Den här dagen har varit hemskt. Det har varit ständigt bråk på jobbet, och trots att jag inte varit inblandad för en gångs skull så påverkar det självklart stämningen för hela företaget. Men värre skulle det bli. Tyvärr.

Jag åkte för att hämta mina kiddosar på dagis. Robin var jätteglad eftersom de firat hans treårsdag där idag (han fyller imorgon) och kom glatt springandes. Rickard vinkade men cyklade omkring i väntan på att jag skulle prata färdigt med deras fröken. Och efter några minuter när jag ropade att vi skulle gå så cyklade han förbi mig och bort till utgången där han ställde sig och väntade vid grinden. En praoelev som tydligen varit där hela veckan reste sig upp från den trampbil han satt på, och följde efter Rickard, precis som vi. Jag stannade till vid dörren eftersom jag skulle in och hämta ungarnas jackor, och skulle just säga till Rickard när praoeleven ställer sig bakom honom, knyter näven, höjer armen och slår honom hårt i ryggen!

Jag hade inte en tanke på att det låg barn och sov i vagnar alldeles bredvid utan skrekfrågade vad fan hade trodde att han sysslade med. Superförvånad tittade praon upp och svarade ynkligt att Rickard kallat honom för stinkbomb. Jag fortsatte med att han skulle ge fan i att slå mina barn, och då pep han förbi mig fort som fan. Helt chockad stod jag kvar och förvandlades till en zombi. Robin ryckte mig i armen för att jag skulle hämta jackorna, och jag gjorde det, och sen åkte vi hem.

Rickard vägrade komma ut ur sovrummet, och han ville inte prata. Och inte förrän då kom den reaktion som borde ha kommit långt tidigare. Så jag åkte tillbaka till dagis, utan Rickard, för han ville absolut inte träffa praon igen. Jag pratade med hans fröken som blev helt förtvivlad, och sen åkte jag hem. I ögonvrån såg jag hur fröken tog praon åt sidan för att prata.

Åter hemma försökte jag prata med Rickard. Jag sa att det inte spelade någon roll om han retats med praon, för han får absolut inte slå Rickard ändå, men jag ville ändå veta om han hade sagt sådär. Men Rickard blånekar helt. Och jag har aldrig nånsin tidigare hört honom använda det ordet.

En stund senare ringde fröken för att säga att praon är väck, att han inte skulle vara nästa vecka också som planerat. De hade inte fått tag på någon i skolan utan ringt hans mamma. Tydligen hade han tjutit som fan, för att han inte förstått att han slagit Rickard så hårt(?). Och enligt mamman så låg han i någon slags utredning för att allt inte var riktigt som det skulle med honom. Det är jättetråkigt om killen inte är frisk, absolut, och det är inte så att jag sitter och hoppas att han ska få ett helvete hemma efter det här. Men en sådan instabil person, oavsett ålder, ska fanimej inte finnas omkring mina barn!

Om han kunde göra det han gjorde framför mig, helt öppet, vad kan han då inte göra om han blir helt ensam med ett barn, mitt eller någon annans? Hur i helvete kan en skola placera honom på ett dagis om de känner till det där?

Jag betalar inte 1600 spänn i månaden för att mina ungar ska få stryk under tiden jag jobbar.

Rickard är fortfarande ledsen, även nu flera timmar senare. Han vill bara vara i sovrummet och spela tevespel. Och det gör mig så ont att en enda sketen jävla fjortonåring kanske har gjort honom rädd för folk.

Vad hade ni andra gjort?

Och framför allt.. är det inte knepigt att praon inte har hört av sig? Om jag hade varit mamman till det barn som betett sig som honom, om en fröken ringt mig och sagt att min fjortonårige son slagit en femåring på ett dagis, då hade jag definitivt sett till att en ursäkt kom fram till femåringens familj, på ett eller annat sätt.

Men så är det ändå en del av mig som tänker att praon kanske åkte på dyngstryk hemma efter det där. Våld föder våld, så kanske är det hans föräldrar som lärt honom att slåss. Och det gör mig illamående. Tänk om jag orsakat honom världens lidande nu. Då är jag kanske inte bättre jag, även om jag bara stått upp för mina barn.