Cheferna på jobbet sa att det är klart att företaget måste sponsra kulturarvet (ja något åt det håller i alla fall, jag brydde mig bara om slutklämmen på kommentaren, haha) och självklart skrev de, utan att blinka, ut några exemplar av mitt bokmanus, letade rätt på lagom stora kartonger att skicka dem i, och lät företaget pröjsa portot.  Himla himla bra. Så i fredags borde bokförlagen kunnat ta del av mina rader. Det är spännande som fan nu, jag håller tummar och tår så de vitnar.

Annars är det en himla massa kalas och taskig ekonomi här hemma. Varenda unge på dagis fyller år, precis som vår äldsta kiddo, och vi har fått flytta vårt släktkalas två gånger. Rickard är lite besviken över att alla andra får ha riktiga barnkalas men inte han, men det funkar inte just nu innan vi renoverat färdigt barnens rum, vi bor för litet även om huset är på tre våningar, tjurigt men sant. Men dyrt blir det med alla paket till höger å vänster, kommande helgs kalas innebär dessutom att ungen ska ha maskeradkläder. Sen har vi lovat att Rickard ska få en ny cykel i födelsedagspresent, och det är visst inte heller gratis. 

Äh, vad jag klagar. Men det är så trist när pengarna verkar rinna genom fingrarna. Jag minns inte ens när vi hade så fruktansvärt mycket utgifter på en och samma månad innan. Alla huslånen, försäkringar, elen, vanliga räkningar, lite för många tusenlappar till byggvaruhuset och födelsedagar har tagit knäcken på plånkan. Jag hatar att behöva tänka mig för, och sålla bort när jag går och handlar käk. Det ska man inte behöva. Pengar är skit. Förutom när de trillar in på kontot. Och förhoppningsvis fixar mina kommande böcker biffen! ;)