Det är nu dag elva som rökfri, och jag är omåttligt stolt över att det går så jädra bra.

När jag började min rökbana var jag tolv år och tog slut på ett helt paket mentholcigaretter med munbloss bakom Konsum i ett enda svep. Ett år senare hade jag fått in snitsen lite bättre, gått över till vanliga Prince och fortsatte. Men festade som mina vänner började jag inte med förrän långt senare.

Jag försökte sluta många gånger utan att lyckas, va fan, jag gillade ju att röka, tänkte bara på den ekonomiska sidan då, och då funkar det inget vidare. Men så blev jag oplanerat gravid. Och det ställde ju allt på sin spets. Jag slutade samma dag som jag bestämde mig för att bli mamma. Då var det inga som helst problem, för då gick det ju ut över någon annan som själv inte kunde komma undan. Men sen, gick det galet igen. Efter att knodden kommit ut och det gått några månader, och man började festa lite smått igen. Då feströktes det lite. Och sen feströktes det lite mer. Och så fanns det kvar några cigg dagen efter som jag smygrökte lite på kvällen när knodde ändå sov. Och sen tjuvrökte jag lite varje gång han sov middag. Och innan jag visste ordet av så rökte jag på heltid igen. Fast, värt att nämnas, aldrig i närheten av sonen.

Sen ville jag ha ett syskon till första knodden. Men då blev det lite svårare. Sambon sexvägrade tills jag slutade röka, för då skulle jag inte ha något skit i mig från start. Det tog en månad, sen gav det med sig ;) Och jag blev gravid direkt. Men sen började storyn om igen. De där festarciggen ställde ännu en gång till det. Och med tanke på hur otroligt sällan jag festar så är det ju märkligt. Men som rökare kan man hitta på ganska många ursäkter.

Hur som helst. Jag fick göra den årliga hälsoundersökningen på jobbet nyligen, och fick helt kassa konditionsresultat, ungefär samtidigt som femåringen (om en månad) frågar varför jag röker, för det dör man av, och han ville ha sin mamma kvar. Vad svarar man på det liksom? Så jag bestämde mig för att sluta. För hela familjens hälsa och ekonomis skull. Jag rökte inte ens färdigt sista paketet.

Och nu är jag som sagt inne på dag elva utan att ha tagit ett enda bloss. Det borde vara en självklarhet, men man är lite dum i huvudet som rökare. Så är det. Och jag hoppas att jag klarar det den här gången, motivationen är betydligt större nu i alla fall.

Heja mig!