Jag har en manlig kollega på mitt jobb som jag tycker väldigt mycket om.

Vi bor inom samma område och jag stötte på honom av en slump för lite över ett år sedan och stannade och pratade.

Då hade jag rätt nyss flyttat tillbaka till stan efter mitt misslyckade samboförsök i Småland.

Han råkade ställa rätt fråga som gjorde att jag började gråta.

Efter det har vi varit "vänner" och pratat på telefonen, lite på jobbet och gått tillsammans då det slumpat sig så att vi börjat eller slutat samtidigt.

För någon helg sedan var vi ute på krogen ihop, med en kompis och en bror till honom.

Lustigt nog föll jag rätt ordentligt för hans bror också

Varma, sympatiska och roliga män bägge två.

Så ikväll ska jag med min jobbarkompis hem till brodern och titta på film!

Jag som i morse satt och tyckte synd om mig själv för att jag vaknade med världens mensvärk och för att Mr T ( återigen ) tillbringar helgen med sina föräldrar!

Så bra det kan bli bara man har en positiv inställning!