Biljetten uthämtad, väskan snart packad och jag svimmar av tristess då jag tänker på 7 timmars tågresa...

Ska åka till min mamma imorgon, i Hälsingland.

I höstas, då min morfar fick sin första stroke började han och mamma prata om att han och mormor kanske inte kunde bo kvar i mormors barndomshem längre.

De klarade sig inte själva.

Så mamma använde sina kontakter och de fick en liten bostad inne i byn.

Min bror skulle ta över huset.

Då sa mormor nej.

Eller rättare sagt:

-NEJ! Ni kan inte köra ut mig från mitt hem!

Bara någon månad senare dog mormor.

Jag tror att hon inte ville flytta just för att hon visste det.

Sen pratades det inte så mycket mer om det.

Men nu, då morfar haft 3 strokar ( en stroke, två strokar?! ) och är så pass dålig att han bor på ett korttidshem så hade diskussionen kommit upp igen.

Dels har han fått en egen lägenhet som mamma betalar hyra för och dels så har de på korttidshemmet sagt att kanske han borde in på ålderdomshemmet.

Min bror har sagt upp sin lägenhet.

Om man bortser från att jag anser det djupt tragiskt om min morfar måste in på ålderdomshem eftersom han alltid varit den mest levande personen i min släkt så känns allt väldigt .. konstigt.

Jag har alltid tillbringat mina somrar i det huset, inget annat ställe bär på så många minnen.

Då jag var upp på mormors begravning kändes allt så konstigt.

Jag höll på att skrika till då mamma satte sig på mormors plats vid köksbordet och jag tittade inte ens åt hennes favoritfåtölj.

Nu ska inte morfar heller vara där...

Dessutom har min mamma sålt sitt hus och flyttat till vår gamla sommarstuga.

Och vet ni vad?!

Där finns det inte ens toalett - bara utedass!

*ve och fasa*

Jag är otroligt bra på att anpassa mig, för bra ibland, men konstigt känns det.

Då jag pratade med mamma igår fick jag nästan ont i magen - av stress.

Hon har planerat en massa som vi ska göra, hon och jag.

Den här veckan är höjdpunkten på hela sommaren, den hon sett fram emot en hel vår.

Varje år är min semester en orsak till gräl.

Hon anser att jag ska åka till henne.

Inte:

-Det vore roligt om du kom.

-Jag skulle bli glad om du kom.

Förra året var jag inte där på hela sommaren.

Det har jag fått äta upp ett helt år.

Varje gnabb vi har haft har hon nämnt det, som den stormartyr hon kan vara.

Så därför åker jag redan nu, så är det gjort.

Men jag önskar verkligen att jag såg fram emot det mer.

Önskar dessutom att jag ett enda år kunde göra vad jag ville på min semester, inte vad andra förväntar sig att jag ska göra.