Tror inte många skulle säga emot om jag sa att jag alltid haft ganska mycket skinn på stora näsan, att jag inte har backat utan istället stått för mina åsikter, vad det än gällt, och vem det än har varit jag hamnat i blåsväder med. Men någonting har hänt på senare tid. Det är inte så att jag inte står för vad jag säger, men jag har av någon oförklarbar anledning börjat bry mig om vem jag säger vad till. Och det retar mig. Jag vill inte vara sån. Kan det ha att göra med att jag börjar bli gammal? (jag som sa att jag aldrig kommer lida av åldersnojja, well, den smyger sig på, sakta men säkert) Det klingar kanske fint att man vill vara folk till lags, men herregud, snacka om att det tar bort glöd frår det där jag kallar livet. Man kan inte mesa och svansa runt andra hela tiden.

Nu handlar det inte bara om personer som ständigt rör sig i min livsbubbla, utan även kontakter över internet, där jag ofta kommenterar folks bloggar, folk jag aldrig har och aldrig kommer att träffa. Varför envisas jag med att formulera mig för att inte trampa på några tår, när det gäller starka åsiktsskillnader? Alla kan ju inte tycka likadant. Och alla behöver förihelvete inte älska just mig. Varför bryr jag mig? Jag blir så frustrerad.

Och om vi ska ta ett riktigt löjligt exempel så kan vi snacka kläder. Jag vann ju ett gäng tusen att shoppa för på La Redoute för ett tag sen, och när jag har suttit och fyllt i min beställningsorder så har jag samtidigt pejlat med mina pinglor för att fråga vad de tycker. Och nä, de har ju inte gillat alla kläder jag har valt, så jag har tagit bort dem, fast att jag tyckt att de var jättefina. Vad fan gör jag så för? Nu har jag inte vråldumpat alla kläderna, en del blev beställda, men jag har helt klart sugit i mig deras åsikter, och det retar verkligen ihjäl mig. Jag som aldrig har brytt mig om vad andra tycker om hur jag ser ut. Ja de grejer jag kan ändra på själv då alltså, kläder, hår och smink. Det är väl skit samma om omgivningen inte gillar vad jag ska ha på mig? Det är ju inte som att jag ska släta av dem och behöver kåta upp dem med allt som är jag. Jag har ju redan mitt på det torra. Ja eller det kan man väl aldrig vara säker på, men jag vet i alla fall att jag inte är ute efter någon annan.

VAD FAN HÄNDER MED MIG? Gudjävel, är det du som lallar däruppe? Ge tillbaka mitt självförtroende igen då! Så här orkar jag förihelvete inte gå igenom livet. Och när du ändå är igång, kan du ge mig lite slät hy då också? Lite cash? Och en rosa självparkerande bil?