Egentligen borde det kännas bra.

Logiken säger mig det.

Jag slog ett slag för min självkänsla.

Jag stod upp för mig själv!

Mitt jag borde jubla och göra volter.

Men vad man borde och vad man gör stämmer ju trotsallt inte alltid överens.

Känslan är inte bra.

Jag sörjer.

Våra samtal, våra skratt och att ligga på hans bröst.

Om jag är en drömkvinna...

...då borde man slåss för mig.

Inte låta mig gå.