Ni som läst mina bloggar de senaste dagarna känner ju till historien om mannen...

Hur besviken och arg jag varit.

För någon timme sedan frågade en kompis mig på msn om han hade hört av sig.

Nej sa jag men det är faktiskt ok.

Det är hans förlust.

För jag mådde så bra imorse då jag vaknade och det var sol ute.

Det gäller att ha connections up there 

Och så ringde barnen från mitt jobb och sjöng sååå fint och mina kollegor sa:

-Grattis på 20-års dagen!

( på mitt jobb blir man aldrig äldre än 25 år *S* )

Jag öppnade paketet som jag fått på posten av min bästa kompis och fick den underljuvliga barnboken LillGruffalon!

( den bör alla barn äga! Och så jag förståss! )

Sen kom min killkompis och hämtade mig och bjöd mig på lunch nere på stan.

Och jag köpte "Kalles klätterträd" på dvd åt mig själv.

( Bara för att jag fyller 34 så behöver min mognad inte tillhöra en 34-åring eller: "Att alltid vara en smula barn är att vara verkligt vuxen!" )

Min pappa och hans fru ringde och sjöng.

Min farmor ringde och sa grattis.

Mamma ringde och sjöng.

Fått massor av grattisönskningar på nätet.

Detta är en klar favorit:

"Önskar dig en mycket fin dag.
Passar på att tacka dig för dina db. Du är fan så innerligt klok, ärlig och modig att du borde få den finaste av andliga upphöjningar som finns..
All lycka till dig! "

Och så sms naturligtvis ( teknikens under... )

Dessutom är jag tacksam för att jag idag inte har feber!

Så imorgon ska jag jobba och efter jobbet ska jag på "Sex and the city".

Men iallafall...

För en stund sedan så ringde det.

Och det var han.

Mannen.

Som sa grattis.

Nu är jag liksom lite ...

Nja, jag vet inte.

Fan, jag gillar ju honom!

Ja, jag blev väl helt enkelt lite tveksam till mitt beslut i att dumpa honom helt enkelt...

Om jag nu ska fortsätta att vara så brutalärlig som jag varit i de senaste inläggen jag gjort.

Och att han nu berättar att han tänker stanna hos sin son hela veckan gör ju det hela mer logiskt att jag inte följde med.

Jag jobbar ju...

Men jag ska inte heller ljuga och säga att jag blev glad.

Snopen kommer närmare sanningen.

*gah*

Dessa förbaskade karlar!

Precis då jag trodde att jag förstodde mig på honom så överaskar han mig totalt.

Om inte annat så med orden:

-Jag saknar dig ganska mycket faktiskt.

-Jasså.

-Saknar inte du mig?

-Nä!