För ett tag sen så mejlade jag lite fram och tillbaka med chefredaktören på Amelia. Vi kom överens om att jag skulle skicka min roman till dem, för att någon skulle recensera den. Jag prenumererar på den tidningen och för varje nytt nummer kastar jag mig över recensionerna för att se om min bok är med, även om de inte förvarnat mig. Men jag hittar aldrig några rader som går att koppla till mig.

I början på veckan mejlade jag samma redaktör en gång till, bara för att kolla av läget, se om jag hoppades och väntade på för mycket när jag inte fått höra något på (vad som för mig känns som jävligt) lång tid. Nu fick jag svaret. En enda rad.

"Jag är ledsen om det ej blir nåt, allt går till vår recensent Maria kuchen o hon gör urvalet5, det kommer ju så otroligt mycket..."

Det känns som ett sånt jävla nederlag. Även om jag ju iofs inte vet säkert att den där Maria ratat den än. Just eftersom jag gick genom chefsredaktören trodde jag att det var grönt. Klart. Färdigt. Att jag skulle få vara med. Speciellt som det är en vulkanbok, och de samarbetar med vulkans vd Linda Skugge. Jag är en sån jävla idiot.

Men imorgon ska i alla fall artikeln om mig i Motala Tidning publiceras. Eller jag tror det. Han sa torsdag. Jag har dock inte fått se texten i förväg nu. Eller, han mejlade mig i måndags, med texten han skrivit då, vilken jag ville ha en hel del förändringar i, saker han hade missförstått. På det mejl jag skrev svarade han bara att han skulle försöka få till något. Och sen vet jag inte mer. Jag hoppas att artikeln blir vad jag vill. Det är trots allt jävligt många som ska läsa den.

..men nu måste jag städa, det är tjejkväll ikväll och jäntorna ska väl slippa få pommes mellan tårna...