Nej, jag har inte haft körkort så länge. Och ja, jag var blond tills jag började färga håret. Och med det sagt så kan jag erkänna att jag närapå drog på mig en panikattack i bilen idag.

Jag och barnen hade varit hemma hos mamma några mil bort för att dumpa mitt manus till världens ordfascist inför ivägskick till förlag. Hur som helst. Det börjar skymma när vi åker genom stormen och när vi är halvvägs börjar i stort sett varenda mötande bil att blinka åt mig. Enda gången det hänt förut var när jag första åkturen efter uppkörningen glömt att slå av helljuset, men jag hade inte satt på det och det lyste ingen sån lampa på panelen heller. Jag fortsatte köra med nerverna på spänn, andades snabbare och snabbare för varje bil som flirtade med min. Sen inser jag i panik att inga lampor lyser i bilen. Vad i helvete?

Första möjliga stoppvänliga plats längs med vägen blev upptagen av en hysterisk Josefine som fullkomligen flög ur bilen och rusade fram för att se om minsta lilla ljus skymtade i bilens ögon. Men nej. Och jag ringde till sambon och pratade jättejättefort. Och han svarade helt lugnt "men varför sätter du inte bara på ljuset då? Vad är problemet?"

Tjena. Sätta på ljuset? Varihelvete gör man det då? Och varför var det avstängt? Aldrig nånsin har jag behövt göra det i en bil tidigare. Har fortfarande inte fått någon förklaring till varför han stängt av, men jag kunde i alla fall ta mig hem, vilket jag trodde var tvärkört. Jag var bombis på att bilen skulle explodera eller i alla fall inte vara körbar, och att jag och barnen skulle stå där på den öppna slätten och frysa till isglass innan någon räddade oss.

Men vi överlevde. Mot alla odds. Haha.