Det här blev nog min dyraste karaokekväll nånsin tror jag. Jag tar en, kanske två drinkar på sin höjd i vanliga fall, även om jag sällan dricker alls när jag väl kommit ut, ja om ingen bjuder alltså. Nu tappade jag räkningen på alla mina glas. Men gott var det ;-)
Det tog ett tag innan alla var samlade men till slut fick vi ihop ett gäng fina flickor. Fulla flickor..
Vi hade supertrevligt i Marias trädgård, även om jag nästan vill skära ut ögonen på mig själv efter att ha sett otäcka saker där under kvällen, haha. Sen delade vi på oss, några åkte taxi och några cyklade. Och vi blev körda av världens roligaste snubbe. Störtskön.
Väl på Brygget visade det sig att det var pisslite folk. Fast just då kändes det ju perfekt, för vi fick ju sjunga hur mycket som helst. Och det gjorde vi verkligen. Inte vackert alla gånger, hoho. Tydligen önskade jag samma låtar flera gånger, för jag mindes inte att jag redan sjungit dem. Då är man fin i hjärnan. Lina som i vanliga fall är aningen blyg visade i alla fall en annan sida av sig på scenen - och det var så jävla härligt! Vårt mål, sa Maria och jag tidigare på kvällen, var att få Lina att åma sig som fan. Och joorå, vi nådde det ;-)
Ju senare det blev desto mer folk blev det ju. Frida blev dålig och åkte hem, tätt följd av Nina och Linda. Och Lina blev tyvärr tvungen att åka redan vid ettnångång när hennes skjuts kom. Hon var saknad. Speciellt när jag och hon blev uppropade för att sjunga "girls just wanna have fun" och jag inte kunde den själv. Jag gav upp efter halva låten när jag kraxat fram några oerhört hemska meningar. Det var pinsamt. Tror aldrig jag bett dem stänga av en låt för mig tidigare. Haha. Fast jag vann tävlingen ändå. Joorå. Med "should I stay or should I go". Ja den låten igen. Så nu måste vi tillbaka i september när den stora finalen är. Kommer ni och tittar?
Jag skulle följa Anna hem, men vi stannade till hemma hos Någon på vägen. Eftersom jag visste att jag skulle upp tidigt orkade jag inte vara trevlig så länge dock utan ringde taxi därifrån. Och sen fick jag ont. I huvudet. Jävlar. Jag slog i skallen så förbannat hårt i taxin, i karmen där över dörren, sate vad det inte var alls trevligt.
Sen var det bra att dyka i säng, med dunkidunket i skallen.
Barnen var snälla och vi vaknade inte förrän Martin ringde oss vid tio imorse. Det var jävligt tacksamt. Inte att han ringde alltså, utan att barnen sov så länge. Jag mår rätt okej idag ändå, men efter att ha pratat med flera av de andra jäntorna så har jag fått höra att det gör vi inte allihopa ;-)
Skriv kommentar
Kommentarer