Idag var jag på Motala Tidning och pratade om mitt författande. Jag hade inte riktigt planerat att bli så personlig som jag blev, och jag hoppas verkligen att jag står pall för om det blir jobbigt efteråt.

Det var jag och kulturredaktören på tidningen, och en fotograf. Under hela tiden vi pratade så fotades det i stort sett nonstop, och det kan omöjligt ha blivit en enda bra bild där, haha. Vem fan ser klok ut när munnen rör sig liksom? Vi pratade om hur det kommer sig att jag överhuvudtaget började skriva, om hur boken påverkat mitt liv, att den handlar om mig, och mina planer framöver.

När vi var färdiga gick fotografen och jag ut för att ta några bilder utomhus, och de blev nog om möjligt ännu fånigare än de vi tog inomhus. Det regnade inte längre, men ändå så ville han att jag skulle så under mitt torra paraly med boken helt onaturligt i handen. Gissningsvis kommer jag se ut som ett riktigt freak när bilderna publiceras.

Redan idag fick jag läsa artikeln. Jag fick den mejlad till mig på eftermiddagen. Några fel hade det blivit på vägen, så det var tur att jag fick chansen att se det innan tryck, dock hoppas jag att han hinner ändra allting innan det är försent. Han ska tydligen vara hemma med sjukt barn imorgon och det ska lämnas in onsdag förmiddag, för att stå med i tidningen på torsdag (han sa onsdag från början, men det fick visst inte plats i den tidningen längre). Det han lagt mest energi på var att få fram att boken är självbiografisk, och jag hade ju egentligen inte tänkt säga det alls. Men förhoppningsvis ger det bättre reklam, så fler köper boken. Det är hur som helst försent att ändra sig nu.

Jag är egentligen inte orolig för min egen del, utan för mina föräldrars. Tror att det kan bli ganska tufft för dem, speciellt som vi aldrig har diskuterat det här överhuvudtaget, och de inte vill läsa boken. Nu har de inte den morgontidningen eftersom jag bor i en annan stad, men släktingar till mig läser samma tidning och lär väl berätta för dem att det är en ganska stor artikel om mig.

Sen la jag till något som jag tycker är hemskt roligt, haha. Jag sa att min nästa bok utspelar sig i industrivärlden i Motala, bara för att få mitt gamla jobb lite skitibrallannödiga. Jag tycker så hemskt illa om dem efter vårt bråk som gjorde att jag valde att sluta, och jag hoppas att de tror att boken kommer handla om det, fast den inte gör det, bara lite. I själva verket har jag bara skissat upp storyn, jag har inte ens börjat skriva ordentligt. Känner dock ett förjävla sug att komma igång nu. Skrivfingrarna kliar.

...men åh, jag är allt lite nervös inför torsdagen.