Min dag igår... fy fan... Sån där otursdag....
Avslutades med att jag skrev jätte långt blogg som hakade upp sej och försvann när jag skulle spara. aaghh
Hann inte sova nått efter Uppsala resan, hemkörningen av soffan ringde och var på väg vid tio.
Eftersom jag tog hemkörning så trodde jag att soffan skulle vara ihop skruvad, men det var den inte.
7 delar.
Lägger in allt i vardagsrummet tar bort all plast och kartong o skräp på dom. Rummet ser ut som ett slag fält, soffbitar som inte sa mej nånting, en liten lapp som var ritad om hur man skruvar ihop. Det såg inte ens ut som samma soffa. och ett foto på hur soffan ser ut när den är klar.
På bilden var det en svart skinnsoffa, tvåsittsig.
Min soffa är beige i mocka och tresittsig med schäslong. :S Hur skulle jag kunna göra min soffa till svart. I skinn. Jag tittar på kaoset och ger upp.
Får samtal så jag drar mej ner mot stan...
Jag var bränd av solningen, men kom jag ihåg det fast det var rött, kliade, brände och sved? Nej, det gjorde jag inte så gårdagen började med att jag pressade lite till och brände mej mkt mer. Så jag kände mej febrig hela dagen.
C ska med mej hem o hjälpa till med soffan.
Det jag får till svar när vi kommer hem är bara ett * 
ööö, det här går nog inte tror jag.... har du hittat skruvarna?"
Nej det hade jag inte.
Vi bestämmer oss för att åka o dumpa allt skräp i en conteiner, så vi ringer en kompis och ska låna bil. (inte kompis, exkompis. verkligen någon jag inte inte tycker om.
Så vi går o hämtar bilen och packar den och åker ut.
Då får jag ett samtal av bilägaren "du måste tanka bilen" Med den vanliga iriterande bitch attityden. Vi åkte max en kilometer. Så snål. Bara jag som tankar den där skrothögen. Så jag min bästa vän Den-Korta-Stubinen dyker upp och jag smäller igen bildörren.
Tror nått gick sönder för det lät konstigt. Men tänker inte mer på det.
Går in i en affär för o kolla om det fanns galgar. Piper i dörren ut när jag o en kille ska gå ut. Han springer iväg, jag får kroppsvisitering och bryter klacken. Tack och hej, det var killen som spang iväg, daaaaaah
Om jag ser han igen ska han få betala omklacklingen.
Vi kommer tillbaka till hans parkering, klara på tio min med allt. Då får jag ett sms av den otroligt trevliga bilägaren (lägg märke till ironin i rösten) "Glöm inte att tanka måste ta mej till jobbet imorgon, och kan du köpa ett paket cigg för att du fick låna bilen. Gröna corner"
HELL NAAAW
han har gått alldeles för långt för länge sen.
Min stubin!
Jag går ur bilen och smäller igen förardörren ÄNNU hårdare. Vad hände? Dörrjävlen ramlade av!
Hahahaha, kan inte sluta skratta. C får panik och springer runt bilen några varv, jag bli orolig och står halvvikt och skrattar.
Hon vet att han verkligen förtjänade det oxå.
Han är sån som försöker sänka alla männsikor, trycker ner på allas självförtoende, utnyttjar folk och har en allmänt äcklig attityd och överdrivna sexskämt.
Jag tar upp dörren och hakar fast den och låser fort som fan. Den satt kvar, men den kommer bara trilla ner på hans fötter när han öppnar bilen nästa gång. hahahhaa
Jag är pissrädd!
Men kan inte sluta skratta....
Jag känner mej ond, men det var inte bara mitt fel. Haha, han är den enda som har en attityd jag verkligen inte klarar av längre.
Vi går ner till stan och lämnar nykeln till honom. C går o ser orolig ut. Vi går hem till mej.
Han ska ha bilen nu ikväll. Då trillar dörren.
Vi kommer hem till mej o börjar skruva soffan (hittade skruvarna i ryggstödet på soffan, eller om det var armstödet....
)
Vi börjar vid halv åtta, två timmar senare måste C hem så jag blir kvar själv. Två skruvar av 756 är klara.
Camade med Sara på msn samtidigt, tyckte så synd om mej själv, många gånger ville jag gråta.
Hade hon inte suttit och sagt att jag såg söt ut hela tiden, hade jag aldrig fixat det.
Klockan 23h30 var jag klar!
En viktig skruv var dock borta. Haha så sitt försiktigt i min soffa.
Sen sätter jag mej i min nya soffa och skriver LÅNGT blogg, som försvinner. POUF BORTA!
Jag går in på youtube, datorn hänger sej.
Sätter på Shaggys låt "Theres allways someone who got it worse then you"
Känns därefter bättre. Dagen är snart slut, inte mycket mer kan hända.
TB kommer förbi, vi tar en öl och jag somnar snabbt.
Vaknar dock klockan halv tio av att telefonen inte slutar ringa, Så jag svarar. Kuratorn från Hudiksjukhus. Hon med den pipiga klena rösten som man tror ska gå av. Och hon låter verkligen so men psykolog.
"Sarah, vi måste boka in en tid för dej du behöver någon att prata med. det låter inte som att du mår bra nu heller..."
Jag: "Nee du ringer ju och väcker mej, men jag mår bra, behöver inte prata. Finns inget att prata om. Får du provision för besöken?"
Hon: "Nej, du förtränger. Det är JÄTTE farligt. Nee, varför frågar du om provision?"
Jag: "Men varför måste jag då komma"
Hon: "För att du behöver prata, nu har det gått två veckor. jag vet att du förtränger allt, förr eller senare kommer det fram, och du mår dåligt undermedvetet hela tiden, jag märkte det när du var här förra gången. Jag bokar in dej på måndag klockan elva."
Jag: "Mmm Hejdå."
Och jag som trodde jag var lycklig lixom.
Men orka käfta med en klen kurator som tror hon vet allt.
Så somnade jag om. En timme senare plingar dörren helt galet. Jag öppnar dörren, tänkte inte på att jag var halvnaken helller, C kommer in och vill ta en latte på stan.
Så vi går ner o äter frukost på subway.
Sitter vid ån och bränner mej lite till.
Sen ville jag hem o kolla på mitt konstverk. Soffan =)
Och imorgonbitti bär det av till rullsand, och efter Uppsala.
Ingen mer otur nu tack!
Hahahhaha Shheeet bildörren....
Ha det underbart! *leeeeer och känner mej lite ond.... hahahahhahahahahha*