Idag är en såndäringa dag då det regnar. Och blir knallblå himmel och sol. Sen regnar det. Och blir knallblå himmel och sol. Jag avskyr såna dagar. Ja eller jag säger att jag gör det, men i själva verket är det rätt skönt att under de där solstunderna ändå påpeka att det är skitväder samtidigt som man kryper ihop med en bok i näven.

Idag var vi lite lätt oense (läs jävligt oense) om hur dagen skulle tillbringas. Sambon envisades med att vi skulle ut och röra på oss, allra helst flyga hans urtöntiga radiostyrda flygplan eller gå till skogen, och på samma gång träffa hans syskon och barnens ena kusin. Men jag och barnen räckte ut tungorna så långt vi kunde och kröp upp i soffan. Och där stannade vi. Vi vill inte träffa folk idag. Det gör vi ju varenda jävla dag.

Sambon med tillhörande hängläpp drog iväg, och vi plockade fram cola och ostbågar. Japp. Mitt på dagen.

Nu någon timme senare ligger en av killarna fortfarande framför en film i vardagsrummet, den andra lyssnar på saga i stereon, och jag läser en bra bok. Ja eller just nu sitter jag ju här, men jag ska genast återvända.

Ostbågar är gott. Och bra böcker är underbart! Snälla barn samtidigt är himmelriket.