Jag ringde min syster igårkväll.

Hon pratade ovanligt mycket - för att vara hon...

Det värsta hade varit att han hade haft så mycket folk där.

Fler än hon.

I en ord mot ord situation hade det gjort ont.

Varför tror de honom och inte mig?!

En av hans vänner hade viskat "Bitch!" då hon gick förbi.

Men hon tyckte att det var skönt att det var gjort.

Dom kommer om ca 2 veckor.

Det värsta han kan få är böter och vilkorlig dom.

Så hade åklagaren yrkat på skadestånd på 20.000:-

Det är ett mordhot värt... 

Mr T kom till mig klockan 21 igår.

Han behövde få sin dos Alex.

Jag var kramsjuk efter mitt dåliga samvete över att inte ha varit hos min familj så det kändes bra.

Jag har sagt det förut men det tål att upprepas:

Hans famn är skapt för min kropp!

Det är som ett pussel.

Han är min perfekta pusselbit...

Det börjar tära på honom att vi inte ses så ofta.

Igår sa han det rakt ut men jag har förstått det de sista dagarna.

Han pratar mycket om avståndet.

Skojar om att jag ska flytta hem till honom osv.

-Jag skulle vilja träffa dig varje dag!

Visst, det vore ju det ultimata men jag har anpassat mig mer efter hur det ser ut just nu.

Däremot är jag ju extremt sömnberoende och jag sover alldeles för lite då vi sover ihop ( eftersom vi ju naturligtvis har bättre saker att syssla med! *S* ) så jag tänker lite för mycket dagen efter...

Idag har jag fastnat i framtidstankar.

Tänker jag en framtid, familj med honom ler jag stort och får bubblor i magen!

Tänker jag att bo i hans hus där han bor får jag ont i magen och hela kroppen protesterar.

Jag vill bo i Göteborg!

Göteborg är mitt hem -  jag flyttar INTE!

Men han resonerar likadant fast tvärtom...

Jag vet att jag inte behöver tänka på det här nu.

Men det är jobbigt att ingen känns vidare flyttbar.

( alternativt så är han det iallafall - han sökte ju faktiskt jobb i Norge! Han kanske bara behöver övertalning.. )

Bra! Nu löste jag den tanken!

Snart meditation...

Over and out