På lördag ska jag åka till min hemstad för att fira min farmors födelsedag.

Till att börja med vill jag inte ens åka och halva min semesterkassa försvann för en resa på 3 dagar.

Jag ska sova hos min bästa kompis.

Som jag just nu är grymt besviken på.

Ibland har hon en tendens att vara väldigt... egocentrerad.

Det här med mannen tex.

Flera gånger har jag bett henne att inte säga "Dumpa Honom" utan bara lyssna.

Varje samtal säger hon "Dumpa honom".

Vårat sista samtal sa hon det också.

Sen lyssnade jag på hennes tårar angående en flört hon haft i typ en månad.

Varpå hon sa:

-Jag vet att det inte går att jämför med dig och mannen, du måste ha det mycket jobbigare.

*hmm*

Kanske hon kunde visa det istället för att säga det?

Så vill hon gå ut.

På krogen.

Det vill inte jag.

Dels för att jag varit trött på krogliv i flera år, dels för att jag inte är så jävla uppåt och dels för att det är min hemstad.

Som jag lämnade.

Jag vill inte ut på krogen och träffa diverse puckon.

Och nej, jag vill inte vara bakfull på min farmors födelsedagsfest.

När hon var här för 2 månader sedan gick vi ut på krogen - för att hon önskade det.

Hon var min gäst och hon fick önska.

Flera gånger har jag sagt: Nej!

Jag vill inte gå på krogen!

Men lyssnar hon?

Icke!

Efter alla hennes tårar sist vi pratade sa hon:

-Vi går väl ut?

-Jag är inte intresserad av att gå ut.

-Men jag vill det, det är klart vi ska!

Jaha?!

Varför frågar hon?

Jag har ju uppenbarligen ingen talan...

Visst begriper jag att hon säger "Dumpa honom" för att hon älskar mig och inte vill se mig ledsen.

Det fattar jag ju.

Men om jag uttryckligen säger:

-Var snäll och säg inte så, jag har det pissjobbigt med det här beslutet. Jag behöver bara få ventilera hur jag tänker och känner en liten stund.

Borde hon inte kunna vara tyst då?

*besviken*