Jaha, nu har det gått några dar med skenan jag fick för min arm i torsdags. Och jag vet då inte om det blivit bättre....... Armen har svullnat upp igen över underarmen, och handen är som en mindre boll. Det blev ju lite så efter att jag fick gipset också, och nu har det kommit på en ny grej som klämmer åt armen så jag väntar någon dag till; blir det inte bättre då får jag väl ringa ortopeden o kolla. I o med att armen svullnat så har jag lite mer ont igen, men inte värre än att Citodonen hjälper, även om jag inte gillar att ta dem!

Sen får jag väl säga att jag har en helt fantastisk man! På nåt sätt har han under de här dagarna verkligen visat sig vara min verkliga livskamrat. Han fixar mat, städar o tvättar (på eget initiativ, ska jag väl också säga...) utan att säga ett ord samtidigt som han piggar upp mig med sitt goda humör. Han hjälper mig också och tar på mig kläder som jag ibland inte fixar och i fredags hjälpte han mig så jag fick duschat av hela mig. Han tog av mig skenan och stödstrumpan, hjälpte mig ner i badkaret (orkar inte stå upp o duscha när armen är "lös") och tvålade in mig där jag inte kom åt. Hjälpte mig sen att torka mig, ta på skenan och LYFTE MIG UR BADKARET!

Jag har älskat min man sen vi först träffades, men detta gör att min kärlek till honom spränger alla gränser......... Dessutom har han hela tiden varit min absolut bästa vän, vi umgås verkligen med varandra o trivs i varandras sällskap, gråter, älskar o framför allt skrattar. Jag delar en del av hans intressen och han delar en del av mina. Vi har också gått igenom några tuffa saker tillsammans vilket gjort att vi växt samman och jag kan inte tänka mig ett liv där inte han finns med! Han är enderbar man, älskade, pappa och framför allt vän................