Alltså, allvarligt talat - är de idioter av naturen?!

Dessa förbannade karlar som springer omkring på 3 ben och tycker att de är Guds gåva till kvinnan.

Jag förstår mig inte på dem.

De är simpla som fan när det gäller sex men när det gäller känslor då är de rädda småpojkar.

Hallå eller - jag har aldrig påstått att jag vill gifta mig.

Jag har varit gift, det är ingen hit.

Inte heller har jag påstått att om du är ihop med mig så får du aldrig mer träffa dina kompisar.

Jag vill ju för fan umgås med mina - utan dig!

Jag vill inte binda dig ( förutom någon gång i sängen ) tvinga dig till saker eller få dig att göra en massa uppoffringar.

Inte heller vill jag ändra på dig eftersom du ju är mannen jag föll för.

Men sedan har man dessa andra underbara män som är vänner.

De där man skulle kunna döda för.

Som alltid ställer upp och faktiskt känner en utan och innan.

Så, är det männen det är fel på - eller är det när det kommer känslor in i bilden som det blir totalt fel i deras huvud.

Total *error*

Måste jag *deleta* eller vad fan?!

Nu har jag avreagerat mig - ack så skönt!