Jo för tusan - jag lever än! Haha.

Det gick i en jädra fart till dagis, och sen när jag dumpat ungarna började jag jogga mig därifrån. Upptäckte rätt snart att knäna inte höll så jag fick gå över till att promenera fort som fan. Men herregud vilken känsla! Jag motionerar aldrig, och då menar jag aldrig, det har jag inte gjort på en miljard år. Men att knata runt där i solen var ju hur skönt som helst, trots ihållande håll. Fast efter en halvtimme strejkade ena knät så jag fick vända hem. Men totalt var det väl en femtiominuterspromenad med en femminuterspaus i mitten när vi kom till dagis.

Tilläggas ska väl med att röksuget är som bortblåst. Jösses vad bra. (jag höll upp i nästan fyra månader nu sen nyår, men åkte dit på en tjejkväll för några veckor sen, och har rökt sen dess, så fruktansvärt onödigt, egentligen, men svårt att låta bli när sambon röker och det är varmt ute)

Jag måste fan göra det här oftare. Jag skulle aldrig hålla ett löfte om att göra det varje dag, men kanske de flesta dagar när det är fint väder? Ja, så säger vi. Jag kan ju inte skylla på tidsbrist nu när jag blivit arbetslös.