Jag tror inte riktigt på iden om att älta.

Det här hände och jag är så ledsen *buhu* dagarna i ända.

Inte heller att man ska förneka sina känslor.

Jag är så jävla besviken!

Och känner att jag har en tendens att vara bitter!

Det var inte så här jag hade tänkt mig att det skulle bli!

Jag blir så sur när jag ser att det blev tvärtemot vad jag trodde, tänkt och planerat.

Men jag vill inte vara bitter, besviken eller sur.

Jag vill vara glad, positiv och älskad.

Det ska väl ändå vara möjligt?