Både jag och sambon är såna jävla fjärtar. Just såna som försäljarna älskar att sätta klorna i. Lättlurade och nervösa, haha.

När ungarna var på dagis skulle vi åka till stora cykelaffären och spana efter födelsedagscykel till femåringen. Jag hade sagt innan att det lika gärna gick bra med en cykel från Ica maxi eller Biltema, eftersom vi och andra kring oss har väl fungerande cyklar därifrån, och de är relativt billiga, även om jag är snålast i stan och tycker att det är svindyrt även med deras sexhundra. Men så kom vi in i affären. Jag såg direkt att billigaste hojjen i rätt storlek gick loss på en tusenlapp mer än de tidigare nämnda, och var på väg att vända och gå därifrån igen. Men nä. För försäljaren fick tag i oss. Och helt plötsligt står vi där och har betalat. Både cykel och hjälm. Och inte ens de billigaste varianterna. Va fan? Vi behövde väl inte hjälm ens? Visserligen skulle inte hans gamla blåa vara supermatchande med nya militärgröna spindelhojjen, men förhelvete? Men vi fick ju trehundra spänn i rabatt när vi tog båda, säger sambon. Och ja, det fick vi ju. Men nu blir det makaroner till barnbidragen kommer. Och kalaset på lördag gör ingen fet.

Fast huvudsaken är ju att ungen är lycklig. Och det LÄR han bli nu. Imorgon smäller det! Shit. han är fan fem år imorgon. Fatta vad ont jag hade för fem år sen? Maj gadd.