivationen och efter jul har jag tagit nya krafttag. Jag och min kompis går fortfarande på Viktväktarna, men jag äter snarare enligt GI-metoden än räknar points. Men vågen på VV och möjligheten att träffa andra i samma situation är en hjälp på vägen.

Idag är det ganska exakt 8 månader tills jag fyller 40 år och min målsättning är att gå ner ca 20 kilo tills dess. Den här bloggen är tänkt som ett sätt för mig att tydliggöra vilka mål jag har, vilka hinder som finns på vägen och mina strategier för att ta mig förbi hindren och nå målen. Bloggen kommer att fungera som en dagbok där jag kan skriva av mig och förhoppningsvis byta erfarenheter med andra i samma situation.