Nu gör jag ett tredje försök att blogga. De två tidigare har det stått att det är obligatoriskt att skriva något under meddelande. No shit? Men de mängder med rader jag skrivit spelade visst ingen roll.

Hur som helst.

Antällningsvintervjun igår gick långt över förväntat kalasbra. Jag gjorde mer än mitt bästa och behövde de bara en trevlig tjej bakom kassan så vore det givet att jag skulle vara en av toppkandidaterna. Men nu är det inte så. Vi var 35 personer utplockade bland de som sökt jobbet (vilket visade sig vara ett heltidsjobb för två personer och inte bara en som de uppgett tidigare) och av oss kommer några få bli utplockade för personlig intervju, vilket ska ske nästa vecka. Och veckan efter öppnar butiken. De skulle ringa till alla, vare sig om man var välkommen tillbaka eller inte, men jag har inte hört något än. Fast det har iofs inte gått ett dygn ens. Jag var hur som helst den med minst erfarenhet.

Jag blev bara så jävla förvånad över folks beteenden på intervjun. Vilka jävla puckon det finns. Såna som verkligen inte tänker sig för innan de öppnar sina käftar. En tjej påstod att hon inte kunde prata framför andra, och ville att cheferna skulle träffa henne efteråt istället - och gick ut! Hur troligt är det att hon får jobbet där man ska träffa nya människor hela dagarna? Och det dumma är att hon verkade vara den (i vår grupp i alla fall) som annars hade största kunskaperna och mest erfarenhet av likande jobb. Hon kom tillbaka nämligen, för att lyssna på företagsinfon, och stannade sen i alla fall. Andra försökte alldeles för mycket, det var äckligt att se/höra. Vilka rövslickare. Någon tjej skröt som fan om sitt nuvarande jobb, att hon var så jävla erfaren, och senare när de gick igenom uppsägningstider så kunde hon plötsligt börja när som helst, för hennes tjänst var bara på 3 procent. TRE PROCENT? Finns det ens jobb där man jobbar så lite?

Och hur klär sig folk på intervjuer? Seriöst? Jag led extremt med en kille som svettades så grymt att det hade gått igenom skjortan på halva ryggen, även om han kanske inte kunde göra mycket åt det, inte vet jag. Men andra såg ut som om de klättrat upp ur en dynghög alternativt ansträngt sig för mycket med finkläder, väst och hela kitet samt nålat fast hela håret så det låg slickat på skallen. Jösses. Chefer måste få se mycket.

Varför inte bara ta på sig något som är helt och rent, som man känner sig bekväm i?

Men. Det fanns en helt underbar tjej där bland allihop. Vi började prata minuten innan de öppnade upp dörrarna, och det var hon, jag och en tjej till som höll hela intervjun flytande. Efter att vi presenterat oss, jag först och hon sen, eftersom vi satt längst fram, så sa vd:n på skämt att alla andra kunde packa ihop och gå hem, för de hade redan hittat de två de ville ha, haha.

Jag hoppas verkligen att det är vi två som får jobbet. Vi träffades efteråt och pratade massor, och det är lätt någon jag kan tänka mig att tillbringa hela dagarna med.

Men men. Vi får se.

Håll tummarna.

Förresten, jag visste ju inte var butiken låg, och nu visade det sig att det är på gångavtånd till mig! Nära, trivsamt, fast lön, funkar med dagis, bra arbetstider. jo, jag VILL ha jobbet.