Det är väl individuellt det där med varför vi skriver, antar jag. Och, jag måste bara säga, efter att några kommenterat min tidigare blogg från idag med att skriva att jag ska tänka att jag bara skriver för mig själv,  för det gör jag ju inte. Om jag vill skriva för mig, mig, mig så skulle jag göra det i en privat dagbok. En blogg på internet är så mycket mer. Så väldigt mycket mer.

Och mitt största problem när jag hamnar på en ny sida så här är att jag är bortskämd. Jag har under många år haft en trogen svans av några hundra läsare, såna som peppat mig när jag mått skit, och gratulerat mig när det gått bra, som hjälpt mig med så mycket, och gett mig så mycket skrattkramper. Men här, här är jag okänd, ingen vet vem jag är eller vad jag har skrivit innan. Och jag tänkte att det skulle vara spännande, eller kanske till och med lite skönt, att börja om på nytt. Men jag känner mig helt naken.

Men nu ska jag sluta fundera på det där, i alla fall för idag. Jag måste sova. Klockan är inte ens tio och jag vet inte vilket århundrade jag senast la mig så tidigt trots att jag går upp vid fem för att jobba. Men sista veckorna har jag varit vaken massor på nätterna eftersom vår lillprins fått för sig att det är trevligt att vara det. Galning. Ja hur som helst har jag jädrigt mycket sömn att ta igen, och med tanke på hur det snurrar i skallen lär det inte ta många sekunder innan jag slocknar.