Det är inte utan att jag skulle känna mig okvinnlig om läkarna behövde plocka bort hela livmoderstjofräset med äggstockar och allt det där andra (joorå, jag är skitinsatt i hur kroppen ser ut). Det skulle få mig aningen naken. Framförallt skulle det göra mig panikslagen eftersom jag då inte längre skulle ha någon möjlighet att öka på barnaskaran ifall jag en dag vill.

Så det känns inget vidare idag när jag fått veta att syster ska in på en sådan operation. Speciellt inte som det inte var många år sedan mamma fick göra detsamma. Jag har något svagt minne av att mormor har gjort det också, men jag är inte helt hundra på det.

Men va fan. Har inte vi fått nog med skit? Jag gillar inte sånt här som går i arv. Räcker det inte med att vi alla tjejer i släkten har hemskekäftar? Att vi alla saknar tänder och ser ut som skit? Räcker det inte med att både morsan, syrran och jag blivit utsatta för våldtäktsförsök, och morsan var den enda som klarade sig undan?

Jag tycker inte att det är rättvist. Och jag vill faktiskt ha min livmoder kvar. Låt mig slippa äckliga cystor och knutor. Tack.