Jag har gjort ett politiskt ställningstagande genom att vägra se eller läsa nyheter.

Viktiga saker slinker alltid igenom ändå på något sätt, vissa saker går inte att slippa.

På något sätt lyckades jag få med mig att Pink Floyd fick polarpriset häromdagen.

I å med mitt sätt att försöka få positiva saker i mitt liv är detta ett av de många band jag slutat lyssna på.

Melankoli så det skriker om det.

Men nu har jag plockat fram deras skivor igen.

Visst, det är melankoli och inte fan känner jag mig glad efter att ha spenderat några dagar i deras sällskap.

Men det är så jävla bra!

Helt klart ett av världens bästa band med en otroligt mäktig musik och underbara texter.

Jag har gråtit flera gånger och snyftande sjungit med i "Us and them", Wish you were here", "Hey you", och framförallt:

"Comfortably numb"

En av de låtar jag ofta tänker på och citerar.

Kanske var det därför jag faktiskt lyckades höra nyheten?

Eftersom jag gått omkring och tänkt på den de sista veckorna?

För att jag valt att vara Comfortably numb?

För att det var en av de sista sakerna jag sa till mannen?

Det spelar ingen roll egentligen.

Utan tvekan en fantastisk sång.

There is no pain, you are receding.
A distant ships smoke on the horizon.
You are only coming through in waves.
Your lips move but I cant hear what youre sayin.
When I was a child I caught a fleeting glimpse,
Out of the corner of my eye.
I turned to look but it was gone.
I cannot put my finger on it now.
The child is grown, the dream is gone.
I have become comfortably numb.