Igår då jag mötte Mr T tyckte jag att det såg ut som han hade en inslagen blombukett på sin väska.

Ett brunt papper sådär ni vet, men jag tittade inte så noga.

Vill han ge mig blommor så ska han få göra det utan att jag frågar...

( Btw kom jag att tänka på något komiskt...

Den förra killen jag dejtade den där helgen som dumpade mig utan en anledning, han och jag pratade kläder.

Vad vi tyckte var snyggt på motsatt kön.

Jag är en sucker för killar med stilrena kappor.

Inte ända ner till fötterna för det är så gubbigt, men en svart, rak kappa ner till övre låret - det tycker jag är otroligt snyggt och väldigt manligt.

Han hade ingen sån kappa - men vad har Mr T?!

Han hade en sån kappa på sig då jag mötte honom igår - My god! )

När vi handlat mat ( han betalade, jag lagade ) och kom hem till mig och tog av oss skorna sträckte han fram det brunt inslagna...

En röd ros.

Med en lapp på, där det stod:

"Tack för att du finns och för att du är du! Tycker om dig! Kram mr T" 

Då gjorde jag det där som min kompis anser är beviset för att jag är förälskad, jag vände mig om och rodnade!

"-Jag vet inte om du är en sån som tycker om att få blommor, jag funderade på att köpa en bok men jag vet inte vad du läser..."

Herregud, jag älskar att få blommor!

Böcker ska man inte köpa åt mig, jag har dem nästan alltid...

Men det var orden mest.

Dels för att han skrev tack.

Jag tror på tacksamhet.

Att man ska vara tacksam.

Det är en positiv inställning och jag tror man oftare ska tänka på vad man är tacksam för, på vad man har istället för vad man inte har.

Och för att jag finns och är jag.

Jag är otroligt tacksam för att jag mött Mr. T!

Han gör mig så glad och bubblig i magen!